Apropå vikten av 50/50-fördelning

I många jämställdhetsplaner runt om i landets skolor, institutioner, arbetsplatser mm framhålls ju 50/50-fördelning mellan könen som ett ideal. Dessa jämställdhetsplaner härstammar ofta från den expertis som utbildas vid landets genusvetenskapliga institutioner. Hur ser det då ut på dessa institutioner med tanke på jämställdhet?

Som en liten överslagsmässig illustration tar jag upp de tre forskningsmiljöerna som vardera erhållit 27 miljoner i excellenssatsningar (Centres of Gender Excellence):

Umeå Universitet:

Personal på Institutionen för Genusvetenskap: 

22 kvinnor / 2 män

Forskare på samma institution:

22 kvinnor / 0 män

Uppsala Universitet:

Prefekt, studierektor och studierektor avancerad nivå är alla kvinnor

Verksamma:

41 kvinnor / 8 män

Linköpings- och Örebro Universitet:

Föreståndaren är kvinna.

Advisor board:

5 kvinnor / 1 man

International advisor board:

7 kvinnor / 0 män

Forskare:

ca 100 – 110 kvinnor / ca 11 – 17 män

Anmärkning: I fallet Umeå fanns en person bland forskarna som inte på grundval av namnet rakt av kunde placeras i en könskategori, samma sak med en handfull personer bland forskarna i fallet Linköpings Uni/Karlstad Uni.

Det är märkligt att det man förespråkar som norm för andra i snart sagt alla delar av samhället, inte ses som något viktigt på den egna institutionen.

Jag upprepar det igen: jag vill gärna arbeta för verklig jämställdhet, allas lika värde, respekt för individen och de mänskliga rättigheterna, jag ser bara inte att den ur feminismen sprungna genusvetenskapen och dess tillämpningar i många delar gör detta.

Intressant att notera är att Umeå universitet år 2006 har antagit en ambitiös policyprogram för sitt universitet för åren 2006 – 2010:

http://jamda.ub.gu.se/bitstream/1/384/1/umeauniv_policy.pdf

Vision Umeå Universitet slår fast att:

• Umeå universitet är jämställt 2010
• jämställdhetspolicyn ska kontinuerligt revideras för att säkra en aktiv och uthållig strävan för
jämställdhet mellan kvinnor och män i all verksamhet
• kunskap om kvinnors och mäns liv, arbete och
inflytande ska tas tillvara på ett sätt som främjar jämställdheten.

Bland utgångspunkterna för universitetets jämställdhetsarbete återfinns:

• alla arbetsplatser ska sträva efter en jämn könsfördelning (med jämn könsfördelning avses att det finns minst 40 procent av vardera kön) inom olika anställnings- och studerandekategorier och att denna strävan även omfattar könsfördelningen på programutbildningar och fristående kurser

• det på universitetets samtliga nivåer ska finnas en
stark strävan efter att det ska vara jämn könsfördelning i alla ordinarie och tillfälliga nämnder, kommittéer, styrelser och arbetsgrupper liksom för funktionerna inom forskarutbildningens olika faser

(Man kan ju idag, 2012, notera att det på den genusvetenskapliga institutionen på UU knappast har nått upp till de storslagna målen.)

Sedan övergår man till bakgrunden för jämställdhetspolicyn och den traditionella problemformuleringen:

Könsfördelningen bland doktorander och adjunkter har varit jämn under flera år.
Andelen kvinnliga lektorer ökat stadigt och för andelen kvinnor i gruppen forskarassistenter har utvecklingen också varit positiv. Däremot ökar andelen kvinnliga professorer mycket långsamt, trots att Umeå universitet toppar statistiken för lärosä-
ten när det gäller andelen nyrekryterade kvinnliga professorer.

Andelen kvinnliga lektorer inom teknisk naturvetenskaplig fakultet är betydligt lägre än inom den samhällsvetenskapliga fakulteten. 

Ur målsättningarna i dokumentet:

Kvantitativa mål har fastställts av universitetsstyrelsen för tre lärarkategorier under åren 2005 – 2008. Högskoleverket har fastställt rekryteringsmål för professorer. Dessa mål framgår av nedanstående uppställning. 

Umeå universitet               Högskoleverket
Professorer minst 40%     kvinnor 34%
Forskarass. minst 40%    kvinnor mål saknas
Lektorer minst 40%          kvinnor mål saknas 

Jämställdhetslagens krav om att underrepresenterat kön ska uppgå
till minst 40 procent gäller dock samtliga anställningskategorier. Samma mål om underrepresenterat kön gäller för studenter på kurser och utbildningsprogram, vilket har fastställts av riksdag och regering och beskrivs i universitetets regleringsbrev. 

