Den digitala byhålan

Jag pratar förstås om Facebook, Byhåla 2.0. När vi nu har urbaniserats och anonymiserats för att undkomma den kontrollerande och allvetande byhålans grepp, vad händer? Vi hittar på en digital byhåla för att flukta på folk och låta oss fluktas på. Detta är ju inte på något vis en nyhet jag kommer med här, många och långa äro de förda diskussionerna om nätlivets vara och komma bli som förts inom och utom den akademiska världen sedan länge.

Det är ett parallellt universum/ett parallellt digitalt liv som har blivit ett naturligt inslag i vår vardag. Irl och ofb.

För några år sedan uppstod en debatt om meningslösheten i statusuppdateringarna. Man tyckte att arbetskompisens lunchlådans innehåll var avdelning värdelöst vetande. Vilket det ju är. Andra tyckte å sin sida att det fanns en skönhet i just dessa till synes meningslösa meddelandena från människors vardag. Att det var en beskrivning av livet, en lång rad trivialiteter som sammantagna utgör det vi kallar för livet. Jag kan hålla med där, livet är inte enbart julafton, semesterresa, bröllop och födelsedagar.

Jag ligger ju hemma med någon form av förkylning och har hängt en del på facebooken idag. Jag slank även in på Mia Mäkiläs blogg, där hon hade lagt upp en ”facebook-dikt”, en dikt bestående av vänners statusuppdateringar:

“Dreams are like water… colourless and dangerous
packar fikakorg för snart kommer Kennet.
Råttjakt i stallet
What a horrible day! I need to lie down in a dark room
Oh Sunday, you’re always the punch in my face I’m never expecting.
wow. one mike’s hard pink lemonade and i’m passed out til noon!
Your intentions I will never know..It’s time to let you go…
I HATE TRAFFIC JAMS!!!!!!!!!!!!!!!!!
To Freak or Not to Freak?
‎”Now look what you’ve done! My bugs! My bugs! My bugs!”
I don’t feel like texting anybody back. :p
Den traditionsenliga födelsedagsdrinken på Gondolen. Tyvärr beställde jag en diarréfärgad och det var fullt med turister

Ja jävlar i min låda.”

Mia Mäkilä

Facebook borde påverka även konsten. Om den traditionella konsten sägs utforska vad det är att vara människa, borde detta digitala tillägg snart ge effekter. Vid närmare googling hittade jag så klart en hel del exempel:

Av SKWAK

Omslag på TIME-magazine

Streetart av okänd konstnär

Emma Hanquist

James Nadeau på Bigredandshiny.com

Bild från Lepost.fr

Bild från Silecendmajority.com

Bild från Gabemac.com

– : – : – : –

Sam Sundberg skriver i dagens (14/10) Svenska Dagbladet i en intressant artikel om Facebookens relation till litteratur;

http://www.svd.se/kultur/inte-nobel-men-facebook-tar-priset_6549249.svd

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i foto, historia, Konst, medier, Okategoriserade, vetenskap och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Den digitala byhålan

  1. Ulf Holmén skriver:

    Helgat varde facebook, må dina vänner få många flera vänner så att du får fler indirekta kontakter, måste hitta nya roliga saker att visa vänner så att de känner sig nöjda med att känna mig, måtte folk uppmärksamma mig så att jag får många händelser, kanske ska man fråga fler om vänskap så att mina gamla vänner förstår att jag är framgångsrik och populär. Amen och hallelujah, facebook forever i tangentbordets och den heliga processorns namn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.