På nättidningen Blaskan, där jag är en sparsamt aktiv redaktionsmedlem, skriver regissören/författaren/etc Vladimir Oravsky om SCUM-manifestet, som han sett på en teaterbiennal:
”Visst kan man göra en pjäs om Valerie Solanas. Och inte bara det. Man kan även läsa eller dramatisera hela hennes manifest eller delar av det. Men man måste då vara medveten om sitt eget ansvar inför detta arbete. Man måste ha en agenda som inte går ut på att upphöja henne till en glänsande solupplyst stjärna, vilket SCUMkvinnan som rabblade manifestets spyor gjorde, när hon klädd i guld lät sig hissas mot teaterns alltför tåliga himmel.”
Läs gärna hela den långa, gedigna och mycket bra texten!
