Blod och mera blod

Nu kan jag inte bärga mig innan jag blir av med min värdelösa livmoder. Den har inte gett mig något annat än smärta och bekymmer. Dessutom fungerar den inte för det den är till för, fortplantning. Så ajöss din värdelösa köttpåse, jag kommer inte att sakna dig ett smack.

Jag visste redan som liten att jag aldrig skulle ha barn. Ett litet tag, när jag lyckades bli gravid ett par gånger, var det fruktansvärt att genomgå missfallen. Jag tror att kroppen pumpas full av hormoner som ska göra kvinnan inställd på graviditet och barn när man blir gravid. Det är enbart vid de tillfällena som jag överhuvudtaget har haft någon ”bäbisfeber” att tala om. I normalläget är jag totalt ointresserad av barn och föräldraskap.

En sådan inställning bemöts inte sällan med misstänksamhet och rent av fientlighet. Man ska vilja ha barn, särskilt om man är kvinna. Det var inte länge sedan som barnalstrandet var en kvinnas primära och stort sett enda uppgift. Man blir anklagad för att vara egoistisk och snudd på inte förtjäna någon pension (numera betalar man faktiskt in den genom eget arbete). Man är onaturlig och kanske tom moraliskt suspekt (för om man inte är mamma, återstår ju den andra traditionella rollen för kvinnor…)

Jag har alltid tyckt att höjden av egoism är väl ändå att man anser sina egna gener vara så fruktansvärt oersättliga att de trots hotande överbefolkning måste föras vidare. Men jag vill inte anklaga folk för att dom skaffar barn, jag förstår att det är en väldigt stark drift hos många.

Jag hittade de här väldigt söta bilderna på Sandra Magnussons hemsida. Där fanns även några vackra akvareller. Sedan fanns det en del ovetenskapligheter jag inte vill göra reklam för…

Sandra Magnusson

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i Konst, Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Blod och mera blod

  1. Micheles skriver:

    J det är skönt att du kan få bli hel igen eftersom jag vet sedan läönge vilka jäkla problem du haft med denna kaka. Precis det är barnen som avgör dig som människa. Ibland får man bara inte barn och familj. Det lustiga är väl att bland Blaskans redktion så är det bara Sonny som har ett vuxet barn.
    Kram påp dig så syns vi på söndag

    • Susanna Varis skriver:

      Jo, det blir en verklig befrielse. Blaskan-redaktionen är ovanligt tröga på fortplantningsfronten. Man kan ju undra hur det ska gå för världen nu när det mesta av vår fulländade genpool inte förs vidare…? ;)

      vi ses på söndag

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.