Lady Dahmer ger en analys av SD:s framgångar:
Med brasklapp för att jag inte bidragit med klick för hennes inlägg (=jag har inte läst själva bloggposten), så tycks det handla om en monumental förmåga att missa elefanten i rummet. Förvånansvärt lite radikalfeminism i det här stycket dock.
Om Susanna Holmén Waris
Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i
feminism,
identitetspolitik,
medier,
Okategoriserade,
politik och har märkts med etiketterna
analys,
lady dahmer,
natashja blomberg,
politik,
sd,
val,
valet. Bokmärk
permalänken.
Så hon underkänner även Fi,s politik inom arbetsmarknads och omsorgsområdet eftersom de inte kom in i riksdagen eller är dom andra partierna=lika med alla utom FI?
I så fall, varför kom Fi inte upp till samma röstsiffror som Sd trots att media tävlade om att gulla med dom ?
Sedan tror jag knappast att de som röstade på SD tänkte på eventuella lösningar för arbetslöshet,vård och omsorg.Kan inte påminna mig om att de har nämnt hur de vill lösa de problemen fast det kan ju bero på att det inte har tagits upp i massmedia så jag kan ha fel.
Vill heller inte påstå att jag upplever vården som så mycket bättre eller sämre än den var när sossarna regerade förra gången.
Nej, vård, arbetslöshet och omsorg har väl inte direkt varit profilfrågorna för SD. Visst har de talat om dem, men snarare i termerna av att ställa de kostnaderna mot kostnaderna för invandringen. Jag tycker att vården alltsomoftast genom alla decennier har varit jättebra, åtminstone med de erfarenheter jag har.
En som inte missat elefanten i rummet och som sedan 20 år tillbaka alltid vetat att Sverige är ett otäckt rasistland är Negar Naseh, under rubriken ”Varför reagerar Sverige först nu?” (http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/har-vi-inte-vetat-ganska-lange_3928634.svd) berättar hon om sina extremt dåliga erfarenheter av det strukturalistiskt rasistiska Sverige. Hon talar till och med om institutionaliserad rasism.
Hennes föräldrar kom från Iran till Sverige, hon har persiska som modersmål och hon identifierar sig som iransk-svensk, inte helt svensk alltså, vilket är rätt konstigt med tanke på att hon ogillar att svenskar inte fullt ut betraktar henne som svensk.
Här i Sverige har hon gjort karriär som författare och har även utbildat sig till läkare.
Läs det en gång till. I det strukturellt rasistiska Sverige har hon alltså en karriär som författare OCH har även utbildat sig till läkare. Det är inte i Iran (som hon betraktar som sitt andra hemland) hon lyckats här i livet utan i Sverige. I otäcka rasistiska Sverige. Hur hade det gått för henne i Iran?
Hur kan en människa med ursprung i en religiös diktatur men som lyckats med två parallella karriärer i det nya land som tog emot hennes föräldrar, när de flydde från medeltiden, kalla landet hon lyckats i för rasistiskt? Dessutom institutionaliserat strukturellt rasistiskt. Vilken var institutionen som stoppade henne i karriären? Vad är det hon misslyckades med i sin karriär? Läkare OCH författare. Hur många procent av Sveriges befolkning är det? Är det dåliga yrken?
Strukturell rasism… Jag fattar inte det här nyspråket. Man behöver inte gilla SD och det är klart att det finns rasister i Sverige, precis som i Iran, men någon slags perspektiv måste man väl ändå ha som högutbildad läkare och författare. Hennes föräldrar har flytt från en förtryckande religiös diktatur och deras barn (d.v.s. hon själv) blev läkare och författare i det nya landet. Kan man önska sig så mycket mer? Hon skriver att ingen lyssnar på flyktingarna. På Sveriges näst största morgontidning har hon nästan ett helt uppslag, hon publicerar bäcker på ett stort förlag och så skriver hon att ingen lyssnar. Googlar man hennes namn får man träffar på alla stora mediers kultursidor och program. Ingen lyssnar…. Va??
