Hejdå Nationalmuseum!

nationalmuseum0503-03

nationalpassionerDSC_0328-50

Underst. utställningen Passioner. Tavla av Cranach

Idag är Nationalmuseum öppet för sista dagen innan det stängs för renovering och jag undrar var vi nu ska äta stärkande och delikata måltider vid kulturbesök i huvudstaden? Nationalmuseums Atrium har varit ett vattenhål som vi ofta besökt även när vi inte har varit där för att se en utställning. Grönsaksbuffén med lax till har varit min stående beställning, underbart gott, nyttigt och dessutom prisvärt med tanke på kvaliteten.

nationalatriumDSC_0353-50 Atrium

nationalatriumDSC_0574-50

Birgitta Rubin på DN Kultur menar att Nationalmuseum nu har tillfälle att tänka nytt:

”För här har det dammat rejält. Då syftar jag inte i första hand på den dåliga luftkvaliteten, utan den urmodiga presentationen av den permanenta samlingen. Vissa utställningar har också kritiserats hårt för bristande genusperspektiv. det är som om de mörka, otidsenliga lokalerna stundtals smittat av sig.

Nu hoppas jag att stängningen ger tid till fortbildning och nytänkande, i hela organisationen. En mer blandad befolkning och publik ställer hårdare krav på pedagogik och representationstänkande.”

Vem har kritiserat Nationalmuseum för bristande genusperspektiv? DN Kultur möjligen. Vad jag vill minnas var reaktionerna snarare diametralt motsatta exempelvis när det gällde utställningen Lust och Last, som uppfattades med genuskorrekta pekpinnar i högsta hugg villja skola in besökaren i det rätta genustänket. Under året har en mycket genuskorrekt utställning med kvinnliga 1800-talskonstnärer från Sverige och Frankrike, Stolthet och Fördom visats. I utställningen Ljus och Mörker fanns en hel del kvinnliga konstnärer vars bidrag med lite fantasi kunde kopplas till just framställning av ljuset i konsten och vilka mest kändes som inkvoterade genuskorrekta bidrag. (Jag menar att all måleri framställer ju ljus, annars kan du måla en monokrom svart duk. De här bidragen hade inget som utmärkte dem speciellt angående ljuset.) Så jag undrar vem som efterlyser mer av genuskorrekta pekpinnar bortsett från DN Kultur?

nationallustlast_4_737611c Lust och Last

nationalljusochmörker Utställningen Passioner

nationalperedvizjniki_588x297 Utställningen Peredvizjniki

nationalDSC_0571-50-adj Och så lite mat…

nationalstolthet_fordom_collage_kampanj_588x297 Utställningen Stolthet och Fördom

nationalmodernatider01 På utställningen Moderna Tider

nationalpassionerDSC_0090-uffe-50 Passioner

nationalljusochmörkerDSC_0372-50 Utställningen Ljus och Mörker 

Vad jag vill se på Nationalmuseum är den bästa och mest intressanta konsten i ett kulturarvsperspektiv. Jag är inte intresserad av konstnärsskap som ”lyfts fram” eller ”uppmärksammas” när syftet glider över från att visa den bästa och mest intressanta konsten till att leta fram konstnärer av rätt kön för att tillfredsställa genusvetenskapliga idéer om 50/50-fördelning. Angående DN Kultur är jag numera så pass skeptisk till urvalet i tidningen att jag närmast automatiskt förutsätter att personer av kvinnligt kön som figurerar där gör det först och främst för att de just har rätt kön, i andra hand för att de eventuellt skapar något inom kultursfären. Kvinnliga kulturskapare och -utövare hyllas och manliga dito granskas, kritiseras, ifrågasätts och porträtteras ofta negativt i DN Kultur numera. Mera av sådant genusperspektiv känner jag personligen inget större behov av.

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, genusvetenskap, historia, Konst, kultur, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, Utställning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Hejdå Nationalmuseum!

  1. Toppen!

    Stolthet och Fördom tyckte jag hade ett bra genusperspektiv, men där handlade det om att lyfta fram kvinnor för vad de gjorde, inte för vad de inte gjorde, men de manliga konstnärerna och kanon som norm.

    ”…det är som om de mörka, otidsenliga lokalerna stundtals smittat av sig” – ja, vad skall vi göra med kulturarvet och gamla byggnader från 1800-talets mitt som är så hopplöst out of date?

    • Susanna Varis skriver:

      Svar: riva ner det förstås och ställa dit en förment funktionell låda i glas och betong, reservera minst halva museet för konst av kvinnliga konstnärer och införa könsspecifikt inträde, 30 kronor för kvinnor och 170 kronor för män, för att jämna ut löneskillnaderna som numera närmar sig 400 % (inklusive retroaktiv korrigering för årtusenden av förtryck). Obs! Grov raljans, mitt blodsocker är i botten och jag behöver lunch… :)
      jo, Stolthet och Fördom hade ju den inriktningen, men det är ändå genuskorrekt att visa så mycket kvinnor som möjligt. Konstigt nog, med tanke på att feminismen utgick från att kvinnor skulle bli behnadlade på lika villkor med männen och inte specialbehandlas pga sitt kön. Jag är för övrigt allergisk mot uttryck som ”kvinnokonst”, vilket jag förr trodde att feminister också borde vara, men numera är jag inte längre säker. Ju mera särbehandling (positiv), desto bättre, tycks det.

  2. Den funktionella lådan i glas och betong kommer, var så säker – tillbyggnaden skall enligt Berndt Arell i någon av tidningarna häromdagen spegla sin tid. Och om DN får bestämma blir byggnadens innehåll, såväl invantarier som personal, genuscertifierad.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.