DN Kultur maler på…

MALLIKA_DUTT_6024f Mallika Dutt

Även idag får vi oss en dos misandrisk feminism i DN Kultur. Med en papegoijas envishet upprepas doktrinen om männens ondska. Och nej, jag tycker inte att våld mot kvinnor ska förtigas och absolut inte på det sättet man nu från feministiskt håll vill förtiga och förminska den våld som utövas av kvinnor. Mallika Dutt är dagens feministiska expertis:

”Det jag däremot kan är att lyfta de envisa kulturella attityder som tillåter kvinnohat, och som tillåter könsrelaterat våld att existera världen över.”

Vilka kulturella attityder tillåter kvinnohat? Var hittar Dutt dem någonstans? Vilka kulturella attityder tillåter könsrelaterat våld här i Sverige? Jag har aldrig träffat på en enda person som tycker att relationsvåld, särskilt när det gäller en man som misshandlar en kvinna, är accepterat. Däremot har jag stött på en hel del feminister som låtsas som att det omvända inte ens existerar (exempelvis Sveland, som vid direkt fråga angående män som offer för relationsvåld svarar: ”Och hur många är de då?” med spydigt tonfall).

”Dessutom hör vi sällan något om de otaliga kvinnor som faktiskt går. Som går innan någon tar en bild, innan kvinnorna blir till rubriker eller hamnar på bårhus.”

Hej Mallika, jag sitter som bäst här och skriver! (Ett exempel på det du efterlyser).

”Men än viktigare är att frågan och ansvaret måste byta riktning och vändas mot förövaren. Om vi förminskar för­övarens roll så förminskar vi också hans ansvar. Vi ger frisedel åt både honom och hela den skadliga, begränsande manlighetskultur som förnedrar både kvinnor och män och som gör våldet oundvikligt.”

Vad skulle det vara för manskultur som ursäktar våld mot kvinnor, var finns den i Sverige? Inte bara en manskultur som förnedrar både män och kvinnor, men också gör våld oundvikligt? Det är en skymf som heter duga att försöka trycka in hela den stora majoritet av män som aldrig slår eller misshandlar till en påhittad ”manlighetskultur” som går ut på våld. Är falska anklagelser om våldtäkt en kvinnlighetskultur?

”Med allt detta sagt kan det nämnas att just denna händelse faktiskt inte helt och hållet har bemötts av ursäkter; tack vare kraften i sociala medier förbigicks inte våldet mot Nigella Lawson med tystnad.”

Kan Mallik visa på ett enda fall av kvinnomisshandel som skulle ha mötts med ursäkter?

”Vi måste tala om vad män inte får göra, som att misshandla kvinnor. Det som behövs är en global dialog om den pågående pandemin av våld mot kvinnor, och att vi alla betalar priset för detta våld.”

Menar Mallik på fullt allvar att genomsnittsmannen inte vet om att han inte får misshandla kvinnor? Utgår Mallik ifrån att genomsnittsmannen potentiellt är en kvinnomisshandlare? Det verkar så. Men räddningen är i vanlig ordning här, i form av ännu en bunt feministiska mantran:

”Behovet av en omförhandling vad gäller maskulinitet, femininitet, makt och hierarkier är akut – bara då kan vi ta oss bortom världens Nigellor och bygga en jämlik och värdig värld.”

Menar Dutt den gamla ramsan om den marxistiska maktanalysen där den vita, heterosexuella mannen definitionsmässigt är på toppen av makthierarkin och kan därmed aldrig vara ett offer för någonting? Den, vars frukter vi nu skördar i form av ett skuldbeläggande och en demonisering av pojkar och män enkom på grund av deras kön? Eller vill Dutt bara omförhandla hela makten åt kvinnorna? Vad skulle vara lösningen?

Jag läser nu att Dutt är en indisk-amerikansk människorättskämpe och kanske kan det hon skriver ha en relevans i särskilt Indien. Texten och frågorna ovan riktar sig främst till DN Kultur (jag tog texten för ett debattinlägg här i Sverige), som utan någon bakgrundsinformation verkar tycka att artikeln även är relevant för svenska förhållanden.

Toklandet får förståeligt nog på det här temat här.

 

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på DN Kultur maler på…

  1. Pingback: Riskminimering « Toklandet

  2. Rocki skriver:

    Ibland tänker jag att det kanske skulle vara bättre om ”folk” var religiösa, då kunde de skylla allt elände på djävulen istället. Om religion var som opium för folket så verkar feminism vara något slags uppåttjack? Papegojamfetamin.

    Trevlig sommar Susanna, jag kanske kommer till ditt vernissage om jag har tur med datum och sådant! :)

    • Susanna Varis skriver:

      Patriarkatet, könsmaktsordningen och marknaden är exempel på moderna gudar. Abstrakta maktfaktorer som existerar någonstans utanför vår kontroll, men som styr oss.
      Papegoijamfetamin haha

      Ha en trevlig sommar du med, det vore jätteroligt om du kunde komma! :)

  3. Mia. skriver:

    Ja och så länge de maler på får man själv mala på. Jag gör det med en av mina favoritartiklar i repris.

    http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/16/ohlys-skuldbel-ggande-av-m-n-hj-lper-inte-kvinnorna

    Och vad gäller vart ansvaret ska riktas så gäller både mot de som misshandlar såväl som de som misshandlas. Men mycket riktigt inte utifrån ett syndabocksletade och skam och skuldbeläggande utan med förståelse för bakomliggande sociala och psykologiska mekanismer och hur man bryter dem, i Sverige, idag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.