Middag på Wendela Hebbe

Ikväll var det middagsträff med en av mina äldsta (alltså  äldsta i vänskap, åldersmässigt blir vi ju, som bekant bara yngre) väninnor, Sarijaana och familj. Sarijaana och jag började samtidigt i en redan hopsvetsad (dåligt visserligen, men ändå) skolklass och blev båda två på olika sätt lite utanför. Desto bättre för mig egentligen, för jag fick en fantastisk person som min vän. Hur skulle jag ha klarat mig igenom mellanstadiet i Stålhamra och ändå värre, högstadiet i fullkomligt vidriga Hovsjö-skolan? I inlägget om nedbrunna skolor finns några tankar om den anstalten…

Vi har behållit kontakten genom åren, ibland mera sporadiskt, men nu, specifikt genom Facebook, mera tätt. I år och i fjol träffades vi över en bit mat och det är alltid lika roligt. Sarijaana har fantastisk humor och vi underhöll varandra genom skoltiden med diverse fånigheter, surrealistiska konversationer medelst lappar, ytterst fåniga miner…ja, sånt man kan roa sig med för att behålla förståndet i en fruktansvärt syrefattig miljö.

Sarijaanas bror var,som jag berättat, min musikaliska langare, men hon följde aldrig mitt spår in i punkens och hårdrockens värld. Ett tag under den perioden umgicks vi inte så ofta, men vi har alltid behållit vänskapen. Redan i slutet av 80-talet flyttade Sarijaana till Finland och har bott där sedan dess, lustigt nog i Iisalmi, där min mors släkt kommer ifrån.

Miner har alltid varit något av Sarijaanas specialitet…på Wendela Hebbe-muséet i Södertälje.

En Sarijaana-min från förr…på väg till Dalarna 1985.

Ljuva 80-tal…(?) En skog i Dalarna, gummistövlar…Sarijaana och jag.

Hospitalet Hovsjö. Sarijaana, Anita och jag interagerar med konst.

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i historia, Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Middag på Wendela Hebbe

  1. Ulf Holmén skriver:

    Jag trodde att miner var bådas specialitet. Sedan kan man konstatera att du just har blivit ertappad med stövlar på bild minsann, rena Kate Moss-fasonerna med andra ord. Det syns också tydligt att för varje år som går blir ni båda ca 2 år yngre. Hur gör ni, kan du förklara. Skulle själv behöva lite tips om hur man blir så där bildskön då jag själv emellanåt dyker upp på bild men då i mindre smickrande kroppshydda.

    • Susanna Varis skriver:

      Naaawww…vad bra du lägger ut det hela. Vi är födda så, åldras baklänges som den där Benjamin Knapp…
      Nej nej nej, nu ska vi inte vara såna, du är en ungdom i dina bästa år du med.
      Mmmh…man ser ju att jag alltid har varit en föregångare inom mode. till mitt försvar kan jag säga att jag befinner mig i en skog, då är gummistövlar motiverade.

      • Ulf Holmén skriver:

        Nja, om jag skulle bli så där snygg skulle jag antagligen behöva använda 10:ans sandpapper eller en sandbläster för att ta bort de värsta skavankerna. En Auschwitzkur för att banta bort 30-40 kilo vore inte heller dumt.

  2. Malin L skriver:

    Jag minns de där seglarstövlarna. Blå med gula kanter. Hade själv ett par vita som jag använde jämt. Jättekultigt. Har försökt att få tag på sådana nu, men inte lyckats.

    • Susanna Varis skriver:

      Ja, dom måste väl vara kultiga vid det här laget? Alla fånar sig omkring i dom där Hunters (jag skrev om det i ett tidigare inlägg…), men det är ju dom här man ska ha :)

Lämna ett svar till Susanna Varis Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.