”Världens toppolitiker nattmanglar sista dagen av FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn. Foto: Henrik Montgomery/Scanpix”. Bild och text från Sida
Andreas Cervenka skriver i SvD idag (tack tidningsbudet för att jag får läsa på nätet istället för i pappersformat…) en intressant artikel om sömnbrist och fattandet av stora beslut på hög nivå. Det skulle onekligen kunna förklara en del. Sömnbrist och utnötning är ju väl beprövade knep när det gäller förhandlingar. Man startar efter lunch, helst på fredag före en helg och intar positionen ”orubblig”. Är inte motståndaren mör vid nio på kvällen, när den glömt att medta mastäck och när den äkta hälften och barnen trummar med fingrarna därhemma för att man ska åka iväg på weekend-trippen så kan man alltid vänta till 12 på natten eller till morgonen, som man tydligen plägar i de sammanhang som Cervenka beskriver. Detta leder förstås till allt det som Cervenka beskriver och frågan som infinner sig är givetvis: ska vi verkligen ha det på detta viset?
