Pausbild

Vackra människor bemöts bättre och förknippas med goda kvaliteter, det motsatta gäller förstås fula människor. Det finns forskning, som jag inte ids leta fram på detta. Drabbad av den stora tröttheten, aka omställning mellan halvnattsjobb och dagjobb, ids jag heller inte blogga mer avancerade saker den här gången än denna pausbild hittad på Facebook:

utseende

Diskutera gärna i grupper.

Jag är inte bara trött fysiskt, men jag kan inte för tillfället uppbringa någon som helst intresse för den samtida galenskapen i form av identitetspolitik, feminism och åsiktskorridor. Jag blir bara deprimerad. Många andra bloggar bevakar dessutom fältet från så olika vinklar och med sådan mångfald att jag oftast inte känner att jag har mera att tillägga. Dessutom har jag en ny utställning med medföljande krav på nya verk att skapa framför mig. Återkommer till dessa teman när jag har något att säga (och ork att göra det). Tack alla som hängt kvar under alla åren och jag hoppas att ni fortsätter att kika in här då och då.

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i medier, Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Pausbild

  1. Pelle2 skriver:

    Alla röster behövs mot den radikalfeministiska galenskapen så jag hoppas att du återfinner kraften snart !
    Lycka till med din nästa utställning !

  2. Kristian skriver:

    Tack!

    Ja, en del sorts mental utmattning lär vara rent fysiska effekter i hjärnan. Då lönar det föga att fotsätta köra huvudet i väggen i förhoppning om att den snart skall rasa.

    Rast, vila.

  3. dolf (a.k.a. Anders Ericsson) skriver:

    Klart att jag fortsätter följa dig. Jag gillar ju din konst också. Och du vet, du är alltid välkommen borta hos oss om lusten faller på, vare sig det är tillfälligt eller permanent.

  4. Hoppas du återfinner krafter och inspiration snart. Jag känner igen det och befinner mig i något liknande. Har du kvar utställningen i Kaknästornet? Är det en ny du arbetar inför?

    Kram
    Anna

    • Susanna Varis skriver:

      Tack, ja, ibland blir det helt överväldigande.
      Nej, Kaknästornet är slut nu. Jag funderar på min årliga utställning på sommaren i Galleri T. Den kommer att bli i augusti. Temat jag tänkte ha kommer kanske inte att hinnas med (i år heller), så det blir kanske först till nästa. Jag får se vad det blir i år, kanske inget tema alls.
      Kram

  5. Dreadlock skriver:

    Pausbilden är en riktig bra eftertanke !

    Till slut tänkte jag : Man hamnar i en liten knipa här. Kommentarerna till bilderna är smått ironiska ,men innehåller en hel del tänkvärda observationer.
    Fast som förnuftig vuxen (icke-pk-fanatiker) Så är min bestämda uppfattning att ingen människas livsföring varken är överlägsen – eller underlägsen någon annans.

    Vi får alla samma chans. Alla tar den på var sitt sätt. Men livet är långt ifrån rättvist.

  6. Fredrik skriver:

    Ja att de som ser bra ut har det lättare kan nog stämma, genom hela livet men kanske främst i ungdomen.

    Jag minns själv hur glada tjejerna blev när på omvägar fick höra att någon av de snygga killarna var intresserade av dem medan de av någon märklig anledning blev sura när de fick höra samma sak om någon som inte haft lika tur i det genetiska lotteriet. Ett fenomen som jag aldrig har förstått. Jag begriper att man kanske inte är intresserad, men att bli sur? Det var som om de enda som hade rätt att vara intresserade av dem var de som de själva var intresserade av, i annat fall var det något slags brott.

    Vi mindre snygga hade också tendensen att gå på tå runt tjejerna rädda för att väcka deras misshag medan de snygga killarna kunde komma undan med vad som helst för vi begrep att deras utseende gav dem mera goodwillkrediter att spendera.

    Från det ena till det andra, jag är också trött. Media hamrar på med sina lögner, i genusfrågan, i klimatfrågan…

    Jag tänker: Ser inte folk luckorna i deras resonemang, ser de inte ”experter” och politiker ofta motsäger sig själva, ser de inte att ekvationen inte går ihop?

    Folk som jag känner och betraktar som intelligenta människor med båda fötterna på jorden hyllar på sina Facebooksidor Emma Watsons tal, de gillar och länkar till radikalfeministiska uttalanden. Helt okritiska är de, stannar aldrig upp och tänker efter om detta kan stämma.

    Ibland undrar jag om det är jag som har fel men jag tror inte det. Har för mig att man en gång gjorde ett experiment där en man mot sin vilja till slut kallade en skruvmejsel för en skiftnyckel därför att alla andra gjorde det. Kanske blev han till slut hjärntvättad eller så visste han innerst inne att han hade rätt men att priset för att stå ensam blev för högt.

    • Susanna Varis skriver:

      Ja, det känns som att leva i ett parallellt universum ibland. Det är inte konstigt att så många faller för propagandan och de enda sanningarna – exempelvis radikalfeminismens teser bereds ett fullständigt bisarrt utrymme i alla de stora, etablerade medierna dagligen. Det blir en form av hjärntvätt. Att det är så behöver inte tyda på någon medveten konspiration; Sverige är ett litet land och dess journalist- och mediekår (samt de aktuella delarna av akademierna) består av en relativt liten samling människor. Dessa människor har relativt entydiga politiska åsikter och röstar på Mp, V och Fi. Möjligen på S. Att lyckas med sin karriär förutsätter 8i Sverige) att man smälter in i detta gäng och ett bra sätt att göra det, även för en som kommer utifrån, är att så att säga ”bekänna sig till den rätta tron”, kort sagt att ”dela analysen”. Utrymmet för avvikande åsikter är, som vi vet, nästintill obefintligt. På sistone har den sk åsiktskorridoren visat sig både ha varit ett medvetet projekt (A-C Marteus) och högst verklig. Att journalister och mediefolk ser som sin uppgift att uppfostra medborgarna istället för att förse dem med aktuell och relevant information berättar om att någonting fullständigt spårat ur hos denna klick.
      Det fanns väl ett experiment där en samling människor enhetligt intygade att ett sträck som var längre än ett annat i själva verket var kortare än det andra och försökspersoner som en och en studerades. Jag vill minnas att de flesta efter viss tvekan påverkades av grupptrycket och tyckte att det längre sträcket var kortare.

    • Kristian skriver:

      There are four lights.

Lämna ett svar till Kristian Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.