Vad är det som får vissa människor att inbilla sig att de kan bli vänner och kommunicera med vilda djur? Har de sett för många Disney-filmer som barn? Spelat för mycket spel? Förmodligen står förklaringen att finna i hjärnans belöningssystem och att dessa människor är beroende av adrenalin-kickarna samkvämet med rovdjur ger. Några stryker med och det ingår i det sk naturliga urvalet. Risktagande belönas, men inte vilka galenskaper som helst. Ett slags risktagande som verkligen belönades furstligt, var börsmäkleriet, kanske särskilt på Wall Street. Om ni minns, så ledde ju ett välutvecklat sinne för risktagande till en global, finansiell, om inte kollaps, så grundkörning.
Jag tycker att programmen med sk rovdjursexperter, nu senast på Animal Planet, är motbjudande. Titta på mig, här sitter jag i min fyrhjuling i t-shirt, med en flock lejon omkring mig som gör utfall. Men jag bara snackar lite med dom så lugnar dom ner sig…
Grabben. Dom ser middag när dom ser dig. Inte en kompis att hänga med. Sorry.
Dave Salmoni med programmet Into the Pride, Animal Planet.
Steve Irwin
Grizzly man Timothy Treadwell
Steve Irwin dog, Timothy Treadwell dog – någon som ser en gemensam nämnare här? Kanske också drar samma slutsatser som jag, att det faktiskt är frågan om att en hälsosam utrensning av den mer ohälsosamma delen av genpoolen som faktiskt är nödvändig ibland. RIP Steve och Timothy – saknade av ingen och knappast av de djur de besudlade under sin livstid.
Det är litegranna det jag vill illustrera här…
håller INTE med steve visste faktiskt vad han gjorde
Om man med ”visste vad han gjorde” menar att skrämma ihjäl försvarslösa djur och jaga skiten ur intet ont anande kreatur som aldrig gjorde en människa förnär, då har du helt rätt. Men om man med samma uttryck menar att han drevs av en kärlek och respekt till djuren och deras vilkor som de lever efter i den miljön där de existerar, då har du helt enkelt skitfel.
Att jaga upp djur som bara vill existera är inte särskilt etiskt. Att förlöjliga dessa stackars krakar med ett spekulativt sätt och putslustiga kommentarer är inte heller det särskilt respektfullt. Steve Irwin var helt enkelt en mediamedveten och kändiskåt kille som på djurens bekostnad ville upp och synas. Han fick sina five minutes of shame och sedan dog han, inte saknad av mig – lita på det.