…kan för omväxlings skull läsas i en ny bok av Helene Bergman. Hon vänder sig bland annat mot manshatet och offermålandet av kvinnor (något jag själv reagerade mot när jag började bli kritisk mot feminismen):
”Hon menar att de två feministgestalterna är duktiga på att hela tiden utmåla kvinnor som offer, och att de skapar rädsla – inte mod.
– De går ut och berättar hur farligt det är, hur de angrips av männen, hur Gudrun Schyman är tvungen att ha bodyguards. Det gör att kvinnor blir rädda för att säga att man är feminist.”
I mitt fall handlade det dock inte om en rädsla för att säga att jag skulle varit feminist, utan om en fullständig övermättnad på att dagligen läsa om hur synd det var om kvinnor och hur förtryckta vi förment skulle vara precis överallt och alltid. Jag var inget offer då och kommer inte att bli det heller. sedermera har jag kommit att reagera starkt på den negativa beskrivningen av män och manlighet som numera är dominerande i den feministiska diskursen i media. Men boken är kanske ändå ett tecken på att fler och fler börjar bli trötta på samma sätt.
Jag har noterat att Maria Sveland har blivit kolumnist i ETC. http://stodforening.etc.se/blogg/valkommen-maria-sveland
Det ser jag som en positiv nyhet. De som skriver där är typiskt sådana som med god marginal passerat sitt bäst-före-datum för att få plats de stora tidningarnas sidor.
Man kan alltid hoppas att det är så.
Jag har återknutit kontakten med Helene Bergman som jag var kollega med för över 40 år sedan. Hon är fortfarande en varm och go tjej som vill väl. Tacka sjutton för att hon klipper till de malliga kvinnor som inte tar parti för dem som har det allra värst.
Nu har jag läst boken och rekommenderar den gärna. Har även skrivit om boken på min blogg.
Jag läste din text, bra skrivet!