Genomläsning och kommentarer till ”Integritet och straffskydd” SOU 2016:7

lagboken-20140724CSBild: Riksdagen/Melker Dahlstrand

Jag ska försöka hinna läsa igenom och kommentera den nu publicerade statliga utredningen Integritet och straffskydd SOU 2016:7:

Dokumentet är på 653 sidor, så jag lovar inget. Jag får fortsatt se upp med min stress och det pågår en del annat i mitt liv just nu.

I avsnittet Sammanfattning (s.20) konstateras att utredningen inte har kunnat definiera begreppet integritet, något som jag också ser som en svag punkt i den här typen av lagtexter:

”Vi har inte kunnat ge något kort eller entydigt svar på vad som inbegrips i den personliga integriteten.”

Man resonerar sig dock fram till omständigheter kring den egna, personliga sfären och privatlivet.

På samma sida konstateras att lagstiftningen måste balansera den enskildes rätt till integritet mot yttrandefriheten:

”Sverige ska leva upp till internationella åtaganden och vår
grundlag ställer krav när det gäller både skyddet för privatlivet och skyddet för yttrandefriheten. Straffrätten bör utformas så att det blir en rimlig balans mellan integritet och
yttrandefrihet.”

Vidare menar man att integritetskränkningarna kan vara ett hot mot yttrandefriheten:

”Yttrandefriheten kan angripas genom att människor inte vågar yttra sig. Hot mot journalister, debattörer, opinionsbildare och andra kan riskera att den hotade avstår från att yttra sig eller delta i den offentliga debatten.”

Självklart kan det vara så och de ovan nämnda grupperna har traditionellt setts som vitala delar av den demokratiska processen. (Man kunde kanske önska sig att en del journalister förvaltade sin position i det här hänseendet på ett mera ansvarsfullt sätt och att ledningarna för tidningarna inte helt lät det demokratiska uppdraget skymmas av intäktssäkringarna.)

”Det straffrättsliga skyddet bör inriktas på sådant som inte kan

motverkas med andra medel. En kriminalisering bör förutsätta att det är fråga om beteenden som kan orsaka skada eller personligt lidande i sådan grad att det finns ett samhälleligt intresse av att tillhandahålla ett straffrättsligt skydd. Det straffrättsliga skyddet bör därför omfatta angrepp på integriteten som är så allvarliga att det är nödvändigt att använda kriminalisering.” (s.21)

Inga konstigheter här.

”Vi föreslår att det införs en ny straffbestämmelse i 4 kap. brottsbalken (BrB) om olaga integritetsintrång. Den nya bestämmelsen innebär ett straffansvar för den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida bild eller annan uppgift på ett sätt som är ägnat att medföra kännbar skada för den som uppgiften rör.” (s.22)

Om en makthavare går på porrklubb, räknas det som privatliv?

”De nuvarande straffrättsliga, civilrättsliga och

offentligrättsliga regler som finns till skydd mot spridning av integritetskränkande uppgifter har delvis andra utgångspunkter och skyddsintressen än integritet och privatliv och de ger enligt vår bedömning inte ens sammantaget ett tillräckligt skydd.” (s.22)

Man inför här alltså en ny domän som sak skyddas: integritet och privatliv. Begreppet integritet har som sagt inte noga definierats och det finns alla anledning att mycket noggrant vända och vrida på konsekvenserna av förslaget.

”Den nya bestämmelsen bör enligt vår bedömning endast om-
fatta allvarliga och uppenbara fall av intrång i privatlivet och kränkningar av den personliga integriteten. Bestämmelsen avgränsas därför till de slag av uppgifter som den enskilde typiskt sett har starka skäl att hemlighålla.
Den nya straffbestämmelsen om olaga integritetsintrång ska
gälla den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida
bild eller annan uppgift om någons sexualliv,
bild eller annan uppgift om någons hälsotillstånd,
bild eller annan uppgift om att någon utsatts för ett allvarligt
brott,
bild på någon som befinner sig i en mycket utsatt situation, eller

bild på någons nakna kropp.

Får man skriva att någon är homosexuell? Hur var det med makthavarens porrklubbsbesök? Får man skriva att någon är schizofren (exempelvis om man berättar om en konstnär på sin blogg)? Får man skriva om att någon våldtagits? Får man sprida en film som den som nyligen ledde till att två ungdomar som rånade en äldre kvinna på dennes mobil kunde gripas? Får man lägga upp bilder på sina badande barn på Facebook?

Och för att göra saken ännu otydligare:

”Bestämmelsen ska inte vara uteslutande begränsad till dessa slag av uppgifter utan straffansvaret ska också gälla spridning av liknande bild eller uppgift om någons privatliv.”

Vad innefattar detta gummibegrepp ”liknande”?

”Endast då spridningen av bilderna eller uppgifterna var ägnad att medföra kännbar skada för den som uppgiften rör ska det föreligga ett straffansvar. Med skada avser vi skada på privatlivet och den personliga integriteten. Genom att privata uppgifter sprids till andra mot någons vilja (eller i vart fall utan dennes giltiga samtycke) sker det ett intrång i privatlivet hos den person som uppgiften rör. Kravet på att spridningen ska medföra kännbar skada innebär att det bör handla om situationer där en spridning av uppgifter kan leda till psykiskt lidande och andra allvarliga negativa personliga konsekvenser för den enskilde.””

Den gamle pojkvännen (eller flickvännen), som härsknat efter att man gjort slut kan med andra ord komma undan med ”men det kunde väl inte jag fatta att den bilden skulle hamna på en porrsida…” Räknas det som ”kännbar skada” om avsikten varit att visa upp bilden för några kompisar på nätet och att den sedan spridits vidare?