De som vill att Sverige skall fortsätta ha en positiv attityd till invandring måste helt uppenbart lägga om kursen nu. SD fick 13% och den siffran lär inte minska om man kallar sitt nya hemland för rasistiskt trots att man gör kometkarriär.
Jasenco Selmovic (FP-politiker, ex Jugoslavien) verkar vara en av mycket få flyktingar i debatten som faktiskt tycker att det var trevligt att få komma till Sverige. Hans positiva bild av mottagarlandet är ytterst sällsynt i offentligheten:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article15887616.ab
Är det inte ganska konstigt att han är så ensam?
Ja, jag läste det där till frukosten och reagerade ungefär som du. precis som du konstaterar; visst finns det rasism i Sverige, men det finns det överallt. Rasismen finns dessutom även hos de invandrare som kommer hit, människor skiljer sig inte så värst mycket från varandra. Det har dock börjat sippra in hos en och annan att det här med att sopa de problem, eller utmaningar på corporate bs-språket, med integrationen och med att vi ändå tar emot väldigt mycket människor under mattan inte har varit en särskilt lyckad strategi. I decennier har människor som försökt problematisera överhuvudtaget något på det här området blivit stämplade som rasister. Det har inte funnits någon möjlighet till rationellt tänkande och debatt kring invandringen och flyktingmottagandet. Nu ser vi konsekvensen. Att i det läget fortsätta kasta bensin på rasistbrasan är ytterst kontraproduktivt.
Ja, tänk vad mycket bättre hon hade lyckats i ett land utan Sveriges strukturella rasism (eller med en strukturell rasism som istället gynnar henne). Fast jag gissar att hon inte har en karta över hur den strukturella rasismen ser ut i olika länder, och vilka den gynnar respektive drabbar. Det enda hon vet säkert är att Sverige har strukturell rasism och att den drabbar henne.
Jag har varit så lyckligt lottad hittills att jag inte behövt uppsöka vården så ofta men jag upplever heller ingen större skillnad mot förra regeringen. En bekant har skällt ut vården hela valrörelsen och talat om hur dålig den är och att han skall rösta rött för bättre vård och ett mänskligt samhälle. I veckan var han på sjukan och skröt sedan om hur fantastiskt bra han blivit bemött. Hade på tungan att säga att det ju var tur att han inte var dit förra veckan.
Naturligtvis finns det brister i vården, både under alliansen och under S och de måste man arbeta med. Själv tycker jag landstingen måste bort eller omorganiseras men hur som helst får sådant att undra över hur mycket som är sant och hur mycket som är ”fikabordsskrönor” som upphöjts till sanningar. Under de senaste åren har man fått intrycket att sjukhusen slänger ut patienterna på trottoaren.
Övervägande fikabordsskrönor, skulle jag tro. Uppblåsta och kommersialiserade av snaskpressen (kvällstidningarna). Människor verkar tycka om enkla analyser och svart-vitt tänkande.
På ett sätt är det ju helt fantastiskt att Amelia erbjuder Lady Dahmer en tribun för hennes monomana inlägg. Det är ju knappast Stormklockan vi talar om utan landets ledande tidning för 30-55-åriga damer…Men samtidigt bekräftar det medielogiken, samma logik som gjort att kvällstidningarna värvat unga rosenrasande tjejer som krönikörer och nöjesreportrar i många år. Man vill ha typer som det talas om och som ”ligger i tiden” och i Sverige betyder det arga genustalibaner.
Redan före valet förutspådde jag, med en hänvisning till mediesuset kring FI; att Lady Dahmer snart skuille sitta som krönikör på någon av Stockholms dagstidningar. Nu blev det inte de fyras gäng men i stället Amelia. När får Fanny Åström ett jobb som krönikör eller kritiker på Aftonbladet?
Det kommer, var så säker. Åströms solstråle till flickvän kanske kan ta hand om relationsspalten?