Frisk fläkt från Danmark

DSC_0149-50 Hand upp den som tror att artikeln om Ernst-Hugo Järegård hamnade på samma sida som artikeln i bloggposten av en slump. Faksimil från DN.

Det är sannerligen inte ofta en feminismkritisk artikel publiceras i DN Kultur. Ärligt talat minns jag ingen bortsett från Jonas Thentes undangömda text härförleden, från de åren som jag har följt ämnet mera noggrant och bloggat om det. Idag finns där dock en drapa som heter duga, signerad Dennis Nörmark, dansk antropolog, författare och skribent. Han får förstås inte framföra sina tankar utan bemötande och Nina Björk kommer att imorgon ha en replik.

Jag håller inte med om allt som Nörmark skriver, men i stora drag är det en välbehövlig syreinjektion i den inhemska, södermalmsankdammsdoftande, övergödda och ingrodda monologen.

”För tillfället betraktar vi er med förvåning. Som om ni inte längre vore vårt kulturellt närbesläktade brödrafolk, utan snarare befinner er på en annan planet. Och ni gör uppenbarligen detsamma.”

En kulturell alienation som även många i Sverige känner igen.

”För könskamp, vilket jag vill argumentera för i det följande, är hela jämställdhetsdebattens pest och grunden till att Sveriges på ytan ”progressiva” nyfeminism är både osympatisk och dömd att misslyckas.”

Precis min åsikt och ett klarsynt konstaterande.

”Det finns något i grunden märkligt konservativt över både den svenska nyfeminismen, som den även uttrycks i Liljestrands reaktionära suck inför ”normlösheten” i den danska kulturen, och de svenska feministernas 1800-talsmässiga fasthållande vid kvinnan som sexuellt offer.”

Återigen ett riktigt konstaterande. Män är djur och kvinnor är kyska och änglalika företrädare för den sanna moralen. Normkritik är påbjudet så länge det är ”mannen som norm” som står i skottgluggen, normlöshet är, när det passar feminismen, annars något förkastligt.

”Här i Danmark frågar sig många om ni verkligen tycker att detta är ett konstruktivt sätt att hantera en nödvändig och relevant jämställdhetsdebatt.”

Mitt svar är: nej, det är det inte.

”Könsrollerna kan mycket väl se mer traditionella ut i Danmark, och på många sätt är de också det. Men kanske beror det på att danskarna på många sätt trivs bättre med skillnaden mellan könen och inte har den absoluta likriktningen som mål.”

Här i Sverige ”gillar vi olika”. Så länge du föraktar den vita, heterosexuella, medelålders mannen, är för hbtq-rättigheter, regnbågsfamiljer och polyamori, hatar SD och rasister, vill krossa ”patriarkatet”, inser att könsmaktsordningen är att jämställa med tyngdlagen, förstår att ju fler kvinnor, desto bättre jämställdhet, tycker att (framför allt den heterosexuella) familjen är en tvångsinstitution för kvinnor, vill dekonstruera heteronormativiteten och förstår att vänster står för den äkta solidariteten. (Observera att jag personligen inte har några invändningar mot flera punkter av ovanstående, jag kritiserar det enda, påbjudna förhållningssättet, pk-ismen, om du vill). I Sverige är könet en social konstruktion, men inget är viktigare än att det är minst 50 % av det biologiska könet kvinna inom alla (prestigefyllda) samhällsområden. Viktigt är också att använda det könsneutrala pronomenet hen, så att ingen ska bli frestad att betrakta sig som kvinna eller man.

dennis_normark_web Dennis Nörmark

Men sedan kommer något som jag starkt ifrågasätter:

”Skillnaden består i att det är fler hos oss som inte uppfattar det som att det föreligger ett krig mellan könen och inte heller vill förklara krig. Därför önskar flertalet inte heller ett nollsummespel, där män ska fråntas sina lagenligt uppnådda privilegier för att de i stället ska överlämnas till kvinnor.”

Har män i Danmark lagenligt uppnådda privilegier? Vilka är det? I Sverige har män inga som helst lagenligt uppnådda privilegier för gruppen män. Däremot finns det lagenligt uppnådda privilegier för gruppen kvinnor (till exempel i föräldrabalken och lagstiftningen om kvinnofrid).

