Blondinbella och unkenheten

Jag har ganska lågt blodtryck. För att pumpa upp den några snäpp brukar jag numera ibland läsa Aftonbladets kultursida.

Igår fungerade detta trick återigen. Anna-Charlott Altstadt breder ut texten om den ytliga 80/90-talistgenerationen i allmänhet och Blondinbella i synnerhet. Mode är fel, modebloggare är ännu mera fel, entreprenörer är värst av allt. Annat var det på den gamla goda tiden, då Ann-Charlott själv var ung och minsann Engagerad.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article13058134.ab

Altstadt

Jag tycker att det är deprimerande att man ser unga kvinnors entreprenörskap och ungdomars sätt att kommunicera som problematiskt. Särskilt som man själv redan tillhör en väletablerad liten elit med direktlinje ut till publiken genom ett antal tidningar. På något sätt är det också typiskt att man ger sig på något som unga tjejer finner intressant (och som f.ö. också är en starkt växande branch), mode. I Ann-Charlotts värld är det enbart problematiserande artiklar om mode som kan vara intressant och acceptabelt att skriva om.

Förklaringen kommer senare i artikeln, när jag upptäcker hennes rent av hatiska inställning till entreprenörskap i allmänhet. Entreprenörskap och egoboost är fult. Kärlek och revolution (!) är fint. Och så anklagar hon dagens ungdom att leva kvar i ett övergående tonårsfas…

Hur ska Sverige överleva i en global ekonomi om vi inte har entreprenörer? Varifrån ska pappa statens pengar komma? Dom som han ska skapa alla jämlika jobben till alla oss jämlikt  fackförenings-, partianslutna, statligt anställda medborgare? Vare sig vi vill det eller inte, så är verkligheten som den är. Goda råd är nu dyra. Vad ska vi göra i Sverige om 5, 10, 20, 50 år? Starta Gärdetfestivaler, göra revolution och kramas?

Jag håller med om att insiktsfull, mera djuplodande och beskrivande modebloggeri vore mycket trevligt, men jag anser att det visst finns plats för enbart yta också. Enbart yta är också ett uttryck för vår tid.

Men men, Blondinbella gör alla tänkbara fel i Ann-Charlotts progg-jantelagsvärld. Dessutom det största felet av alla, hon blir självförsörjande och skapar kanske också arbeten åt andra (entreprenör). Då har hon ju makten över sitt eget liv och är inte beroende av Pappa staten på samma sätt för att den ska ”skapa” ett arbete åt henne eller ge henne bidrag. En till röst på vänstern förlorad. men jag är ganska säker på att skattepengarna hon och hennes anställda betalar in duger även för Ann-Charlott Altstadt.

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, genusvetenskap, medier, Mode, Okategoriserade, politik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Blondinbella och unkenheten

  1. Ulf Holmén skriver:

    Läste samma artikel och reagerade likadant. Buss på vänstertanten vars respekt och förståelse för länge sedan nått bottennivån.

  2. Micheles skriver:

    Det lustiga är att Andres Lokko som är själv vänster liksom jag själv, brukar just tala om mode som politisk klassmakör. Han har alltid ansett att klä sig snyggt eller med moderna medel vilja se bra ut, går alldeles utsökt. Att klä ned sig därför att man skall vara vänster eller genuskorrekt genom att se ut som en uteliggare eller vad som gäller, är rent trams.. Som sagt var att köpa läder eler vilja se ut på ett specifikt sätt är de tinget fel i. proggvänsterrn borde tänka om.

    • Susanna Varis skriver:

      Kläder är ett sätt att uttrycka sig, att visa vem man är eller vill vara som person. Ann Charlotts palestinaschal är ett ställningstagande, så även Blondinbellas Louis Vuitton-väska. Ofta letar sig mode från arbetarklassen till de fina couture-makarna, tänk bara på modsen, punken, hårdrocken etc.
      En som inte har mycket pengar men väljer att köpa ett dyrt märkesplagg eller en väska, vill visa en viss tillhörighet. Samma sak med personen som har fickorna fulla av pappas pengar men handlar en rock på ÖB och virar en palestinaschal runt halsen. Men stil kan man ha oavsett plånbok, nästan. Det finns mycket att skriva om mode och det vore, som sagt, roligt med fler analyserande modebloggar. Dock inte enbart sådana som Altstadt efterlyser, där man skriver om barnarbete och farliga kemikalier. Det är givetvis viktigt att skriva om, men det finns plats för allt. konsumtionskritik vinns det visst plats för också, men jag blir trött av sådana här svart-vita framställningar och när man dessutom utmålar entreprenörskap som något föraktligt.

  3. Pingback: Blondinbella | Wugez

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.