Ny lagstiftning ”mot näthat”: utredningen ”Integritet och straffskydd” SOU 2016:7

bigOriginal-makodeBild från Makode Lindes utställning Negerkungens Återkomst. Bild: Makode Linde

Regeringens utredare lagman Gudrun Antemar och rådman Lars Wallinder har nu publicerat sin utredning Integritet och straffskydd SOU 2016:7. Jag har ännu inte hunnit läsa igenom den, men en del frågor väcks onekligen vid genomläsningen av artiklar kring den.

Sverige har onekligen haft ett alldeles otillräckligt skydd mot exempelvis spridning av nakenfilmer, – bilder och dylikt potentiellt kränkande material. Det var först för något år sedan som smygfotografering av exempelvis duschande människor blev kriminellt. Jag betvivlar alls inte att spridning av sk ”hämndporr” eller andra kränkande bilder blivit ett stort problem som behöver adresseras. I de artiklar jag hittills sett har just frågan om den här slags kränkningar varit dominerande. Djävulen döljer sig emellertid i detaljerna och jag hoppas att utredningens förslag genomlyses noggrant ur alla relevanta synvinklar och då framför allt i ljuset av yttrandefriheten.

I en artikel i SvD finns några av förslagen:

”Ett särskilt brott — olaga integritetsintrång — som kriminaliserar spridning av integritetskänsliga bilder och uppgifter (exempelvis hämndporr, nakenbilder, obduktionsbilder) föreslås.

Olaga hot ska kunna gälla även hot mot någons integritet, till exempel att hota med att sprida sexfilmer eller nakenbilder.

Bestämmelsen om ofredanden ska tydligare än i dag gälla ofredanden via internet. Enstaka hatiska och mycket kränkande yttranden ska kunna straffas som ofredande.

Förtalsbrottet förtydligas så att skyddet stärks mot att utpekas som brottslig och mot andra nedsättande uppgifter som skadar anseendet.

Den som driver exempelvis ett nätforum eller en blogg får utökat straffansvar. Även meddelanden som uppenbart innebär olaga hot eller olaga integritetsintrång ska tas bort.”

 

”Integritetskänsliga uppgifter och bilder” – vem ska avgöra vad som är en integritetskänslig uppgift? Jo, antagligen en domstol förstås. Men hur ser den praxis ut som kommer att uppstå? Finns det verkligen inga risker med att ha ett så godtyckligt begrepp i en lagtext? Det som är integritetskränkande för mig behöver inte vara integritetskränkande för någon annan. Domstolar genom tiderna har inte alltid varit och kommer inte nödvändigtvis i framtiden heller att vara fria från politiskt inflytande. Stora skillnader i ”värdegrunder” finns redan mellan olika befolkningsgrupper. Hur garanteras det att en sådan här paragraf enbart kommer att handla om nakenbilder eller obduktionsbilder och motsvarande och inte om en makthavares vandel?

”Enstaka hatiska och mycket kränkande yttranden ska kunna straffas som ofredande.”

Man ska alltså inte kunna uttrycka sitt hat. Om jag skriver att en känd serievåldtäktsman är exempelvis ett ”avskyvärt kräk som världen vore bättre utan”, begår jag lagbrott då? Här försvinner yttrandefriheten i raska slag. Återigen; en makthavares diskutabla vandel, om den luftas i offentligheten, kan säkert upplevas som kränkande. Även om inte lagstiftningen är tänkt att användas så just nu så finns det ingen garanti för att inte detta ändras när exempelvis andra makthavare finns på plats.

”Förtalsbrottet förtydligas så att skyddet stärks mot att utpekas som brottslig och mot andra nedsättande uppgifter som skadar anseendet.”

Och ”andra nedsättande uppgifter som skadar anseendet”? Att skriva något negativt om någon är väl ”nedsättande uppgifter”? Åtminstone mina larmklockor tjuter nu för fullt. Med en sådan här lagstiftning, skulle mediernas (om de nu inte löd under tryckfrihetsförordningen) rapportering om SD vara fullständigt otänkbar. Etablerad media lyder dock, som sagt, under tryckfrihetsförordningen och har ansvariga utgivare, något som exempelvis många bloggar och nättidningar inte nödvändigtvis har. De etablerade mediernas representanter verkar också mycket nöjda med förslaget, vad jag har sett hittills. (Emanuel Karsten uttrycker dock oro för just balansgången mellan yttrandefrihet och denna lagstiftning i en artikel (http://www.svd.se/nathatet-gar-inte-att-jamfora-med-en-stold) i SvD.) Tidningsutgivarna (TU) är bara positiva:

”Tidningsutgivarna (TU) är eniga med utredaren och anser inte att förslagen krockar med yttrandefriheten.