”Privata uppgifter” kan ju vara allt från pedofili till snatteri. Spridning får väl här tolkas som spridning medelst vilket medium som helst, eller? Även muntligt? Får man berätta för föreningsmedlemmarna att man har uppgifter om att kassören är en snattare?

(Jag är begåvad med enbart en 4 poängs-kurs i Civilrätt vid KTH, så upplys mig gärna om tolkningar och andra omständigheter som inte jag eventuellt tagit med i beräkningen.)

I nästa stycke kommer svar på en av mina frågor:

”En uppgift ska enligt vårt förslag anses spridd om den är till-

gängliggjord för fler än ett fåtal personer. Straffansvaret ska vara oberoende av vilken teknik för spridning som har använts, t.ex. genom internet eller annan elektronisk kommunikation, genom papperskopior eller muntligen.”(s.23)

Man inför dock en brasklapp angående allmänintresse:

”Enligt vårt förslag ska det gälla ett undantag från straffansvar

i de fall där spridningen, med hänsyn till syftet och övriga omständigheter, var försvarlig. Vid bedömningen av frågan om straffansvar ska det göras en avvägning mellan skyddet för privatlivet och värnandet av yttrandefriheten. Det kan t.ex. gälla i fall då det funnits ett tydligt allmänintresse av att uppgiften sprids.”

Inte bara allmänintresse, utan ”tydligt allmänintresse”, vilket torde snäva in det som får förmedlas ytterligare.

”Straffet för brott av normalgraden ska vara böter eller fängelse i högst två år. Enligt vårt förslag ska det även införas ett grovt brott.

Straffet för grovt brott ska vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen, med hänsyn till bildens eller uppgiftens innehåll, det sätt som spridningen skett och omfattningen av spridningen, har varit ägnad att medföra mycket kännbar skada för den som bilden eller uppgiften rör.”

Inga dåliga straffsatser. Straff för våldtäkt ligger i spannet 2-6 år.

Fortsättning följer av genomgång av utredningen. Jag bör väl åtminstone klara av att gå igenom sammanfattningen…

  • : – : – : –

Del 2:

Ny lagstiftning ”mot näthat”: utredningen ”Integritet och straffskydd” SOU 2016:7 del 2

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i Okategoriserade, politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 svar på Genomläsning och kommentarer till ”Integritet och straffskydd” SOU 2016:7

  1. Rikard skriver:

    Hej.

    Var rädd om dig. Att läsa sådant här är krävande även när man är på topp. All heder åt dig som frivilligt tar på dig detta.

    Om utredningen: den skrämmer mig in i märgen. Den skrämmer mig genom sin otydlighet. Om den explicit sagt ”[X] får inte sägas om [Y]” hade jag känt mig lugnare, men nu? Kanske har jag syndat, kanske inte, och endast prästerskapet kan avgöra skulden.

    Jag känner mig som en råtta med en halv oblat i magen; är jag blott ett själlöst djur, bortom skuld och oskuld, eller har jag undfått sakramentet och därmed uppfyllts av den helga värdegrundens ande, må det att jag kan ställas till svars för att ha förbrutit mig mot densamma?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    • Susanna Varis skriver:

      Tack, jag kunde inte formulerat min känsla kring detta på ett mer elegant sätt! Sannerligen skrämmande och det enda journalister har att säga är att det är väl bra att ”näthatet stoppas” och att det blir svårare att sprida nakenbilder.

  2. John Nilsson skriver:

    Är det inte en härskarteknik i sig att dränka ett sådant här gissningsvis mycket genomgripande och låmgtgående förslag i 653 sidor text?

    ”Vårt svar på våldet är mer demokrati och mer öppenhet, vårt svar på ondska är mer vänskap och vårt svar på hatet är mer kärlek, säger Stoltenberg.”

    [Applåder]

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4640651

    Not so much anymore.

    • Susanna Varis skriver:

      Om inte annat så borde någon som ser sig som seriös journalist ta ett helhetsgrepp på det här istället för att nöja sig med ”guud så skönt att det blir svårare att sprida hämndporr” och ”äntligen förbud mot hot och hat på nätet”.

  3. John Nilsson skriver:

    I det här fallet tycker jag att Alice Teodorescu är fel ute. Hon ”problematiserar” över huvudtaget ingenting i förslaget:

    http://m.gp.se/nyheter/ledare/kronika/1.2980415-teodorescu-skydda-integriteten-battre

    Själv blir jag mörkrädd med tanke på vem man väljer som ”lämplig” person att marknadsföra detta förslag, nämligen den grovt misandriska radikalfeminsten Irena Pozar, vars demokratisyn lämnar en del övrigt att önska:

    https://toklandet.wordpress.com/2016/02/04/nathatet-igen/

    • Susanna Varis skriver:

      Nej, det är en märkligt lättsinnig inställning och avsaknad av andra perspektiv från Teodorescu.
      Ja, jag såg Irena Pozars medverkan i Aktuellt och kan bara hålla med Toklandet; hon framställdes som vilken journalist som helst som ”skriver om jämställdhet”. Inte ett ord om att ”skriva om jämställdhet” i hennes, och många andra unga, feministiska kolumnisters tappning handlar om en aldrig sinande demonisering och nedvärdering av män som grupp. Ju mer provocerande, desto mera klick och klirr i kassan för medier.

  4. Pingback: Ny lagstiftning ”mot näthat”: utredningen ”Integritet och straffskydd” SOU 2016:7 del 2 | Susanna's Crowbar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.