Uttryck din åsikt men se till att inte fel öron lyssnar

I dagens SvD skriver Tove Lifvendahl om extremistiska element i demonstrationer och om rätten att demonstrera. Med avstamp i vad som kallades för Folkets Demonstration förra lördagen i Stockholm, menar ledarskribenten att SD har ett särskilt ansvar för att hålla en tydlig rågång mellan sig själva och extremister i demonstrationer. Folkets demonstration tycks ha organiserats av åtminstone en, aktiv SD-politiker och talarlistan bestod av en blandad skara människor. Som Lifvendahl skriver, har alla rätt att demonstrera och uttrycka åsikter i ett demokratiskt samhälle – även antidemokrater. Varför det skulle enbart vara viktigt för SD att hålla extremisterna på armlängds avstånd förstår jag däremot inte. Är det då inte lika viktigt för vänstern, där det ofta ses genom fingrarna med våldsam, utomparlamentarisk aktivitet? Varför blir inte varje vänsterdemonstration där medlemmar från AFA och RF finns med likväl stigmatiserad?

En annan fråga är varför en arrangör av en demonstration hållas ansvarig för vilka som dyker upp vid den? Är det arrangören som dels ska identifiera och sedan mota bort människor med extremistiska åsikter? Självklart bör en arrangör som inte önskar extremistiska element i sin demonstration i mån av kännedom motverka dessa. Från talarstolen kan man markera mot grupperingar man inte önskar medverka i sin demonstration.

I media har hela Folkets demonstration sökt brunmålas och jag har inte tillräcklig kännedom om vem som eventuellt visste vad för att kunna göra en bedömning, men ska verkligen demonstranter och talare hållas ansvariga för vilka som står i publiken? Är inte en demonstration med tal ett tillfälle att sprida sin åsikt och söka övertyga alla slags människor?

Brasilia_aerea_eixo_monumentalBrasilia – snart även i Sverige? Foto: By Governo do Brasil – Portal da Copa, CC BY 3.0 br, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=33240683

En annan besvikelse på dagens ledarsida i SvD var en text av Mats Johansson. Att okänsliga rivningar i Stockholms city, som den planerade rivningen vid Stureplan (är dom inte kloka?) är ett gissel och något som omedelbart borde stoppas håller jag med om, men:

”I stället för ett allt trängre Stockholm kunde vi tänka nytt: Bygg ett Stockholm till på annan plats där de hundratusentals nytillkomna kan få en bättre tillvaro än i köstaden.”

Varför bor då skribenten själv i Stockholm? Kan inte han flytta till det nybyggda Göteborg på vischan med de nytillkomna? Lösningen på köstaden är alltså att de som lyckats tillskansa sig bostäder innanför tullarna ska lugnt få ha sitt reservat i fred och de som nu står utanför, samt de ”nytillkomna”, ska förpassas till något nybyggt bauta-miljonprogram helst långt ifrån åsyn? Om det nu enkom handlar om utbytbar mark fungerar detta resonemang, men det finns en hel del andra värden i en stad än stabilt berg att bygga på. Arbeten, exempelvis. Och kultur. Ja, allt det som nu är lockelsen med en stad som Stockholm. Det pågår en urbanisering globalt. Människor söker sig till storstäderna och detta kommer att fortsätta med likheten av en naturkraft. Det är ett mycket vanskligt projekt att bygga en stad från grunden och få det att fungera, vilket bl a exemplet Brasil visar. Om nu tanken från början dessutom är att fylla den med marginaliserade människor lär inte prognosen bli bättre.

 

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i invandring och integration, journalistik, medier, politik, samhällsplanering och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 svar på Uttryck din åsikt men se till att inte fel öron lyssnar

  1. Pelle2 skriver:

    Tänkte också på varför Lifvendahl inte efterlyste ett särskilt ansvar från V för att hålla rent från Afa och liknande grupperingar vid sina demonstrationer. Det är som om vänstern har ett carte blanche för att bete sig våldsamt och att vi alla förväntas acceptera det. Lite tragiskt att en högerskribent köper den världsbilden rakt av.

    • Susanna Varis skriver:

      Ja, jag förväntar mig mer av en högerskribent i SvD. När delar av kulturvänstern verkar betrakta RF och AFA som trevliga ungdomar som engagerar sig politiskt så behövs det en motbild och då blir en sådan här ensidighet från en högerskribent olycklig.

      • Bo Adolfsson skriver:

        Är Lifvendahl en högerskribent?
        Var det inte hon som skrev ideologin till de nya moderaternas fri invandringsprogram?
        Det som nu har åkt i papperskorgen när hövdingen har försvunnit. Var står Lifvendahl i dag? Står hon bakom de nyaste moderaternas invandringsprogram, där de nu säger sig driva sossarna framför sig!
        Förresten SvD är väl ingen högertidning?
        Bo Adolfsson

        • Susanna Varis skriver:

          Lifvendahl är tidningens politiska chefredaktör och SvD betecknar sig som ”obunden moderat”. Därefter blir det en åsiktsfråga vad begreppet moderat ska innebära. Traditionellt har väl moderaterna varit det stora högerpartiet i svensk politik, men man har anammat en hel del mera liberala idéer på bekostnad av de konservativa (som den lifvendahlska inställningen till migrationspolitik). I fråga om öppna gränser förenas liberalerna med vänstern. I fråga om stark stat förenas liberalerna med den traditionella högern (och vänstern med SD). Lite grovt draget. (Jag försöker inte föreläsa här utan tänker snarare lite högt för mig själv). Tja, jag antar att det är en smaksak vad man numera menar med höger.

  2. staffan anderstig skriver:

    Jojo bygga en stad för nytillkomna,räcker 1000 miljarder,för att slippa trängas med mångkulturen?

  3. Rikard skriver:

    Hej.

    Lifvendahl sitter i den obehagliga sitsen att hennes ideologi genomförts, inget annat. Hon har ett val att göra, mellan demokrati, åsiktsfrihet, mötesfrihet och yttrandefrihet på ena flanken, eller av hennes skrå bestämd rätt åsikt, rätt frihet, rätt möten och rätten att rösta på rätt parti(er). Tydligare kan skillnaden inte göras.

    Lifvendahl håller, när man diskuterar direkt med henne, desperat fast i den vulgärliberala vanföreställningen om öppna gränser, om att alla folk vill omfamna det sena nittonhundratalets individualism, och de västerländska värderingarna. Hon vill att det skall vara sant, och hon vill inte inse att hennes gamla parti, och hennes vän Reinfeldt, bär huvudansvaret för sammanbrottet.

    Troligen vet hon att hon bryter mot sina egna principer, men ser inget annat val, eftersom alternativet är värre: den moderata politiken under och efter Reinfeldt är en katastrof och ett svek. Hon fruktar det fria ordet, och hon fruktar att vi när vi själva faktiskt lever upp till de förvanskade liberala idealen och söker egen kunskap och fri debatt i av medborgare skapade forum skall välja fel; fel åsikt, fel ledare, fel källa, fel kunskap (oavsett om denna är rätt eller fel). Hon är i samma sits som vänstern alltid hamnar i när den upptäcker att folket har helt andra värderingar, prioriteringar och åsikter än de borde ha enligt ideologin, och dessutom har den dåliga smaken att ha både förmåga och färdighet i att argumentera och debattera.

    För en moderat som Lifvendahl måste den kognitiva dissonansen vara närmast fysiskt smärtsam när hon inser att hon resonerar som en kommunist.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.