Jämställdhets- och genusperspektiven ska integreras och synliggöras i all verksamhet vid Umeå universitet

Genusvetenskapens expertis ska tillvaratas överallt:

Kunskaper som genusforskningen producerar
ska tas tillvara i arbetet för jämställdhet. Jämställdhetsrådet ska årligen följa forskningen vid exempelvis genusforskarskolan och ta tillvara resultaten
genom att anordna workshops och seminarier och
därigenom driva utvecklingen framåt. Institutionerna ska uppmuntras att konkret och planmässigt arbeta med genusperspektiv i grundutbildning
och forskning. Umeå universitet har även ett ansvar att kontinuerligt och aktivt uppfölja och utvärdera hur genusperspektivet behandlas i grundutbildningen

…bortsett då från den genusvetenskapliga institutionen?

Jag inser att det i en disciplin som baserar sig på feminism kan finnas svårigheter att locka manliga elever och forskare. Frågan är om genusvetarna inser att det kan förhålla sig på motsatt sätt på andra håll i samhället? Och innebär den feministiska utopin med tvång en 50/50-fördelning överallt? (Varför man i dessa fördelningar alltid väljer att utgå ifrån det biologiska könet, något som man i sin övriga teoribildning förkastar som oväsentligt, är ju en annan intressant frågeställning…) Är man beredd att sätta den politiska ideologin högre än individens rätt att välja sitt liv?

Sedan finns det ju en hel del problem med själva genusforskningen, med allt från teoribildning till metoder, analyser och slutsatser, men det är en annan diskussion. Man kan bara förundras över att en politisk ideologi baserad på postulatet ”kvinnor som kollektiv är underordnade män som kollektiv” ses som en användbar verklighetsbeskrivning för forskning.

Länkar:

Nationella Sekretariatet för Genusforskning: http://www.genus.se/

UCGS (Umeå universitets Institution för Genusforskning): http://www.ucgs.umu.se/

Centrum för Genusvetenskap, Uppsala Universitet: http://www.gender.uu.se/

Center for Gender Excellence, Linköpings – och Örebro Universitet: http://www.genderexcel.org/

 

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, genusvetenskap, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, vetenskap och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Apropå vikten av 50/50-fördelning

  1. Ulf Holmén skriver:

    Genus-vansinnet fortsätter och ingen tycks bekymra sig över att det är våra skattepengars som rullar iväg på skräpforskning, när de skulle gå till vård och omsorg eller åtminstone till forskning som kan leda någonstans. Det är synd om svensken, han och hon är så naiva att de tror på dessa mantran, inte ens när slutresultatet dinglar i ansiktet kan de förstå att pengarna går till ren skit. Vägra att betala skatt så länge staten är en hel eller halvkriminell organisation, vars enda syfte är att lura medborgarna med bröd och omsorg som för övrigt bara blir allt sämre. Detta medan idioter som genusforskare kan kvittera ut rundliga belopp i forskarstöd, till vilken nytta? Har genusforskning skapat jobb utanför institutionerna? Har det gjort oss klokare? Har det lett till produkter som kan exporteras eller på annat sätt användas kommersiellt? Nej, nej och åter nej och då finns det bara en sak att göra – lägg ner skiten.

    • Susanna Varis skriver:

      Det är dessutom fascinerande hur kompakt oförstående politiker, journalister och andra verkar vara inför frågor som rör områden där män diskrimineras eller är förfördelade. Män dör tidigare än kvinnor, pojkar har genomgående sämre skolresultat, män är drabbade av våld i betydligt högre utsträckning, män dominerar bland de utslagna, män leder självmordsstatistiken, män drabbas i högre utsträckning av arbetsplatsolyckor, män är diskriminerade vid skilsmässor etc etc. Trots detta berör arbetet för jämställdhet stort sett enbart kvinnor och deras villkor. Jag kan helt enkelt inte ta det på allvar innan man verkligen börjar se alla människor.

  2. Pingback: Genus på KTH | Susanna's Crowbar

  3. Pingback: Sverige som kunskapsnation? | Susanna's Crowbar

  4. dolf skriver:

    Jag reagerade på följande mening: ”Jämställdhetslagens krav om att underrepresenterat kön ska uppgå till minst 40 procent gäller dock samtliga anställningskategorier.”
    Finns det redan en lagstadgad fördelning?
    Kanske dags att ta och läsa jämställdhetslagen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.