Maria Sveland i DN

 Maria Sveland. Foto från Roosmark.com

Jag hade tänkt att pyssla med konsten ett tag till idag, men någon hade på facebook delat en text från DN som jag typiskt nog blev nyfiken på. Det visade sig vara Maria Sveland, författare och mediearbetare, som i en lång svada och med nästan oöverträffad mängd olika företeelser kokar en saftig guilt by association-soppa. Åsa Linderborg lyckades ju bunta ihop Breivik och Göran Hägglund efter att hon blivit förnärmad av Bengt Ohlssons text om kulturvänstern, men Sveland har i samma artikel tryckt ihop det mesta hon finner ideologiskt misshagligt och ser en stor sammansvärjning bakom allt detta.

Här finns texten: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-som-gor-mig-politiskt-deprimerad

Jobbik, Geert Wilders PVV, kriminalisering av islam, Sannfinnländrana, Dansk Folkeparti, Front National, SD, Fremskrittspartiet, framväxten av nationalsocialismen, Ny Demokrati, tokhöger, nationalismen i sportkulturen, Annie Lööf, programledaren Lennart Dahléus, Moderaterna, KD, Angela Merkel, Carl Bildt, reaktionära ledarskribenter, högerkonservativa och liberala tankesmedjor som Timbro och Access, bloggar, nätdebbatörer, alla som talar om politisk korrekthet eller kulturmarxism, Aktuellt, antifeministiska bloggare som Pelle Billing och Pär Ström (som kallas för extremister), vanliga mainstream-krönikörer, författare och journalister, Människorätt för Ofödda, Marcus Birro, Bengt Ohlsson samt medier och litteraturkritiker som hyllat Knausgårds ”Min Kamp” buntas alla ihop med massmördaren Breivik. (Observera att alla definitioner ovan i detta stycke är Svelands, inte mina. Pär Ström och Pelle Billing kallar sig jämställdister, vilket är ett utmärkt begrepp för vad det handlar om.)

Jag antar att det lätt blir så här när man är van vid att se kollektiv istället för individer. Feminismen är ett mycket omfattande begrepp och innehåller vitt skilda ”skolor”. Den spänner över hela det politiska spektrat, men det som blivit mest dominerande i politiken, inom media och inom akademierna, är en feminism byggd på socialistisk – och radikalfeminism. Därför är redan angreppet ”antifeminist” mycket grovt tillyxat. Feminismen som ideologi (genom genusvetenskapen) har erövrat stor makt och återfinns i allt från pedagogik på förskola till lagstiftning till olika ”genuscertifierings”-ansatser inom högskolor och universitet (dessutom finns i dagsläget excellenssatsningar i genusvetenskap vid tre olika lärosäten för 81 miljoner kronor) mm mm. En sådan mäktig ideologi måste granskas. Om Maria Sveland vill att feminismen ska ha ett fortsatt liv, måste hon inse att det inte går att spela prinsessan på ärten så fort den egna ideologin ifrågasätts. Jag vill hävda att feminismen idag, till sina delar, har ingenting med allas lika värde eller jämställdhet att göra.

Maria Sveland tar till ett annat, retoriskt diskutabelt knep: hon kopplar ihop ifrågasättandet av feminismen/vänstern med kvinnomisshandel.

”Jag kommer att tänka på det som Susan Brownmiller skrev i sin bok från 1976, ”Against our will – Men, women and rape”, hur det faktum att ett fåtal män våldtar kvinnor upprätthåller en maktobalans och skapar en rädsla som även de män som inte våldtar kvinnor tjänar på – eftersom rädslan för våldtäkt påverkar alla kvinnors beteende, rörelsemönster, självbild, sexualitet. Även de som inte blir våldtagna tvingas förhålla sig till att detta är något som kan ske och sker när som helst.

Detsamma sker när de höger­radikala spyr ut sitt hat. Inför själva hotet om våld påverkas grupper av människor och anpassar sig på olika sätt. Det ligger i hatets natur att det tvingar de hatade att förhålla sig till dess existens.”

Kritiken, här kallad för ”hatet”, är alltså ett övergrepp.

