Feminism = det som gynnar kvinnor = jämställdhet?

groning Lotta Gröning. Bild från Expressen

Ett exempel på att rubrikens samband gäller när det handlar om den moderna feminismen är en krönika av Lotta Gröning i dagens Expressen. Inledningsvis verkar texten bra, Gröning konstaterar att de omtalade styrelseposterna gäller en klick av ca 1500 människor, vilket väl ungefär stämmer med verkligheten. Ett mera relevant perspektiv på den problematiken är att det mera handlar om etablerade maktnätverk, där konstellationer skapas och positioner tillsätts genom kontakter. Jag anser att privata företagsägare tillsätter de styrelser de anser vara bäst lämpade för verksamheten, något annat ansvar har de inte. Min tes är att vi med tiden kommer att se nya typer av nätverk, med människor som kommer i kontakt med varandra genom internet. Flickor är kompetenta nätverkare på sociala medier och där kan möjligheter till nya former av nätverk och samarbeten uppkomma. Men det är ett sidospår. Tillbaka till Gröning.

”[…]mediabranschen är den elitgrupp som är minst engagerad i det civila samhället och där rekryteringen av chefer oavsett kön sker genom informella nätverk.”

(Demokratiproblem…någon?)

”Detsamma gäller även inom politiken. Partiernas elit består av nära vänner, släkt eller någon ur kontaktnätet. Det krävs heller ingen högre utbildning för att bli politiker.”

Återigen: demokratiproblem, någon? Är det inte ett värre demokratiproblem att makten i de styrande församlingarna och de församlingar som ska bevaka de förstnämnda är koncentrerad till en snäv krets människor, än att det inte sitter exakt 50 % kvinnor i varje styrelse?

”Trots att jämställdheten är katastrofal inom universitetens elit finns det hopp. Det är nämligen så att kvinnor dominerar på nästan alla universitetsutbildningar. 2011 visade högskoleverket att andelen antagna kvinnor ökade från 60 till 62 procent. Det innebär att fler kvinnor har bättre betyg och får bättre utbildning. Men sedan återstår förstås frågan: ger det resultat i makteliterna?”

(Efter att ha konstaterat att högre utbildning inte är något som har koppling med en plats i makteliterna undrar Gröning om kvinnornas totala dominans på högskolorna ska ge genomslag där?) Vad som är mera anmärkningsvärt är att kvinnors ökning från 60 till 62 % av de intagna på universiteten ser Gröning som en framgång för jämställdheten. Slutsatsen kan bara bli att det som gynnar kvinnor är det som är jämställdhet enligt den moderna jämställdhetsdiskursen.

”Men kvinnornas frammarsch i skolan och i den högre utbildningen är en enorm framgång.” 

Än märkligare blir det när Gröning resonerar kring kvotering:

”Det bör åtminstone inte minska deras chanser till högre befattningar och toppositioner i samhället, förutsatt att vi inte inför kvotering! Det är nämligen så att pojkar har stora problem i skolan. Många lämnar utan fullständiga betyg och betydligt färre män kommer in på universitets- och högskoleutbildningar.

Det har redan rests krav för många år sedan på kvotering till Handelshögskolan med argumentet att för många kvinnor sänker lönerna för ekonomer. Inför vi kvotering i bolagsstyrelser är det ytterst rimligt att införa kvotering för män på universitetsutbildningar.”

Gröning vill inte se kvotering. Inte för att det är diskriminerande, inte för att det sätter kön framför kompetens, men för att det skulle kunna tänkas användas för att kvotera in män! Ve och fasa. Cyniskt konstaterar Gröning att pojkar har stora problem i skolan och att många lämnar utan fullständiga betyg och att betydligt färre män kommer in på universitets- och högskoleutbildningar. Men inget av detta ser hon som något jämställdhetsproblem. Hon kan enbart se en fara i att det skulle kunna resas krav på att kvotera in män på utbildningar. Tydligare och mera uppenbart har nog ingen hittills blottat den moderna feministiska jämställdhetsdiskursen.

Krönikan avslutas med ett par trötta, feministiska klyschor och en vision om en ny värld. Jag vet inte om jag är säker på att jag är lika ivrig att se den världen som Gröning.

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, feminism, Feminism - referensinlägg, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, kultur, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Feminism = det som gynnar kvinnor = jämställdhet?

  1. Petter skriver:

    Bra reflekterat!

    Jag blir så glad när jag läser andra skriva och tycka som jag. Ute i verkligheten där jag bor är det inte det vanligt förekommande och jag får hålla igen för att behålla min sociala status på jobb och bland vänner. Men jag har många vänsterorienterade vänner och det är där jag hör detta flum om patriarkat och våldtäktskultur och sånt som jag inte förstår. Lever vi i en våldtäktskultur? Alla jag känner tycker våldta någon är det lägsta man kan göra och den ”kulturen” florerar tom i fängelserna så hur kan det vara en våldtäktskultur. Nu gick jag iof ifrån vad dit inlägg handlade om, och som du skriver så tycker jag inte heller feminism handlar om jämställdhet längre, det är en könskamp där feminister vill ha och ha! Allt är orättvissa som inte är jämnt fördelat och som de anser är ”maktpositioner” eller ja bättre betalt eller ja det handlar inte om alla poster i samhället iaf. Har du sett tex de här 2 videosarna där ”jämställdhet” eftersträvas på konserter och twitter, skrämmande tycker jag…

    http://www.youtube.com/watch?v=cBaJ_M-Rx9s

    http://www.youtube.com/watch?v=Ay0t7iQnPuA

    • Susanna Varis skriver:

      Tack!
      Ja, det syftar många gånger till könskrig, att ställa könen mot varandra istället för att se varandras respektive problem och kämpa tillsammans för en bättre värld för alla (oj vad flumgulligt det lät plötsligt, men jag menar det)… ;)
      Jag skrev om våldtäktskulturen för några inlägg sedan:
      http://www.susannavaris.com/blogg/2013/07/kakan-om-valdtaktskulturen/
      Om några kvinnor anklagar falskt några män för våldtäkt, är det då en falskanmälarkultur hos kvinnor? Har alla kvinnor ansvar för att några få falskanmäler?
      Båda könen har sina respektive svårigheter, jag anser inte att någon av dem har det sämre på det hela taget, det ser bara olika ut. Feminismen ser bara kvinnorna. Det är mycket med feminismen som kan kritiseras och jag kan fortsätta hur länge som helst. Läs gärna bakåt på bloggen om du är intresserad!
      Tack för länkarna, ska kolla vid tillfälle!

  2. Malte Skogsnäs skriver:

    Kvinnoism = det som gynnar kvinnor ≠ jämställdhet

  3. Erik S skriver:

    Instämmer i en del av din kritik mot den grumliga argumentationen men väljer att ändå att framhålla de positiva slutsatserna: att genusbalansen i privata företagsstyrelser inte är en stor fråga som det bör lagstiftas om samt att kvotering i slutänden innebär mer elände än man hade från början.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.