”Det har också varit tydligt under utredningens gång att det inte är de grundlagsskyddade medierna med ansvarig utgivare som tar ett ansvar som gör sig skyldiga till överträdelser. Därför är det bra att föreslagen ny straffbestämmelse införs utanför det grundlagsskyddade området. Vi som representerar grundlagsskyddade medier har full förståelse för att något måste ske mot näthatet. Denna utredning har landat i en bra balans mellan skyddet för den personliga integriteten och yttrandefriheten”, säger TU:s vd Jeanette Gustafsdotter i en skriftlig kommentar.””

Intressant nog väljer hon att just göra en distinktion mellan de etablerade (skötsamma)  medierna och andra (icke-skötsamma), antagligen de man i dagligt tal kallar för ”alternativmedia”. SvD:s chefredaktör Fredric Karén har i en rad artiklar på ledarplats antytt att en strypt yttrandefrihet är på väg och att alternativ media är orsaken, i grova drag. Jag tycker nog att just SvD sköter sig vad gäller pressetik och att hålla god samtalston i den offentliga debatten, men stora delar av de andra, etablerade medierna (Expressen, Aftonbladet och DN samt vissa tv-kanaler framför allt) har länge försökt pressa upp upplagorna, tittarsiffrorna och antalen klick med sk starka känslor. Jag har under mina år som bloggare läst hundratals artiklar där gruppen män generaliseras över och där man hackar på män och manlighet på de mest fantasifulla sätt. Självklart väcker detta reaktioner. Vad som uppfattas som en liten mediaelit på Södermalm ger sig på den långt ifrån homogena gruppen män dag ut och dag in, gör karriär på denna ”feminism” och på bekostnad av alla män och särskilt de som knappast glider fram på några räkmackor genom livet. Självklart skapar detta känslor. Och självklart finns det rötägg runt om i landet som inte kan hantera dessa och går för långt i sina reaktioner. (Och självklart finns det människor som beter sig svinigt oavsett provokation eller inte). Hot är självklart oacceptabelt, men upprördhet och hat? Den grundlagsskyddade feministiska skribenten kan fortsätta spy ut sitt hat mot en grupp människor, tidningen kan fortsätta tjäna pengar på detta, men reaktionen ska straffbeläggas? Detta är nu förstås bara ett av de scenarion som den nya lagstiftningen kan leda till och många andra scenarier och hänsynstaganden finns. Självfallet faller inte alla hatfyllda mejl under den här schablonen. Skriver man provocerande och sticker ut hakan så får man räkna med att människor reagerar. Undertecknad har själv fått en hel del inte så parfymdoftande kommentarer från framför allt feminister, eftersom jag ofta kritiserar just den moderna, svenska feminismen. En kommentator har dessutom spridit högst förolämpande och osanna uppgifter om mig på olika kommentarsfält, något jag till slut polisanmälde. Uppgifterna var inte bara kränkande, de var osanna. Förtal, med andra ord, enligt nuvarande lagstiftning. Behöver uppgifterna förresten ens vara osanna för att falla under förtal med den nya lagstiftningen? Eller skulle det räcka att jag blev kränkt och att det som den här feministiska kommentatorn skrev var ”hatiskt”, ”mycket kränkande” och ”skadar anseendet”?

Jag önskar att förslaget får en neutral och objektiv bedömning, fri från politiska, dagspolitiska och ekonomiska hänsynstaganden och jag önskar att sådan objektivitet och neutralitet fortfarande finns i dagens postmoderna Sverige. Och jag önskar att de misskötsamma delarna av etablerad media tar sitt ansvar för ett gott samtalsklimat och att mediekonsumenter slutar göda de ”starka känslorna”.

Som bloggskribent är jag beredd att axla ett större ansvar för det som skrivs på min blogg, men mitt ansvar måste vara tydligt. Det blir stört omöjligt att skriva en endaste text om utgångsläget är ett diffust kränkthetsbegrepp som kan innefatta nästan vad som helst.

  • : – : – : –

Andra på samma tema:

Toklandet:

Näthatet igen

 

 

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, feminism, identitetspolitik, journalistik, kultur, medier, misandri i media, politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

17 svar på Ny lagstiftning ”mot näthat”: utredningen ”Integritet och straffskydd” SOU 2016:7

  1. Rikard skriver:

    Hej.

