27. juni 2011

Skeletten i garderoben…

Storhelg och folk flippar ut. Det har hänt mer än en gång.

Nu handlade det om min blogg. Min andra blogg, som numera existerar enbart som en framsida. Den var tänkt att handla om min släkt, med bilder, fakta, roliga detaljer, diskussioner och så vidare. Jag hade nog någonstans en aning om att någon i släkten kunde reagera och det har de nu gjort.

Jag var aldrig ute efter att hänga ut någon eller skriva negativa och inte offentlighetslämpade detaljer, men det som för mig inte är känsligt, visade sig vara det för några andra. Det får jag nog respektera. I dessa tider med hela livet på nätet kanske jag har tappat perspektivet lite. Jag minns att jag också var rätt försiktig till en början med mitt nätliv, men vande mig efter hand att lägga ut mer och mer och ser det inte som konstigt längre. En person som inte har ett aktivt liv på nätet ser kanske saken på ett annorlunda sätt och det får jag respektera. Så bloggen kommer inte att fortsätta, vilket jag tycker är synd. Jag hade gärna bevarat mina släkters historier för eftervärlden.

Min far skrev en gång ett manuskript baserat på illa kamouflerade karaktärer från släkten och skickade det till olika förlag. Manuset bedömdes inte ha något allmänintresse och blev aldrig publicerat. I den meningen skulle ju mycket mycket mer och intimare saker kommit ut i bokform redan på 70-talet. Men det finns inget egenintresse i att rota fram känsliga saker och hänga ut människor och det var aldrig min avsikt. Mina släkter har deltagit i krigen och varit på olika sätt delaktiga i samhällslivet i Finland. Det enda jag ville var att skriva historian så att den inte försvinner med människorna.

Jag får använda materialet i min konst. Det finns ju redan bitar av det där. Hoppas att jag orkar skapa något litet idag, skulle vara skönt att få ur sig en del av alla dessa känslor.

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på 27. juni 2011

  1. Ulf Holmén skriver:

    I Mexico firar man de dödas dag genom att klä ut sig till skelett i olika former och färger. Kanske dags att göra samma sak med släktingar, helt enkelt tvinga dem att bära utstyrsel som för tankarna till skelett. Tillhörande rassel med kedjor och torra benknotor kan fungera som lämplig ljudvägg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.