”Och vi vill i allmänhet inte konkurrera om vilket kön det är mest synd om. Vi vet att män är överrepresenterade vad gäller alkohol- och drogmissbruk och att kvinnor är i minoritet på höga poster. Dessa problem är samhällsproblem, inte problem isolerade till kön.”

Exakt, det är ingen tävlan i lidande. I Sverige betraktas dock problematik som främst drabbar kvinnor som jämställdhetsproblem (mindre representation i styrelser, högre andel dödsoffer i fall av relationsvåld etc), men problematik som främst drabbar män (högre andel av de utslagna, högre andel av självmordsoffer) betraktas inte som det.

”Jag uppfattar det som att de flesta här anser att man bör tala ideellt om jämställdhet. Inte förargat, ilsket och utan förståelse för hur den andra parten konstruerar sig och betraktar världen, men med förståelse och sympati för den mångfaldhet det innebär med två olika kön.”

Detta är något som nästan helt saknas i den svenska diskursen. Det är enbart jämställdismen som inhyser de här tankegångarna i den moderna jämställdhetsdebatten. (Men i Sverige kopplas vi samman med Breivik och kallas för kvinnohatare).

”Jag vill faktiskt hävda att vi ligger en smula före er i jämställdhet eftersom ni har gått en motsatt väg och efter hand skapat ett samhälle på kvinnors premisser och inte mäns. På så sätt har ni bara gett förtrycket en annan könsmarkör.”

Det ligger en hel del i detta, särskilt om man läser resonemanget som Nörmark sedan för.

Om normer skriver han vidare:

”Om man kan se fördelen med mångfald så avstår man också från att nedgöra, ringakta och förlöjliga såväl de kulturer, samhällsgrupper och kön som inte stämmer överens med det som en dominerande grupp i samhället har lyckats installera som norm.

I Sverige har ni fått en norm installerad som passar kvinnor och ni har fått igångsatt ett aktivt nedtryckande av det som inte passar in i denna norm. På det här viset kommer ni aldrig att kunna uppnå jämställdhet. Dessvärre är ni uppenbarligen långt ifrån att själva kunna upptäcka det och i stället för självbegrundan riktar ni er intolerans och snäva logik mot Danmark. Det är sorgligt att se. Men mest sorgligt för er själva. Svenska kvinnor, ni har vunnit så in i helvete och i dag är det ni som är förtryckarna.”

Ord och inga visor.

”Ni har startat ett krig mot män genom att främja kvinnor och därmed diskriminera män betydligt mycket mer än vi gör i Danmark. Ta exempelvis det senaste påfundet om att införa en högre skatt för män. (Ett förslag i Umeå kommun, reds anm.) Naturligtvis blir de förbannade eftersom det är ett gement tjuveri. Det skapar bara nya offer, även om ni har fått det framargumenterat att män har en så stor moralisk skuld att de sannerligen borde tåla att hamna på minus här.

Därutöver diskriminerar och förtrycker ni genom ett uppträdande och ett språk gentemot män i den offentliga debatten som, om det hade varit män som betedde sig på samma sätt, omedelbart hade uppfattats som sexistiskt.”

Ja, män i dagens Sverige står i en odefinierad men obegränsad skuld för förorätter begångna av män under århundraden och kan och ska därför betala igen var helst, när helst och hur helst det är feministiskt påbjudet. (Vita) män får mobbas efter behag i media och i den offentliga debatten, allt enligt samma logik.

”För om man sätter kriget i system och straffar männen för att de är män, så kommer man aldrig att uppnå det enda som kan skapa jämställdhet. Nämligen att männen kan se det som en fördel för sig själva.

Kära svenskar. Detta är anledningen till att inte bara kvinnorna kommer att förlora detta könskrig. Nej, alla svenskar kommer att förlora.”

Hear hear.

Imorgon blir det alltså replik från Nina Björk och det blir intressant att läsa vad hon skriver. Jag tror att jag kan gissa mig till hur det kommer att låta…

Andra bloggar om detta:

En Stilla Undran

Toklandet

Genusdebatten

Ekvalist

Bittergubben

Kimhza Bremers Bodega

Please like & share:

Om Susanna Varis

Susanna Varis, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, jämställdhet, journalistik, kultur, medier, Okategoriserade, politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

29 kommentarer till Frisk fläkt från Danmark

  1. Markus skriver:

    lagenligt
    Tolkar inte jag som att det är privilegier utformat från lagen utan som ”privilegier” som man fått inom lagens riktmärken.