    Så gamla maktstrukturer samarbetar för att trygga sin position
    Då medborgaren, undersåten, ej vill vara tjänstehjon
    Maktens salar gungar inför folkets opinion
    Då skall med hot och våld tvingas fram fason

    Så slocknar ett ljus, ett sken, av tron på något gott
    Då vissnar barnets trofasthet, till misstro blott
    Maktens språk allena råda där frihetsfröet grott
    Då tystnar röster, öron sluts, för tankar kan bli brott

    Så har nu skett i detta land att åsikter förbjudna är
    Om åsikten ej av media, politruker, präster sanktionerad är
    Att känslor släppa fram, från harm till kärlek och besvär
    Är allt för farligt för dagens sanningsministär

    Inkvisition, Arcani, hudud och fiqh,
    Är blott huvuden på hydran slik
    Håll strupen stängd; du ej blir lik
    Låta tungan löpa; man sätter dig på pik

    Nu dör vårt land så sakta på bädd av ruttnat strå
    Nu bleknar svenska folket bort som minnet av ett rå
    Och inget minne skall förbliva av av folk med ögon blå
    Nagelfare lägger ut;

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  2. Ulf T skriver:

    Alla som vill diskutera lagstiftning mot ”kränkande kommentarer” på internet borde sätta sig in i historien kring then nyss avslutade rättegången mot Gregory Alan Elliott i Kanada.

    http://reason.com/archives/2016/02/03/common-sense-and-liberal-values-prevail/

    ”Ms. Guthrie’s unreasonable premise that Mr. Elliott was irrational and had nothing valid to say meant that she never put his tweets into any context,” wrote Judge Knazan. ”The very fact of his tweeting any hashtag she followed or any tweet about her or with her handle harassed her. She would not even allow for the possibility that he had any reason apart from the obsession with her that [s]he perceived to tweet about her. Given that she had a leadership role in the campaign to denounce him, that is not reasonable.”

    För den som vill läsa olika artiklar om fallet, finns de flesta samlade här:
    https://docs.google.com/spreadsheets/d/1qpRmrbEpsZI5pwNV39srCkJPQ34l0NOhVX7bOhApB6s/edit#gid=0

  3. Kristian skriver:

    Ah. Så stora media med ansvarig utgivare och en stab jurister får nu ett vapen mot de elaka bloggarna som tar deras publik?

    Vi närmar oss det språk som används i HMF-lagen: ”uttrycker missaktning.”

    Frågan till de som formulerar lagen: skulle du trivas i ett land där något av följade partier hade egen majoritet att tolka och tillämpa de här bestämmelsera:
    * S
    * M
    * F!
    * SD
    * KPMLR
    * SvP (Som väl inte finns. Just nu.)

    (Som vanligt håller jag med om vad du säger om de etablerade medierna.)

  4. Pingback: Näthatet igen | WTF?

  5. Tommy skriver:

    Vi befinner oss på ett sluttande plan när det gäller yttrandefriheten, och lutningen uppgår snart till 90°.

    Jag förstår egentligen inte problemet. Olaga hot är redan straffbart och borde gå att beivra även om det sker i elektronisk form. Om svårigheten ligger i att säkert identifiera avsändaren lär inte inskränkningar i yttrandefriheten göra det mindre svårt.

    Vad är dock ”hat”? Ett olämpligt glåpord framkastat i affekt må visserligen vara förkastligt, men det utgör inget hot mot någon. Sundsvalls Tidning (beroende FI) sökte nyligen upp några privatpersoner (enbart män, förstås) som uttalat ”näthat” mot en kvinnlig lokalpolitiker. Det var ”hat” såsom ”Hon är ful” – alltså förkastligt och möjligen sårande för en känslig person, men inte mer än så. En av männen förklarade omedelbart att det var uttalat i affekt och att han ångrade det, och bad politikern ifråga om ursäkt. Ska vi verkligen behöva lagstiftning som riskerar att underminera en av våra allra viktigaste demokratiska rättigheter (yttrandefriheten) för sådant?

    Idioter som skriver att de hoppas att [valfri kvinna] ska våldtas av invandrare skulle förvisso behöva en repetitionskurs i hyfs och folkvett, men att tolka det som ett reellt hot måste väl ändå vara att göra en hönsfarm av en fjäder?

    En faktor i debatten om ”näthatet” är ju också att många debattörer som påstår sig vara utsatta för detta aldrig kan uppvisa ens en skärmdump med faktiska exempel på mottagna hot och hat. Jag, cynikern, misstänker att det beror på att det är mest idiotiska glåpord, men inget som en vuxen människa behöver förlora någon sömn över.

    Att begränsa möjligheterna att fotografera, filma etc människor i privata (och halvprivata, såsom omklädningsrum) sammanhang kan nog vara okej. Men var drar man gränsen? När murvlar kör upp objektiv och mikrofoner i ansiktet på privatpersoner som nyss drabbats av en tragedi – exempelvis anhöriga till någon som blivit mördad? Varför detta fokus på just nakenhet? Är det nymoralismen som visar sitt fula tryne igen?

    Om någon frivilligt låtit sig fotograferas utan kläder eller i sexuellt explicita situationer, varför ska det då vara olagligt att göra bilderna publika? Visst är hämndporr ett avskyvärt beteende, men att vara avskyvärd är i sig inte olagligt. Den som absolut inte tål tanken på att synas oklädd kanske ska avstå från att agera i amatörporrfilmer helt och hållet. Alternativt se till att ha ett skriftligt avtal som inte medger att materialet visas för någon annan utan aktörens explicita tillåtelse.

    Tyvärr är detta symtomatiskt för Sverige i dag: individens ansvar ska hela tiden förskjutas till ”någon annan”, precis som ”någon annan” alltid ska betala för alla förmåner som alla* ska ha rätt till.

    * Utom vita, medelålders, köttätande, heterosexuella män, förstås.

    • Susanna Varis skriver:

      Ja, det är exakt så, luddigheten och gränsdragningarna är ett stort problem, likaså själva nödvändigheten av den här lagstiftningen.
      Och just precis – varför denna fixering vid nakenhet? Murvlarnas beteende eller för all del en allmänhet som hellre fotograferar människor i nöd än försöker hjälpa dem. I sista fallet är lagstiftning också något av det sista att ropa på, att människor saknar uppfostran, hyfs och empati borde kunna behjälpas med starkare normer kring vad som är ett acceptabelt beteende.
      Angående nakenfotografering: för att ta mig själv som exempel har jag under inga omständigheter någonsin gått med på något sådant (trots ibland ihärdiga påstötningar från vissa håll) och detta var redan innan den digitala världen gjorde spridning i massiv skala möjlig. När bilden väl finns där så kan ett barn räkna ut vad som kan hända om man senare inte längre kanske är på lika vänskaplig fot med bildinnehavaren.
      Sant också det sista: nånannanismen.

  6. Magnus skriver:

    För mig är det ju självklart att om man vill göra ingrepp i tryckfriheten och pressfriheten, så bör förslagen bedömas utan ständiga sidoblickar på de politiska eller mediala aktörer som råkar finnas just i nuläget, men jag inser att varken många etablerade journalister och mediechefer eller många av dagens politiker ser det så. Chefen för landets facktidning för journalister, Helena Giertta, gör det inte heller, det är rätt uppenbart om man följt hennes ledarspalter och inlägg i pressetiska diskussioner.

    • Susanna Varis skriver:

      Det är just därför jag är oroad. Den stringens som förr fanns kring dylika frågor kan mycket väl ha luckrats upp i och med allehanda postmoderna relativiseringsteoriers intåg i de flesta samhällssektorer.

  7. DN-Dagis-nyheter skriver:

    Om,man skriver allting med frågetecken,uppfattas det som en fråga?
    Och på så sätt kommer man undan ?
    Om man nu har ett starkt behov av att skriva äckliga saker i affekt,och avslutar med frågetecken,så är det inte ett påstående,eller hur?

    Sen funderade jag på följande.
    1) Om man exempelvis kränker en aktiv idiot inom Daesh.Eller för den delen hela ”gruppen” ,vad kan man räkna för påföljder?
    2)Om nu denna lagen kommer att införas ,hur ska polisen ha tid att beivra denna typen av brott och utföra utredningar ,när de i dagsläget inte har tid att utreda de flesta misshandelsbrott/sexuella trakasserier/bilbränder/insert your own som de i dagsläget har att ”jobba emot” utan att ”gå på knäna” ?

    För Övrigt Susanna,jag har sagt det förut och jag kommer förmodligen säga det igen, du är på allvar helt underbar.Både din konst och din textuella magi.Kan läsaren ana en smärre förälskelse hos undertecknad ?

    • Susanna Varis skriver:

      Ja, det blir onekligen en hel del viktiga frågor och som du skriver, hur ska de rättsvårdande myndigheterna mäkta med de potentiella högarna av utredningar kring dessa kränkningarna när de i dagsläget inte ens mäktar med att utreda inbrott, stölder, misshandel etc? Min polisanmälan med känd identitet hos förövaren och en hög med bevis (om nu något från datorernas värld kan kallas för bevis, eftersom det alltid finns kryphålet i form av att någon annan kan ha gjort det) lades ner.
      Aschdå, undertecknad rodnar och tackar för komplimangerna!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.