Malin Ullgren ser ingen konsensuselit

malin2301635_520_292 Malin Ullgren. Bild från SR

I dagens DN menar Malin Ullgren att yttrandefriheten inte alls hotas av någon feministisk konsensuselit. Det kan förstås vara svårt att se att yttrandefriheten skulle vara hotad på DN Kultur, eftersom man där inte har några personer som skulle få för sig att anföra något annat än feministiska pamfletter.

Har Ullgren helt missat Maria Svelands och Mattias Gardells, bland andra, pigga förslag hos Nordiska Rådet om att förbjuda kritik av feminismen? Två journalister som förknippas med ”feminism och antirasism” (i Gardells fall eftersom han står på rätt sida i konflikten, mot Israel). Har tidningen ens noterat att rapporten existerar? Har man skrivit om den? Nej.

”Det sorgliga, om man tänker på verklighetens förlust mot vanföreställningen, är att det hot om politiskt våld som faktiskt riktas mot journalister i Sverige, just gärna riktas mot journalister som förknippas med anti-rasism och feminism.”

Vad har Ullgren för belägg för det här påståendet? Handlar det om samma slags ”sanning” som att relationsvåld består av ”mäns våld mot kvinnor”? Är Fogelberg, Aschberg och Josefsson, apropå debaclet på Gräv 2013, specifikt antirasistiska och feministiska journalister? Alla hade de blivit utsatta. (Inte för att dessa herrar skulle vara någon slags motsats till det ovan nämnda, men jag har inte upplevt dem som just särskilt antirasistiska och feministiska).

”Ändå är det inte dessa reella hot som åsyftas, när till och med röststarka mediespelare hävdar att människor är rädda för att yttra sig i svensk debatt.”

Priset för att framföra kritik mot t ex feminismen kan bli högt, socialt och karriärsmässigt. De två mest kända bloggarna och debattörerna i den genren, Pär Ström och Pelle Billing, har båda slutat. Åtminstone i Ströms fall eftersom priset blev för högt. Många som bloggar om ämnet vågar inte eller känner obehag att göra detta under eget namn.

”Jag ser tre huvudsakliga orsaker till föreställningen att det finns en elit som kväser samtalet.”

Inget av dessa är förstås att det verkligen skulle existera en sådan elit.

”För det första finns politiska intressen i att sprida en sådan van­föreställning. För den högerextrema rörelsen är det en viktig strategi. Tyvärr kan man nu se hur denna strategiska mytbildning, vanlig på sajter som Avpixlat, fått fäste också bland namnkunniga journalister.”

Ja, Breivikar är vi ju allihopa.

”En andra orsak till föreställningen om att ”inte få säga” tror jag är nätets alla möjligheter att just säga saker. Om Janne Josefsson eller Stina Dabrowski får kritik för tv-program eller sådant de sagt, stannar den kritiken inte längre som ett hemligt fräsande i tv-soffan. I stället uttrycks kritiken i en mängd kanaler på nätet; tjafsigheten kan vara utmattande, och de mångfaldigade och ibland osakliga och smärtsamma omdömena förväxlas med en vilja att ”tysta”.”

På samma sätt som klumpiga och förkastliga kommentarer på nätet blir till ”kvinnohat” och blir till anledning för journalister som Sveland att vilja tysta all feminismkritik? Skillnaden är ju att Sveland blir inbjuden till Nordiska Rådet som ”expert”.

”Den tredje orsaken är att fler röster måste räknas med i dag, fler än för bara ett par decennier sedan: feminister, icke-vita, queerpersoner – alla har de begärt ordet och de kommer troligen inte att släppa det frivilligt. Det innebär konkurrens om talutrymmet, en strid om verklighetsbeskrivningen och det innebär att gamla tolkningsföreträden ifrågasätts. Yttrandefriheten begagnas av fler och med en ny auktoritet i offentligheten.”

Vem på DN Kultur utmanar den feministiska och misandriska verklighetsbeskrivningen och tolkningsföreträdet? Till exempel.

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, feminism, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, kultur, medier, Okategoriserade, politik, religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 svar på Malin Ullgren ser ingen konsensuselit

  1. robjoh skriver:

    ”Jag ser tre huvudsakliga orsaker till föreställningen att det finns en elit som kväser samtalet.”

    Alltså det är inte så mycket en föreställning när feminister som Maria Svealand, vänsterpartisten Ali Esbati, Aftonbladets Åsa Linderborg och hela våga vägra debatten folket uttryckligen säger att de vill sluta debattera. Det finns alltså en grupp människor som uttryckligen säger att de vill vägra debatten. Hur kan man tolka det som att det är en föreställning? Vilka mer bevis behövs? Att vi har infört åsiktsregister?

  2. robjoh skriver:

    Förresten, saknar länken till artikeln eller fanns den bara i papperstidningen?

  3. Maria skriver:

    Nä, man ser inte skogen för alla träd.

  4. Kimhza Bremer skriver:

    Fenomenal spaning! Det går inte att ta Ullgren på allvar längre.

  5. Bashflak skriver:

    Har Ullgren redan glömt vad Sveland skrev i samma tidning för bara ett år sen? Hon skrev uttryckligen att Pelle Billing är en extremist som inte borde bjudas in till TV-soffor, med andra ord tystas. (Jag kan för övrigt inte minnas att jag någonsin sett Billing i en avspänd TV-soffa, bara som motdebattör till ett apberg av unga arga SCUM-fans.)

  6. Ninni skriver:

    Det är inte svårare än att se hur många av oss som är anonyma. Vi är det inte för skojs skull. Men man vill inte se då kanske man behöver börja bemöta oss Breivikar. Hemska tanke.

  7. Pingback: Dumskallarnas Sammansvärjning | Löjesguiden

  8. Magnus skriver:

    Suck. Ullgren (liksom hennes chef och kompis Åsa Beckman) låtsas som om DN fortfarande skulle gå efter någon slags kritisk princip att välja ut de bästa och brajtaste och publicera dem, givetvis utan att favorisera sina polare och psiktsfränder eller skjuta vissa ståndpunkter åt sidan. Men många har för länge sen insett att det inte alls går till så längre.

    Som en kvinnlig bekant sade för ett par år sedan: ”DN Kultur har nån slags DN-kod som i hög grad styr vad de vinklar in på, vilka slags överdrifter som är okej att göra och så vidare.” Och så är det ju – man ser det varje vecka, varje dag om man skulle göra sig mödan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.