  2. Jonte skriver:

    Som jag sagt så många gånger tidigare, Sverige är ett unikum i världen när det kommer till den här frågan. Tror ni SVT skulle våga sända en programserie som ”Hjernevask” till exempel? Sverige är det enda land i världen där socialkonstruktivismen fortfarande är statsreligion.

    Jag läste något intressant på Genusdebatten:
    Nyligen kom en larmrapport från OECD om att den psykiska ohälsan i Sverige nästan har fyrdubblats sedan 2000-talet, ”vilket är den i särklass största ökningen bland de OECD-länder som har dessa uppgifter.”
    http://www.oecd.org/els/emp/MHW_Sweden_PressReleaseSwedish.pdf

    Notera att studien endast rör ungdomar under 30 så blir det än mer intressant

    Vad är det som skiljer Sverige från alla andra OECD länder sedan 2000-talet? Vad är det alla ungdomar under 30 år i Sverige har utsatts för mer än ungdomarna i alla andra OECD länder tillsammans? Jo alla genusprojekt och det statsfeministiska narrativet om kvinnor som offer och män som förövare som präntas in i varje skolbarn.

    Jag tror mig se ett samband.

    Tyvärr tror jag att det kan bli en ond cirkel, ju sämre unga kvinnor mår desto mer benägna kommer dom vara att ta på sig den statsfeministiska offerkoftan och tro på könsmaktsteorierna, vilket betyder ännu fler unga kvinnor som mår dåligt och ännu fler som köper konspirationsteorin samtidigt som ju sämre unga män mår desto mer alienerade och åsidosatta kommer dom känna sig av den svenska genusfeminismen och så fortsätter det i en avgrundsspiral ner mot helvetet…

    Nu låter jag kanske pessimistisk, men om genusdårarna hade rätt och genuspedagogik, genusvetenskap och inpräntande av genusteorier om sociala konstruktioner och könsmaktsordningar är precis vad svenska ungdomar behöver så borde väl siffrorna från rapporten varit tvärtom?

    • Susanna Varis skriver:

      Det kan kanske vara en faktor i sammanhanget. Jag tror att arbetslösheten är en viktig faktor, men det skulle inte förvåna mig om den negativa inställningen till pojkar, män och manlighet som nu börjat få genomslag i skolorna i feminismens kölvatten också spelar en roll. För tjejers/kvinnors del kan jag tänka mig att just illusionen om att man kan få allt: toppkarriär, fint hemmaliv, barn, tjusig och snäll make, skönhet, personlig utveckling, hobbies etc etc lägger en orimlig press på individen. Det är bra att alla kan välja sina liv, men det verkar som att många nu tror att allt går att kombinera. Något som feminismen länge vurmat för och där man lägger skulden på männen: de ”släpper inte fram” duktiga kvinnor på olika positioner, de ”tar inte sitt ansvar” för hemarbetet etc etc. Jag tror att förväntningarna är skruvade högt över det rimliga.

      • Jonte skriver:

        Visst spelar arbetslösheten roll, men den är faktiskt inte större i Sverige än i andra OECD länder så det är inte riktigt en förklaring. Ökningen av den psykiska ohälsan har ju enligt rapporten varit långt större i Sverige än i andra OECD länder.

        Jepp, många unga kvinnor verkar inte förstå att livet faktiskt handlar om prioriteringar. Vill man göra toppkarriär får man faktiskt prioritera bort hobbies och familjeliv, det är inte svårare än så. Det är säkert en viktig poäng. Men även där är ju knappast feminismen helt oskyldig.

        • Susanna Varis skriver:

          Ja, ungdomsarbetslösheten verkar ligga någonstans i mitten om man jämför med Europa.
          Nej, jag menar just det, även det går att härleda till feminismen i viss mån.

