Robert (eller Robt) Williams. Foto från Robt Williams Studio
En pionjär inom genren som kom att kallas för pop surrealism eller lowbrow (se mer om distinktionen mellan begreppen i tidigare inlägg i serien) är den kaliforniske konstnären Robert Williams; konstnär, serietecknare och grundare av Juxtapox Art and Culture Magazine ( den äldsta och mest tongivande tidningen för lowbrow och pop surrealistisk konst).
Appetite for Destruction
Robert L. Williams II föddes 1943 i Albuquerque i New Mexico. Han blev redan i unga år fascinerad av bilar och hot rod-kulturen och fick sin första bil som 12-åring av sin far. Familjelivet i det Williamska hushållet var turbulent och föräldrarna gifte sig sammanlagt fyra gånger med varandra. Robert Williams blev relegerad ur skolan i nionde klass, efter att ha hamnat i gäng och ha börjat uppvisa problembeteenden.
I ett försök att undvika gänglivet och att eventuellt hamna i fängelse, flyttade Williams till L.A., där han fortsatte att engagera sig i hot rod-kulturen och började i Los Angeles City College. Där bidrog han med illustrationer till skoltidningen The Collegiate. Williams träffade även sin blivande fru, Suzanne Chorna på skolan.
Triumpf of Substance Over Art
Williams började sedan en kort sejour på Chuinard Art Institute, där han nedsättande etiketterades som illustratör. Snart flydde Williams konstskoletyrannin (art school tyranny) och sökte sig till arbetslivet. Han sökte finna sin nisch och arbetade med bland annat att designa containrar för Weyehaeuser Corporation och arbetade med konstnärlig utformning för Black Belt Magazine. Så småningom hittade han sitt drömjobb år 1965 hos Ed ”Big Daddy” Roth och hans Rat Fink.
Irene Interfacing With an Astrodynamic Epiphany
I slutet av 60-talet, när Williams arbetade för Roth, var han även mycket produktiv som oljemålare. Under denna period skapade han sina ”Super cartoon”-målningar, t ex Appetite for Destruction och In the Land of Retinal Delights. Dessa verk skapades i de Gamla Mästarnas anda, med egenblandade färger och multipla lager fernissa. Verken var lättsålda, men tog lång tid att producera; ibland mer än ett år. Många av verken ägdes av Williams´ mecenat, James Bruckner Jr. och fanns att till beskådan i en permanent utställning på Movie World Cars of the Stars Museum.
Enchiladas la Amore
När Roths studio stängdes, sökte sig Williams till ZAP Comix konstnärskollektiv och blommade upp bland de icke-konformistiska och missnöjda anti-etablissemang-konstnärerna R. Crumb, S. Clay Wilson, Spain Rodriguez, Rick Griffin, Gilbert Shelton och Victor Moscoso. 1969 skapade han sin anti-hjälte för Underground Comix, Coochy Cooty.
En av de första Coochy Cooty-serierna.
Coochy Cooty uppenbarade sig för första gången 1970 i Coochy Cooty´s Men´s Comics och i ZAP Comics #5. Flera av dessa serier och Super Cartoon-målningar fanns med i Robert Williams banbrytande bok The Lowbrow Art of Robt. Williams som gavs ut år 1979. Bokens titel var ett ställningstagande angående hur den moderna konsten ansågs som ”highbrow” och hur Williams konst inte passade in i dess ideologier.
På 80-talet hittade Williams en ny publik i den intensiva punkrörelsen. ”Zombie Mystery Paintings” kallas måleriet (och även en bok) från denna period och inspirerade en rad andra konstnärer med sin energi, sexighet och våldsamhet. Williams konst var fjärran från den som ställdes ut i de fina gallerierna. Dessa målningar skapades snabbt och såldes via ett väntlistesystem. Williams gjorde sig ett namn genom böckerna och avant-garde-gallerier som Billy Shires La Luz de Jesus Gallery, Zero Gallery och Tamara Bane Gallery.
Zombie Mystery Paintings
Nästa bok blev Visual Addiction och här blir även bakgrunderna i målningarna mera bearbetade. Boken innehåller också Williams Rubberneck Manifesto:
”Something dead in the street commands more measured units of visual investigation than 100 Mona Lisas!”
Williams har sedan gett ut flera böcker, hans konst spänner från zombiesex till kvantmekanik, hans konstutställningar drar fulla hus och hans verk är högt eftertraktade. Han har influerat generationer av lowbrow/underground-konstnärer och gett dem en röst genom publikationer för alternativ konst som Art? Alternatives 1992 och senare Juxtapoz.
Flight of the Lost Dodo
Williams har även deltagit i projekt som The Art Boys med prominenta deltagare som Gary Panter, Matt Groening, THE PIZZ, Mike Kelley, Neon Park och Mark Mothersbaugh.
När Geffen Records var tvungna att förpassa konstverket Appetite for Destruction från omslaget av Guns n´Roses-albumet med samma namn till innerkonvolutet på grund av det kontroversiella innehållet i bilden, var Williams kommentar:
”I do not believe that my representation of females aids in their oppression. It is my artistic right to render the images of woman as my imagination sees fit. Remember, I will gladly accept the title ”Bad Person” to continue my expression. In other words, nothing short of death will stop me from painting nekkid ladies…”
Om sina målningar:
”My paintings are not designed to entertain you, they are meant to trap you, to hold you before them while you try to rationalize what elements of the picture are making you stand there.”
Om begreppet lowbrow:
”There was never any intention to make the title of my book the name of a fledging art movement but, over time, that seems to be what has transpired.”
Symbiotic Mediocricy
Robert Williams har fortsatt att ställa ut i även vad som skulle kunna kallas för highbrow-sammanhang, som Whitney Biennal på Whitney Museum of American Art. Han benämner sin konstinriktning som conceptual realism, konceptuell realism. En långfilmsdokumentär, Robert Williams Mr Bitchin togs emot med stående ovationer vid premiären på ett fullsatt Los Angeles County Museum of Art.
Får även lite vibbar av Robert Crumb. Fritz da Cat om ngn minns den? :-))
Robt verkar vara en genuin konstnär, som skiter högaktningsfullt i vad folk tycker.
Absolut!