Några notiser

A French woman reading a newspaper. Foto från Life

Efter att ha ringt båda dagstidningarnas kundservice för vilken gång i ordningen får vi våra tidningar igen. (Sedan vi kom hem från Finland i tisdags och efter att tidningarna åter skulle ha levererats på onsdagen har vi fått tidningarna på fredag, inga andra dagar). I dagens tidningar har jag noterat följande:

I en artikel på tema betygsinflation och rättvisan i betygssättning på ledarsidan i DN:

”Men det finns också en annan mekanik. Elevernas egna lärare har i förhållande till dem som kontrollrättar en tendens att sätta lägre provbetyg på grupper som brukar prestera sämre än andra: pojkar, de som har utländsk bakgrund eller är födda sent på året och elever vars föräldrar saknar högre utbildning.

Negativa förväntningar färgar bedömningen. Så har det även varit i musikens värld. Kvinnliga pianister har antagits vara mindre kraftfulla och sakna de stora männens genialitet. Men så fort de som ska bedöma pianisten bara får lyssna och inte längre vet om det är en man eller kvinna som spelar tar de ofta miste – och väljer därmed i högre grad än annars kvinnor.”

DN konstaterar att pojkar ges lägre betyg än de förtjänar, men kopplar inte detta till någon som helst jämställdhetsproblematik. För säkerhets skull bakas det hela in i en gemensam uppräkning med andra grupper där betygsdiskriminering finns. Och för att ytterligare tydliggöra att diskriminering inte är något som främst kan gälla pojkar och män, tar man upp ett exempel på kvinnliga pianister (finns det förresten forskning som stryker att kvinnliga pianister skulle ha bedömts på det här viset)?

Erik Helmersson i DN om 5:2-dieten:

”Men det finns många fler tecken på en backlash. Jag har nyligen sett dieten sågas ur både genusperspektiv (den riktas till medelålders män och ger samtidigt unga flickor anorexi) och klassvinkel (målgruppen påstods vara en medelklass som anser sig odödlig). Det senare finner jag extra udda, eftersom den som inte tror sig riskera att dö torde ha ytterst få skäl att banta.

Jag har ännu inte hittat 5:2-analyser med etnicitets- eller hbtq-vinkel. Kanske har jag bara letat dåligt.”

Ett exempel på hur absurd den identitetspolitiska fixeringen är i den moderna debatten.

Maria Arnholm och Maria Larsson i SvD om mer pengar till kvinnojourerna:

”Men trots att mäns våld mot kvinnor funnits i alla tider har det inte alltid funnits på den politiska dagordningen. Kvinnojourerna är pionjärer inom detta arbete och mycket av den politik som formulerats i dag är ett resultat av deras ihärdiga opinionsbildning. Bara det faktum att vi i dag pratar om våldet som ett jämställdhetsproblem är ett tecken på att kunskapen om frågan har spridit sig från experterna till politiker i både riksdag och regering.”

Tre saker: 1. Det är bra att resurser läggs på dem som drabbas av relationsvåld, 2. Kvinnojourernas (bl a Rocks) expertis? Densamma som är impregnerad av radikalfeministisk retorik och som har frambringat Eva Lundgren och teorierna om barnlik i skogarna runt Södertälje, ditgrävda av mäktiga pedofilringar? 3. Var finns de manliga offren och alla andra som inte faller under den enda intressanta konstellationen ”man som slår kvinna”?

I DN rapporteras om att ”män blir deprimerade av kvinnors framgång”:

”Forskare på Floridas och Virginias universitet har gjort en enkät på heterosexuella par i både USA och i Nederländerna, sammanlagt ungefär 500 personer. Den visar att om män är framgångsrika så är kvinnorna så gott som opåverkade medan det blir ett helt annat läge för männen.”

Det hedrar dock DN att man ändå andas om, i ett citat från en av forskarna, en bredare förklaring än den gängse (som går ut på att peka ut mannen som dålig och ond):

”– Att ha en framgångsrik partner kan skada mannens självförtroende eftersom ambition och framgång generellt är något som är viktigt för kvinnor när de väljer sina män. Så tanken på att man är misslyckad kan innebära fruktan att partnern till slut väljer att lämna en, enligt rapporten.”

Dessutom konstateras att:

”Forskarna medger att studien är begränsad då de flesta medverkarna var studenter och ogifta. Samtidigt som man ändå tyckte sig kunna dra slutsatser baserade på pojkars respektive flickors uppväxt.”

Skribenten Omar Daham är för mig en ny bekantskap och hade rapporteringen hamnat i händerna på en av the usual suspects är jag övertygad om att den inte hade blivit ens så här balanserad. Jag har själv inte hunnit läsa rapporten än, men kanske någon av er andra hinner före mig? ;)

 

 

 

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 svar på Några notiser

  1. Jonte skriver:

    Rubriken i DN är väl felaktig? Studien visade väl att männen blev deprimerade av deras kvinnliga partners framgång och inte av kvinnors framgång i allmänhet?

  2. Jonte skriver:

    Förklaringen forskarna kommer med är intressant, det har ju visat sig att män som blir arbetslösa löper väldigt stor risk att bli lämnade av sina kvinnliga partners.

    Frågan är hur kvinnors självkänsla påverkas om deras manlige partner genom träning och diet helt plötsligt får en perfekt kropp med magrutor o allt samtidigt som de själva inte blir av med ett gram?

    • Susanna Varis skriver:

      Jag kan tänka mig att det finns ett antal dylika faktorer där om man hamnar i obalans, dvs den ena partnern lyckas väldigt väl med något eller har framgång på något markant sätt och den andra parten inte har det eller tom backar på något vis, så finns det risk för någon form av kris hos den inte så lyckade parten. Allt hänger förstås ihop med personernas självkänsla etc individuella faktorer. För DN:s del är det dock viktigt att kunna hitta en vinkling där män framstår som den på något vis dåliga, i det här fallet ogina, parten. Nu var inte innehållet i artikeln lika entydigt på den linjen som rubriken, men alltför ofta finns det en sådan vinkling.

  3. Bashflak skriver:

    Själv har jag kört 5,2-dieten hela semestern. Efter 2-3 burkar Fem-komma-tvåan varje kväll gick jag ner fyra kilo.

  4. Kimhza Bremer skriver:

    Skarp spaning, som alltid! Jag läste också DN’s ledare, reagerade först med förvåning att ordet ”pojkar” ens skrevs ut, men lade sedan snabbt märke till de ansträngda försöken att gömma undan det. Att pojkar betygsdiskrimineras är ju som vi vet en icke-fråga för radikalfeministiska DN. Men ja, låt oss se vad Omar Daham kan tillföra? Kanske har han ännu inte hunnit gå de interna genuskurserna?

  5. Kjell skriver:

    Dieter ur ett genus, klass, eller HBTQ-perspektiv? Suck… Dessutom torde dieter ha väldigt mycket med fysiska egenskaper hos människor att göra, det kanske vore mer vits att fokusera på till exempel genetiska skillnader? En studie har visat att kost med låg (Viktväktarna) respektive hög (LCHF) fetthalt fungerar olika bra på olika människor beroende på genetiska förutsättningar.

    Fast… Erik Helmersson är kanske ironisk?

  6. Pingback: Notis i kanten | Susanna's Crowbar

Lämna ett svar till Jonte Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.