    • Annika M skriver:

      glad att jag växte upp under 70-talet innan hela den här genusfeminismen kom igång! Även om det fanns tendenser redan då!
      Man var rätt osäker ändå som tonåring, med dagens genuspedagogik blir det väl totalkaos i huvet på ungdomar när de ska försöka bli vuxna människor.
      Hoppas detta är en parentes i historien. Och något vi kommer att skratta åt om några år…

      • Susanna Varis skriver:

        Som tur är är formuleringen att skolan ”ska motverka traditionella könsroller” borta ur läroplanen nu. Jag vurmar inte för gammaldags, stela könsroller (mycket starkt inte), men det ska inte tippa över till motsatsen heller, att det enda tillåtna är omvända könsroller.

        • Jonte skriver:

          Bättre formulering hade varit att skolan ”inte ska uppmuntra till traditionella könsroller”. Ordet motverka insinuerar att man bara vill skapa en omvänd norm eller total likriktning. Dvs att det är ok att aktivt hindra barn från att göra könstypiska val.

        • Annika M skriver:

          Nej påtvingade könsroller är naturligtvis inte bra, Men jag upplever mig inte som förtryckt eller intvingad i en könsroll,( Kanske har jag haft tur med omgivningen och de män jag träffat)
          Men hormoner och kroppskonstruktion gör oss till viss del olika, det är jag ganska övertygad om.

  3. Dreadlock skriver:

    I vårt danska broderland går flertalet filmgenier lösa, på en och samma gång,

    Detta är den danska ” LISTAN” på film , som alla borde gå och se :

    Lars V. Trier : Idioterne
    Larv V. Trier : Manderlay
    Thomas Winterberg : Jakten
    Thomas Winterbeg : Submarino

    Sedan finns det en helt awesome sida här : http://www.zentropa.dk/

    Detta är ”gubbar” I 50-Åldern som gör helt j-a otrolig cinematrofrafi

  4. Pingback: När någon hostar « Toklandet

  5. Erik S skriver:

    Din titel är verkligen en utmärkt sammanfattning på Dennis Nörmarks artikel! Skall bli spännande att se vad Nina Björk skriver, efter att ha varit 90-talets feministikon är hon en idag en ganska självständig debattör och mer av tillväxtkritisk, utopisk socialist än champagnefeminist.

    • Susanna Varis skriver:

      Ja, men jag betvivlar inte en sekund på att det kommer att bli ett försvarstal för den svenska feminismen. Troligen kommer hon också att koppla allt till främlingsfientligheten i Danmark. Men jag kan ha fel, vi får väl se… :)

      • Erik S skriver:

        Vi får väl se som sagt, i förra söndagens krönika i Godmorgon Världen polemiserade hon i alla fall med två av Aftonbladets skribenter.

        http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=438&grupp=9314&artikel=5542996

        • Susanna Varis skriver:

          Tack för länken! Nina Björk vill ha en kommunistisk, ”tillbaka till naturen och byteshandeln”-feminism och har ur den synvinkeln reagerat på andra feministsystrars sifferexercis. Det visar åter på svårigheten att betrakta feminismen som ett enhetligt begrepp. Men hon kallar den ”vår rörelse”. Vems rörelse ska den vara?
          Hon har en del intressanta reflektioner och framför faktiskt kritik mot delar av feminismen, men det verkar som att hon anser att rörelsen används av några ”andra krafter”. Hon kan inte riktigt acceptera att för andra (väldigt många) är feminism just den där sifferexercisen (50/50) numera. det är vad en dominerande del av feminismen har utvecklats till, inte att rörelsen skulle ha kidnappats av några andra krafter. men det är förstås bra att det ens förekommer någon slags intern självkritik inom feminismen. (Sedan framför hon rönen om att vissa företagsekonomiska parametrar är högre när fler kvinnor finns i styrelsen som om kausaliteten hade bevisats, vilket det inte har. Man har noterat en korrelation.)
          Som sagt, det blir intressant imorgon…

  6. Pingback: Kära Svenska idioti | bittergubben

  7. Pingback: Dennis Nørmark – angelägen kritik mot den svenska statsfeminismen i DN | Kimhza Bremers Bodega

  8. kenneth karlsson skriver:

    Byt ut ordet ”privilegier” mot ”rättigheter” så blir det tydligt och rätt.

  9. Jonte skriver:

    Nina Björks svar var lika förutsägbart som väntat.