Maria Sveland ser heller inga som helst problem med att det starkt manshatiska SCUM-manifestet sätts upp och spelas för obligatoriskt infunnen skolungdom. Däremot ser hon problem med reaktionerna:

”Hatet mot Turteaterns uppsättning av Scum-manifestet gick i samma anda. Både Pär Ström och Pelle Billing skapade ett drev på sina bloggar som flera andra antifeministiska bloggare snabbt anslöt sig till och skrev egna texter på samma tema. Förutom en våg av protester och demonstrationer uttalades rena dödshot. Längst gick bloggaren ”Medborgare X” som skrev:

”För visst är det så att inte enbart en våldtagen feminist är en bra feminist. En mördad feminist är en ännu bättre feminist. Varför inte börja med Andrea Edwards själv. Henne kan man hitta på följande adress.””

Jag försvarar absolut inte Medborgare X:s reaktion, men kan bara konstatera att den har exakt samma ton som själva SCUM-manifestet. Han parafraserar Solanas.

Alla tycker inte likadant (vi gillar olika?) och var och en måste vara beredda att argumentera för sina ståndpunkter och helst då på ett mera sakligt sätt än Maria Sveland ger uttryck för i denna artikel. Jag skulle önska att Sveland plockade genusglasögonen av sig och läste t ex Tanja Bergkvists, Pelle Billings eller Pär Ströms bloggar förutsättningslöst. Om man är oförmögen att ta till sig relevant kritik finns det inte mycket utrymme för utveckling.

– : – : – : –

Pär Ströms replik på Maria Svelands artikel publicerades i DN 120210:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/par-strom-feministerna-har-inte-kunnat-hantera-sin-framgang

Pelle Billings replik i DN:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/pelle-billing-mansfragorna-har-forsvunnit-till-forman-for-kvinnorna

– : – : – : –

Fredrik Ekelund skriver en balanserad kommentar till Maria Sveland 21. feb:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vanstern-vagrar-att-tala-om-hela-verkligheten

– : – : – : –

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, feminism, genusvetenskap, kultur, medier, Okategoriserade, politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

19 svar på Maria Sveland i DN

  1. pissenisse skriver:

    Nu tycker jag förvisso att ditt inlägg var bra, men formuleringen ”antifeministiska bloggare som Pelle Billing och Pär Ström” tycker jag är tveksam. Är Pelle Billing och Pär Ström verkligen antifeminister? Eller är de bara anti-antimaskulinister?

    Nu har pissenisse verkligen inte läst många inlägg av dessa män, men de två inlägg jag läst (en av varje), så hävdar de att de är för jämnställdhet. Hur kan det anses som antifeministikt? Om jag hävdar att alla människor ska ha lika värde, oavsett religion eller ras, är jag då rasist eller anti-semit?

    • Jag använde begreppet antifeminister, eftersom det var vad Sveland kallade dem. Jag läste texten och skrev av vad hon hade skrivit, så det är alltså hennes definitioner. Jag vet att Billing och Ström kallar sig för jämställdister, vilket jag tycker är ett utmärkt begrepp. Jag kanske ska förtydliga i texten att det gäller just Svelands definitioner, inte mina.

      • Jag tycker din bloggtext om Marie Svelands artikel var utmärkt. Hon blandar tyvärr ihop en massa skilda saker t ex med exempel från 1930-talets Europa till vad Pär Ström, Bengt Ohlsson mfl har sagt nyligen i media. Din iakttagelse att Marie S. tänker i kollektiva termer (och har det som en storts yrkessjukdom) förstör möjlighet till sansad debatt.
        Kanske är det så att tjejer som Du Susanna som måste föra debatten med s k feminister för att få debatten att gå framåt. Om män försöker är vi i vissa feministers ögon diskvalificerade redan därför att vi är män – och blir inte lyssnade till. Kan ni få debatten att bli mer saklig görs en tjänst för både män och kvinnor. Den som läser Scum-manifestet (som Marie hänvisar till) och inte förstår varför män känner sig angripna eller nedvärderade har ingen förmåga till empati, dvs att sätta sig in i en annans persons tankevärld. Eventuellt var manifestet en sorts satir, men i så fall är det nog rätt många kvinnor som inte uppfattat det så. Satir är ju svårt.

        • Susanna Varis skriver:

          Tack! Just därför anser jag att det ligger ett värde i att jag som kvinna tar upp de här sakerna på min blogg. En gång i tiden trodde jag att jag kunde kalla mig för feminist, men inte längre. Allas lika värde och jämställdhet ligger ofta inte inom ramen för feminismen. Jag har skrivit en hel del inlägg på tema feminism och genusvetenskap och även ett antal inlägg om just SCUM här på bloggen.

  2. Fenderbended skriver:

    Klockren analys och sammanfattning!

  3. sven skriver:

    Det bloggar typ Billing och Ström för fram är att verkligheten är mer kompliserad än att som feministerna säger att det är bara nackdelar att vara kvinna och bara fördelar att vara man.
    Kort sammanfattat:
    Det finns både fördelar och nackdelar att vara flicka kvinna och
    det finns både fördelar och nackdelar att vara pojke man.

  4. ERIK skriver:

    ”Jag vill hävda att feminismen idag, till sina delar, har ingenting med allas lika värde eller jämställdhet att göra. ” Svepande och utan konkretion, vad menar du mer konkret?
    Alla, inte minst SD sympatisörer, säger sig vara för yttrandefrihet. Om vi utgår från FN-deklarationen om mänskliga rättigheter och supportar yttranden som ligger i linje med deklarationen men uttalar oss negativt om yttranden som strider mot deklarationens andemening. Är vi då mot yttrandefrihet? Vad är det för kålsuparteori?
    Att sedan jämföra de hatreaktioner en teaterföreställning om SCUM väckte med själva manifestet á la ”som man bäddar får man ligga” visar på en tankeloop från ett plan till ett annat. Ungefär som de som tar Strindbergs kvinnohat, eller frustration, i vissa pjäser som intäkt för att ”han ska inte spelas”. En teaterpjäs är en del av konstens yttrandefrihet men de som torgför uppfattningen att den inte ska spelas har sin yttrandefrihet men den har inte samma värde.

    • Susanna Varis skriver:

      Exemplen på hur feminismen inte har med allas lika värde eller jämställdhet att göra är många och det räcker med att läsa t ex Tanja Bergkvists blogg för att hitta hur mycket material på detta tema som helst. Allas lika värde/jämställdhet respekteras t ex inte ofta när det handlar om att fördela resurser eller anta människor till olika yrken och där det uttalas krav om en 40/60 eller 50/50 fördelning mellan könen. T ex det nya filmavtlet, där en 50/50-fördelning av resurserna är uttryckt. En uppskattning av utexaminerade kvinnor från DI och jämförbara utbildningsanstalter ger vid handen en fördelning på ca 30/70, med män i majoritet. Likaså är det ca två gånger lättare (baserat på fördelningen bland de sökande) att som kvinna komma in på dessa utbildningar. På vad sätt är det jämställt att ca 30 procent av det totala antalet regissörsutbildade kvinnor får 50 procent av resurserna? det här är ett exempel, det finns hur många andra som helst och jag hänvisar till t ex Per Ströms eller Tanja Bergkvists bloggar. På vad sätt är det att respektera individer att man t ex i fysikundervisningen överordnar den genusvetenskapliga ideologin naturvetenskapen? Att den traditionella fysikundervisningen ska underordnas den genusvetenskapliga ideologin? Citat från Södertörns Högskolas rektor:
      * ”En jämställd skola arbetar utifrån en respekt för elevens egen livsvärld och världsbild, och en demokratisk undervisning kan då inte handla om att ersätta elevens ”vardagsförståelse” med en ”vetenskaplig” sådan. Enligt Sundgren (1996 s.31) måste det uppstå en dialog för att inte skolan skall utöva symboliskt våld på eleverna genom att påtvinga en given mening.” (sid 7)

