SCUM:met sprattlar vidare

Min vän chefredaktören för nättidningen/bloggen Blaskan, har i helgen roat sig med att besöka Teater Giljotin och allas vår SCUM-manifest. Det tycks vara svårt att få manliga besökare till tillställningen och vad vore väl den feministiska manshatarorgien utan en manlig publik att bespotta? Varje kvinnlig besökare måste numera ta med x antal manliga besökare för att få komma in.

Här är Micheles Kindhs recension av uppsättningen av SCUM-manifestet på Teater Giljotin:

”Teater:
Scum-Manifestet på Teater Giljotin Stockholm

Manifestet som heter ”Scum” eller som det heter i original ”Society for Cutting Up Men” är för mig ett högst motbjudande skrift precis som Hitlers ”Min Kamp” är motbjudande. Det är också vedervärdig teaterakt att beskåda. Här sitter folk och applåderar åt en text som påbjuder massmord och utplåning av ett helt släkte – männen. Låt oss plocka bort orden män och sätt ditt andra folkgrupper såsom judar, afrikaner, romer eller varför inte samer och sedan får vi se om någon skulle applådera åt pjäsen. För där skulle nog skrattet plötsligt tystna och bli högst besvärande.

För Manifestets författare Valerie Solanas skriver ett manifest att ta på allvar precis som vi tar Hitlers skrift på allvar eftersom deras intentioner är solklara precis som kommunismen, religiös fundamentalism och alla andra ideologier som strävar efter hegemoni och utopiska lyckoriken är i sina skrifter. Förintelse och utplåning måste ske om deras vision av samhälle skall kunna existera enligt deras kartritning.
Med andra ord är Valerie Solanas skrift misogyn och innehåller en obehaglig fascistisk människosyn.

För först talar skriften liksom pjäsen om att skapa kärlek i samhället för att senare tala om att vägen dit måste ske via utrotning och de män som blir kvar kan ta livet av sig. Satir – nej int eenligt min mening.

För någon vecka sedan som påmindes vi om 71 årsdagen av Auschwitzs förintelse där judarna i egenskap av just judar skulle förintas enligt deras ideologi. För några dagar sedan som angrep fascistisk och högerextrem mobb människor med annan hudfärg. Är det någonting man vill göra satir eller pjäs om så att man kan skratta med eller applådera. Nej absolut inte.

I dessa dagar då extremister på alla håll och kanter dödar, massakrerar och vill slå ned andra människor för att de sorteras in i olika hemska fack av ideologer av olika politiska färger. Då reduceras mitt skratt då en omdömninglös teater sätter upp Valerie Solanas hemska manifest.

Jag kommer ihåg när Sara Stridsberg översatte manifestet till svenska, då vid läsningen insåg jag det vara en hemsk litterär hatskrift emot män.
Valerie Solanas liv var tragisk, prostitution, narkomani, intagen på mentala institutioner i omgångar. Hon ville slå igenom inom kulturområdet. Hon fick kontakt med Andy Warhol.

Andy Warhol som tog hand om de utstötta, trasiga själarna såsom bögar, transor, narkomaner, intellektuella särlingar. En öppen liberal plats blev Factory. Han var själv en ikon för homosexuella och för den moderna konsten.

Valerie Solana ville ha hans litterära bedömande men han tyckte inte om det han såg och glömde bort att retunera verket. Hon hämnades genom att försöka mörda Andy Warhol plus några till.
Hon dömdes till fängelse för mordförsök. Det är den ikon radikala feminister världen över hyllar som en förkämpe för väsentliga värderingar.
Själv tycker jag att Valerie Solanas skrift är ett hån mot kvinnokampen och dess hängivna kamp och viktiga historia för ett bättre samhälle.

Att det funnits män och fortfarande finns män med vedervärdiga unka synsätt på kvinnor är naturligtvis sant. Det är knappast den delen i pjäsen som är problematisk utan att man hyllar detta människofientliga manifest med slutmålet utplåning av män, är för mig en gåta.

Jag läste förr italienska futuristernas manifest och har återkommit till det manifestet som jag såg som en relevant brytning mot rådande samhälle. När jag senare läste om det och annan litteratur insåg jag att den hyllande våld, krig ära, maskulinet och då drog jag mer eller mindre ned ridån för den och dess idéer då manifestets författare drog den politiska konsekvensen av det hela och blev människohatande fascister. Manifestets skapare Filippo Tommaso Marinetti blev också Mussolinis lojala supporter fram till hans död.
Valerie Solanas manifest bidrar inte med något konstruktivt och pjäsen gör det inte heller utan skapar polarisering istället för samtal.

Då hade jag hellre sett verk av Christine de Pizans ”Kvinnostaden,Mary Wollstonecrafs ” Till försvar för kvinnans rättigheter”,Olympe de Gouges, Fredrika Bremer, Ellen Key, Christabel Pankhurst, Simone de Beauvoirs ”Det andra könet”, Mariann Andersson, Gloria Steinhem, Marilyn French, Virginia Wolfe. Ja det finns många långt viktigare än den extrema Valerie Solanas manfiest.

Andrea Edwards är visserligen skicklig på att ropa ut manifestet åt medelklassens rättrådiga och alternativvänsterns supportrar.
Men denna pjäs eller monlog har sina fans inom media och kulturetablissemang. Men jag gick ut med bitter eftersmak och tänkte att friheten når man inte med satir som handlar om massmord och utplåning av andra individer eller åt iscensätta djupt människoföraktande verk.

Nej tack.”

Publicerad i Facebook-gruppen Blaskans Vänner

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, kultur, religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 svar på SCUM:met sprattlar vidare

  1. Pelle2 skriver:

    Vet ärligt talat inte om det är satir som teater Giljotin är ute efter när de sätter upp Scum som teater. Det finns ju bevisligen många radikalfeminister som offentligt går ut och säger att de hatar män och jobbar stenhårt för att främja kvinnorna på männens bekostnad.
    Det säger ju också något om hur det står till i vårt samhälle när det är ok att sätta upp pjäser där dom öppet uttalar sitt manshat,öppet pratar om att utrota män och visar sitt förakt för män och manligheten.

    Kan förstå att ingen man vill gå på denna sjuka föreställning om dom inte är självhatare av extrema proportioner.

    Kollade lite på teaterns hemsida och såg att de även sätter upp stycket Idioten.
    Det är väl en beskrivning som kan vara passande för Giljotinens medarbetare…

  2. dolf (a.k.a. Anders Ericsson) skriver:

    Jag vet inte huruvida du och Michael har läst Mein Kampf (han har ju i alla fall uppenbart läst SCUM). Ofta jämförs SCUM med Mein Kampf, eftersom jag faktiskt tagit mig mödan att läsa igenom Mein Kampf (som jag till min förvåning upptäckte var 2 böcker, inte en) har jag underlag för en rättvisande jämförelse. Har för mig det var 600 jobbiga sidor när jag läste den (men i pdf-upplagan jag har är det ung 400 sidor).
    Jag tycker inte det är rättvist att jämställa SCUM och Mein Kampf. Som bokverk är SCUM M-Y-C-K-E-T värre än vad Mein Kampf var. Det enda som kan sägas till fördel för SCUM är att den är mycket kortare, och onekligen mindre tråkig läsning än herr Hitlers svammel som för det mesta bara är ett enda stort sömnpiller, även om man då och då får en tankeväckande inblick i hans mentalitet.
    Man kan ju notera att Valerie Solanas faktiskt i sitt manifest säger på sista sidan att man skall inrätta självmordscenter dit män kan bege sig för att gasas ihjäl.
    Hitler talar aldrig om några gaskamrar, eller industriell utrotning. Faktum är att i hela hans 400 sidor diatrib vill jag minnas att det enda stycket som man kan tolka som ”foreshadowing” av vad som komma skall är följande:

    Nu hade det varit rätta tidpunkten att inskrida mot hela detta skojarfölje av judiska
    folkförgiftare. Nu borde man ha gjort processen kort med dem utan att ta minsta
    hänsyn till, om de skrikit och jämrat sig aldrig så mycket. I augusti 1914 var
    fantiserandet om den internationella solidariteten med ens försvunnet ur de tyska
    arbetarnas tankar, och i stället började redan ett par veckor senare amerikanska
    shrapnels utgjuta broderskapets välsignelser över marschkolonnernas hjälmar. Det
    hade varit en pliktmedveten regerings skyldighet att nu, när den tyske arbetaren funnit
    vägen tillbaka till sitt folk, obarmhärtigt utrota folkets uppviglare.
    När de bästa föllo vid fronten, så kunde man där hemma åtminstone ha utrotat ohyran.
    Men i stället räckte Hans Majestät Kejsaren själv de gamla förbrytarna sin hand och
    gav därmed nationens bakstuga lönnmördare förskoning och tillfälle att hämta sig
    igen.
    Nu kunde alltså ormen slingra vidare, försiktigare än förr, men desto farligare. Medan
    de ärliga drömde om borgfred, organiserade dessa skurkaktiga menedare
    revolutionen.
    Att man beslöt sig för denna förfärliga halvhet gjorde mig alltmer missbelåten; men
    aldrig drömde jag om att slutet på det hela skulle bli så fruktansvärt.
    Vad man skulle ha gjort? Genast ha satt hela rörelsens ledare inom lås och bom, gjort
    processen kort med dem och befriat nationen från dem. Man skulle hänsynslöst ha
    använt samtliga militära maktmedel på utrotandet av denna farsot. Partierna skulle ha
    upplösts, riksdagen, om så erfordrats, bragts till förnuft med bajonetterna, men helst
    omedelbart också upplösts. Liksom republiken i våra dagar kan upplösa partier, så
    hade man då med ännu större skäl bort tillgripa dessa medel. Ett helt folks vara eller
    icke vara stod ju på spel!
    Men då uppstod en ny fråga: kan man över huvud taget utrota andliga idéer med
    svärdet? Kan man bekämpa ”världsåskådningar” genom användande av brutalt våld?

    Jag uppfattar det dock som att han inte menar ”utrota” i den bemärkelsen som sedan har förknippats med nazi-regimen och förintelsen, utan att han snarare använder begreppet metaforiskt. Helt enkelt att slå ned all politisk opposition med våld. Vilket är illa nog.

    Valerie Solanas lyckas koncentrera tio gånger så mycket psykotiskt hat och fascism på sina ca 50 luftiga sidor som vad Hitler sprider ut i sina 400 tättpackade sidor.
    Vad beträffar ”satir”, hon ska ju själv ha förnekat att det var satir, och jag har också en svensk text som skall vara skriven av Solanas, jag har aldrig lyckats hitta det engelska originalet eller på annat sätt lyckas verifiera äktheten av den, men den ”känns äkta”: http://genusdebatten.se/wp-content/uploads/2016/02/Print-Hur-vi-f%C3%B6rverkligar-SCUM-manifestet-%C3%B6ver-hela-v%C3%A4rlden-av-Valerie-Solanas.pdf

    • Susanna Varis skriver:

      Jotack, jag har läst Mein Kampf och Solanas manifest fick jag länkar till av dig en gång i tiden. Nej, det finns inte mycket att jämföra med beträffande SCUM, men att peka ut en grupp människor på grundval av etnicitet eller kön och utse den till syndabock och källa till ondska är ju en parallell. SCUM är dock, som sagt, mycket grövre och mer konkret.

  3. Fredrik skriver:

    Jag såg debattprogrammet för något år sedan, jag tyckte Andrea Edwards hade en obehaglig attityd där hon satt och log nedlåtande åt sina meningsmotståndare. Märkligt var också att hon hävdade att som skådespelare behövde ju inte rollkaraktärens övertygelse ha något att göra med hennes åsikter som privatperson men hon gav starkt intryck i sina kommentarer av att det faktiskt var hennes personliga åsikter också. Vågade hon inte stå för det i direktsändning månne?

    Med reservation för detaljer för det var ett tag sedan.

  4. Rikard skriver:

    Hej.

    En bekant lyfte frågan hur Teater Giljotin ställer sig till diverse transpersoner, samt hur man tar emot en människa som anser/upplever sig sakna socialt genus.

    SCUM bör betraktas som en enda lång självskriven remiss till en psykosmottagning, och det menar jag på fullt allvar. Det är inte en mentalt välmående människas tankar, utan en trasig och plågad själs projicerande av maktlöshet och oförmåga att hantera och processa trauman och stress/frustration (i psykologisk bemärkelse).

    Jämförelser med Mein Kampf är väl att ta i. Snarare påminner den mer om Zodiak-mördarens meddelanden eller Una-bombarens dito. Eller Manson.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  5. Magnus skriver:

    Om SCUM-manifestet över huvud taget är satir så är det fruktansvärt dålig och tafflig satir. Oklart, ogenomtänkt, tjurrusande, over-the-top och utan någon tydlig riktning. Om man däremot läser det som en deklarativ politisk text är ju saken klar: det *utsäger* att män är djur, de är en skadlig och våldsam sort och ska dödas i massa eller (några av dem) tvingas till blind underkastelse och mental och erotisk kastrering. Vad jag kan se är det också vad Sara Stridsberg gjorde i sin översättning och introduktion: hon hyllar texten som ett handlingsprogram, med egna formuleringar av typen: ”Med SCUM-manifestet i fickan blir du en livsfarlig bitch som självsäkert går omkring och sparkar omkull män” etc. Och flera av dem som skrivit om det efter henne har också sagt rakt ut att SCUM ska ses som ett förslag till handling, inte som satir.

    Det går inte att jämföra med Swifts ”Ett anspråkslöst förslag” där han lägger ut texten om metodiskt uppfödande av irländska barn för att slaktas som föda för britterna, oh hur kristligt och motiverat detta vore. Swift begick inte själv barnamord eller några liknande handlingar, men för många av Solanas beundrare är det just hennes mordförsök på Andy Warhol som sätter pricken över i:et när det gäller manifestet. Det visar ju att hon var på riktigt, menar man – och låter ögonen lysa av beundran. Nej, Solanas har inte en promille av Swifts språkliga precision, och hon etablerar aldrig den där svävningen mellan olika plan i utsagorna, eller kontrasten mellan utsaga och verklighet, som är så typiska för verklig satir.

    Den här pjäsen och den dyrkan Solanas är föremål för bland svenska kulturmuppar numera är en skamfläck för kulturlivet här i landet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.