    Framförallt det högst ojämställda kravet på att män ska tvingas ge upp sina privilegier utan att kvinnor ska tvingas göra avkall på sina. Det stämmer att rent materiellt äger män fler företag, och tjänar i genomsnitt mer pengar. Men detta beror på att män försakar vänner och fritid i jakten på karriär i högre grad än kvinnor, samt tar större risker och satsar mycket tid och pengar på affärsidéer som ingen vet säkert på förhand om dom kommer bära eller brista.

    Resultatet blir att fler män äger framgångsrika företag och tjänar storkovan, men fler män är också ensamma, utslagna, utblottade, begår fler självmord och är satta i personlig konkurs. Och detta kvinnliga privilegium vägrar Nina Björk et al såväl erkänna som göra avkall på. Det ska behållas till varje pris. Därför ska män i karriären ta ett steg tillbaka och ”släppa fram” kvinnor som inte varit beredda att göra avkall på fritid och familjeliv i lika hög grad, därför ska andelen kvinnliga företagare öka genom speciella kvinnoriktade starta eget bidrag som innebär att kvinnor slipper löpa risken att bli utblottade och satta i personlig konkurs om affärsidén inte visade sig hålla, den notan ska istället skattebetalarna stå för.

    Svenska feminister verkar helt oförstående inför det faktum att livet består av prioriteringar, alla val du gör i livet innebär en cost/benefit kalkyl. Man kan inte bara förvänta sig ta del av vinsten och slippa kostnaderna. Jag har sysslat en hel del med proffessionell gambling (poker) och där finns faktiskt många likheter med det verkliga livet. Vill du vinna mycket pengar genom gambling så får du lov att satsa mycket pengar också. Bland proffessionella gamblers som vunnit miljonbelopp dominerar män överlägset, bland människor som är helt utblottade av spelskulder och har förlorat hus och hem dominerar också män överlägset. Det är ingen slump, det är så livet fungerar. Feminister skyller ofta på mansrollen när dom ställs inför det faktum att män dominerar i botten av samhället utan att begripa att det är precis samma mansroll som gör att män dominerar i toppen av samhället också.

    Svenska feminister säger ofta att män är blinda för sina egna privilegier, jag önskar bara att dom kunde ta en lååååång titt i spegeln…

    • Susanna Varis skriver:

      Precis. Jag har påbörjat en kommentar i två delar till Björks replik, se ovan.

      • Jonte skriver:

        Det ironiska är att när kvinnor satsar på karriären på bekostnad av hobbies och familjeliv och därmed når toppen så sägs det ofta att dom enbart nått framgång genom att anpassa sig till den ”manliga normen” och att dom därför fortfarande är förtryckta…

        • Susanna Varis skriver:

          Ja, den dagen då kvinnor inte längre definieras som förtryckta finns ju inget existensberättigande för en rörelse som feminismen. Apropå just kvinnor på toppositioner i näringslivet: det är troligen individer med liknande egenskaper som söker sig till de positionerna, män som kvinnor. Färre kvinnor. Den feministiska kampen om att kvinnor ska in där, med förhoppningen om att världen på något vis blir bättre på kuppen blir ju missriktad om man hävdar att egenskaper inte är könsbundna. Då borde ju kriteriet vara att extra känsliga/omhändertagande (eller valfi adjektiv) personer ska in där. Man utgår ifrån att hela världen värderar varandra på grundval av kön och att kvinnor därför inte kommer in, trots att de är precis likadana som männen, men ändå ska en magisk förändring till det bättre ske just för att kvinnor kommer in.

  10. Pingback: Nina Björk svarar Dennis Nörmark | Susanna's Crowbar

  11. Ulf skriver:

    Heja Danmark! Inte bara vinner de Eurovision Song Contest, de vinner mitt hjärta också. När dårskapet kommer från (vissa) svenskar, måste ju ljuset komma någon stans ifrån. Tydligen är det Danmark som har den uppgiften. Lägg ner feminismen i den svenska versionen, lägg ner misandrin i debatten och släng Nina Björk, Maria Sveland, Maria Schottenius och alla andra elitfeminister från PK-malm på historiens skräphög.

  12. Pingback: Kære svenskere | En stilla undran

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *