Isabella Lövin. Foto: Fredrik Hjerling
Den miljöpartistiska EU-parlamentarikern illustrerar vikten av fler kvinnor på tunga positioner på följande vis:
”– Jag slösade bort flera timmar av min högt betalda arbetsdag med att fundera på min egen och andras midjor. Tills det slog mig med full kraft: all denna förspillda kvinnoenergi.”
(Bakgrunden är den moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamssons plumpa kommentarer om Lövins och Romssons kroppshyddor.) Lövin berättar alltså glatt att hon är högt betald av oss skattebetalare och att hon slösat bort en ansenlig summa i form av förlorad arbetstid på grund av ett par kommentarer från en annan kvinnlig politiker. Jag vet inte om er andra, men i mina öron kan man knappast agera sämre reklampelare för fler kvinnor på tunga, politiska poster. Lövin kunde prova att söka vilket annat prestigefullt jobb som helst med argumentet att hon sitter och slösar bort uppdragsgivarens pengar och att det därutöver på något vis är synd om henne och andra kvinnor (förspilld kvinnoenergi).
För övrigt är viktmobbing en klassisk, kvinnlig härskarteknik, oftast riktad mot andra kvinnor. När blir feminismen förmögen att utvidga sin omvärldsanalys med sådana ingredienser? Eller är patriarkatet slutpunkten av analysen? I det skruvade universum som den moderna medielogiken utgör blir dock allt detta självklart ett argument för både fler kvinnor i politiken och för mer feminism:
”När Lövin sedan lyfte den feministiska kampen brakade applåderna loss:
– Det är inte över, systrar och bröder, människovärdet måste försvaras varje dag i politiken, hemma vid köksbordet, med våra döttrar och söner – ja, till och med i mötet med vår egen spegelbild.
– Jag välkomnar FI in i EU-parlamentet.”
Senare i artikeln lovar Fridolin Sverige den första feministiska regeringen och MP:s jämställdhetspolitiska talesperson Gunvor G Ericson förklarar vad en feministisk regering är:
– Det är en regering som jobbar för en ekonomisk och representativ jämställdhet där man analyserar förslag utifrån ett feministiskt perspektiv, säger Gunvor G Ericson, jämställdhetspolitisk talesperson.
Centrala frågor tycker hon är jämställda löner och tredelad föräldraförsäkring. Men även internt krävs visst arbete, medger hon:
– Vi har inte den mest jämställda representationen i styrelser – det är faktiskt Socialdemokraterna som har det. Minst 40 procent kvinnor i kommunala församlingar måste vi nå.”
GU-språkröret Tovatt vill självklart kvotera in kvinnlig kompetens även i bolagsstyrelser:
”– Vi vill definitivt gå längre när det gäller föräldraförsäkringen. Kvotering till bolagsstyrelser kommer säkert också att bli en utmaning. Vi måste helt enkelt vara vassare i förhandlingarna, säger han.”
– : – : – : –
J. H. Lundell om samma ämne, bland annat.
En stor kram till dig Susanna. Jag blir så glad varje gång jag stöter på en kvinna på nätet eller i levande livet som inte bara köper genusfeministernas skenbart goda avsikter och påståenden rakt av och sällar sig till kören utan tar sig tid till att titta under ”huven” så att människor kan se de riktiga konsekvenserna av deras tänk.
Tack för att du orkar.
Här har du en till!! :)
Tack, det värmer att höra! Det har tidvis varit tungt, men positiv feedback gör att man orkar fortsätta. :)
Bra du satte fingret direkt på det absurda kunde inte låt bli att le.
Tack! :)
MP gör sitt bästa för att utmana V som det näst mest tokfeministiska partiet efter FI.
MP har ju en tradition av att ha en massa stollar som anhängare så jag förstår att extremfeminism passar dom som hand i handske…
Uppenbarligen orkar många inte lyfta från offerrollen, inte ens när det handlar om sådant som borde vara superlätt att genomskåda som en del av det mediala/taktiska spelet.
Det sitter nog hårt inpräntat hos vissa. Särskilt de som tagit till sig den moderna feminismens teser.
Lady Dahmer skrev nyligen apropå stora bröst (hon har själv ganska stora och tydligen ett besvärat förhållande till dem) att det visserligen väcker beundran och uppseende (som vi alla vet) men däremot finns det inget socialt *privilegium* kopplat till stora tuttar (i alla fall inte i den vardagliga världen – fråga annars Sophia Loren eller Carolina Gynning!) och att så inte är fallet visar naturligtvis på Patriarkatets makt.
Eh, för mig är ett sådant resonemang sexistiskt ända ner i rötterna, särskilt när det handlar om både den egna kroppen och kvinnokroppar i allmänhet. Att börja säga ”får jag inte ett privilegium – som kan omsättas i kronor och ören eller på jobbet – för min iögonfallande, unga kropp (och för de drag i denna kropp som just uppskattas av andra), då råder det förtryck!” – det är liksom så inpyrt sexistiskt att vem som helst borde se det.
Sen när går inte stora bröst att omsätta i pengar eller för att få fördelar? ;)
Ja, fråga Katrine Kielos eller Nigella Lawson om den saken…
Pingback: Feminismen och den känslomässiga infarkten | Jussi H. Lundell
Fråga LD:s man om han inte uppskattar hennes attribut? Nog får hon ut ganska många kronor och ören för dem, varje månad.
Borde det inte heta ”tunga kvinnor på politiska positioner” i det här sammanhanget?
Jag planerade för övrigt att personrösta på Lövin, då hon driver en sund politik i sin hjärtefråga, fisket, där hon även varit tämligen framgångsrik i att få igenom sina förslag. Men jag ändrade mig under slutspurten, då hon håller på MPs mer absurda partilinje i många andra frågor. Det fick bli PP istället. Inte fan hjälpte det…
Ja, det får man ge henne.
Du har en förmåga att tolka väldigt finstilta nyanser i det skrivna ordet. Skrivna ord som annars ,helt oupptäckt, bara fladdrar förbi, om de inte fastnade i Susannas nät och dras in på land av en skrupulös nyansernas mästare,
Jag lär mig varje gång jag läser dig Susanna. Keep it Up !
Men,känn ingen press,eller så… :-)
Neejdå. Inte ett dugg. ;)
Tack! :)