Ju fler kvinnor…

 

sthlmkommunFaksimil ur DN. Jag lyckas tyvärr inte få någon bättre återgivning av grafiken och texten i DN. Eftersom det är en framsida återfinns den heller inte bland artiklarna. Kanske kommer den upp senare i vanliga nätupplagan…

I dagens DN finns en jämförelse mellan kommunerna i Stor-Stockholm angående jämställdheten i kommunfullmäktige. Vaxholm koras som vinnare med 52 % kvinnor, trots att det förekommer ett antal kommuner med fördelningar närmare 50/50. Ju fler kvinnor, desto bättre jämställdhet med andra ord.

Trots epitetet ”bäst på jämställdhet” beskrivs i en artikel inne i stockholmsdelen förhållandena i Vaxholm som problematiska ur jämställdhetssynpunkt. Enligt röster hos oppositionen tycks all makt ändå utövas av ett par män och situationen betecknas ”gubbvälde”. Den kvinnliga majoritetens upplevda underläge problematiseras grundligt och inte ens den utmärkta positionen med hänsyn till jämställdhet tycks vara nog. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

I nästa artikel öses beröm över Södermalm: ”…den omtalat mångfaldsrika och feministiska stadsdelen…” deklarerar ingressen. Moderaternas ordförande Christoffer Järkeborn:

Min bild är att Södermalm är det mest toleranta området i Sverige. på Södermalm är vi väldigt stolta över att det är lätt att vara olika. Vi har förskolor och äldreboenden som är hbt-certifierade och hög tolerans med människor med sociala problem.”

Jag känner en och annan södermalmsbo som knappast skulle skriva under på den beskrivningen, annat än i meningen att här på Södermalm är vi helt överens om vilka åsikter som kan ingå under parollerna tolerans, jämställdhet, demokrati och mångfald.

Men säg den lycka som består, i reda siffror och enligt 50/50-definitionen visar sig Södermalm klara sig dåligt i jämförelsen; bara fyra av tretton kommunfullmäktigeledamöter är kvinnor. När tänkte feministerna på Södermalm börja leva som de lär? (Inte för att jag personligen är någon anhängare av deras 50/50-fixering).  Eller är queerfeministiska pysselgrupper finansierade med skattemedel roligare än arbetet i kommunfullmäktige?

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, Okategoriserade, politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 svar på Ju fler kvinnor…

  1. J.G skriver:

    Verkligen, blir tröttare och tröttare för var dag som går.

    Tack för att du orkar läsa sånt skit och skriva om det.

  2. Peter skriver:

    Jag bor på södermalm. Att sticka näsan utanför dörren känns mer och mer som för professorn och hans medhjälpare på balen i ”Vampyrernas natt”
    https://www.youtube.com/watch?v=navhEY9KOEc
    :o/

  3. biaqht (r) skriver:

    Järkeborn kanske har färgats något i sin analys av att vara gift med Fredrik Kempe.

  4. Pingback: Referensinlägg – Ju fler kvinnor, desto bättre jämställdhet | Susanna's Crowbar

  5. Pelle2 skriver:

    Lite feministisk matematik helt enkelt ;-)
    Dom säger ju också minst 50% kvinnor men menar väl helst 100% kvinnor på alla attraktiva platser så att det blir jämställt ;-)

    • Susanna Varis skriver:

      Ja, det måste väl vara målet, allra helst när nu den mest jämställda kommunen ändå är så förtryckande mot kvinnor. Där borde man kanske fundera på att förbjuda de manliga ledamöterna att yttra sig överhuvudtaget, så att det blir jämställt. Alternativt kvotera bort dem.

    • Magnus skriver:

      Jag är medvetet bondsk och säger som Peps: ska det va’ så svårt att fatta att det är falsk matematik? :)

      Har DN och andra stortidningar (och just från storstäderna) gått ner sig i ett trendigt träsk? Ja, sannerligen.

  6. Uffe skriver:

    Att behöva utstå att en moderat står och lovordar det inskränkta och inte fullt så vidsynta klimatet på Södermalm, är som att se en kulak ösa beröm över den röda terrorn under 20-talet. En jämförelse med fler beröringspunkter än vad man kan förledas att tro. Det kanske är så rent av att moderaten inte vågar utmana det rådande klimatet och därmed dra på sig både hot och missaktning. Skulle tro att den stackarn lider av det alltför många svenskar lider av idag – en akut brist på ryggrad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.