      * ”Faktabaserad, objektiv kunskap utgör vad man i ett feministiskt perspektiv brukar kategorisera som ”manlig” kunskap. Kravet på objektivitet anses ofta utgöra själva grundkriteriet för vetenskaplighet.” (sid 59)

      * ”Påbjudandet av snäv kunskap med en given mening är inte förenlig med skolans jämställdhetssträvanden. (sid 64)

      * ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.” (sid 65)

      * ”Sylvia Benckert (1997) menar att fysiken som universitetsämne eftersträvar en opersonlig renhet, och en strävan att framstå som höjd över och fri från mänskliga önskningar, och att just denna skenbara opersonlighet och könlöshet är knuten till föreställningar om maskulinitet, vilket bidrar till att göra fysiken ointressant för flickorna. (sid 16).

      * ”Man kan, med Sundgren (1996, s. 86ff), ifrågasätta denna tradition som insisterar på förmedlandet av vetenskapliga begrepp och deras tolkningsföreträde, samtidigt som den invaderar vardagsförståelsen genom att också lägga beslag på vardagliga begrepp och ge dem tolkningsföreträde, som t.ex. kraft.” (sid 24)

      * ”Föreställningen om det vetenskapliga tänkandets självklara överhöghet rimmar illa med jämställdhets- och demokratiidealen… Om man inte uppmärksammar detta riskerar man att göra missvisande bedömningar. T.e.x genom att oreflekterat utgå från att ett vetenskapligt tänkande är mer rationellt och därför borde ersätta ett vardagstänkande.” (sid 24)

      * ”Det är sannolikt att en jämställd läroplan skulle uppfattas som en utmaning eller en provokation för många lärare och för många i det naturvetenskapliga samfundet som gärna vill se sin egen kunskap behandlad i skolan.” (sid 65)

      På vad sätt är det här förenligt med de elevers värde som vill ha och har rätt att erhålla en ideologibefriad fysikundervisning?

      Den moderna feminismen i form av jämställdhetspolitiken syftar ofta att till en 50/50-fördelning mellan könen på olika håll i samhället, oavsett hur de individuella valen ser ut. Man respekterar inte individers val, utan utgår ifrån en ideologiskt bestämd modell. Värt att notera är att 50/50-fördelningen anses nödvändig överallt annanstans än på t ex de genusvetenskapliga institutionerna på landets lärosäten, där en mycket kraftig kvinnodominans råder.

  5. Daniel skriver:

    Jag tar mig bildligt av hatten för din utmärkta analys.

  6. Ulf Holmén skriver:

    Maria Sveland är som snart alla i hennes led, ute och cyklar med seglarstövlar. Hon buntar ihop Per Ström, Anders Behring Breivik, Adolf Hitler, Göran Hägglund, Moderaterena, anti-vänsteridéer, sunda reaktioner på den hatpropaganda som småbarn ska utsättas för på Turteatern när deras uppsättning av Scum-manifestet ska hjärntvätta skolbarn och mycket mer. Hon kallar sig och de sina för ”politiskt korrekta” dvs de som har politiskt rätt, trots att de har så fel att man knappast kan ha mer fel. Kulturvänstern som är fanbärarna för denna idé om sig själva, är något av det mest inskränkta man kan hitta inom svensk vänster vilket inte säger lite då denna avart är och förblir fördomsfulla, ensidiga i sin syn och blinda för fakta. Till och med vänsterkramaren Bengt Ohlsson har påtalat detta faktum i sina utmärkta artiklar om just kulturvänstern när han desillusionerat frågar sig varför en rörelse som kallar sig och berömmer sig för att vara så progressiv, egentligen är så inskränkt. Det är synd när han påtalar ett så sant faktum, och veckan efter faller stackars Maria rakt i björnsaxen. Att hon inte har mer snille och smak än att göra denna något smaklösa jämförelse, säger mer om henne än det hon skriver om. För det som nämns i artikeln kan man avfärda som rent smaklös smörja i de flesta av infallsvinklarna hon presenterar. Däremot är hennes fördomsfullhet och enögdhet riktigt intressant. 165- o till Bengt Ohlsson även om också han ser med vänsterögon.

  7. Martin skriver:

    Om Ström skulle vara jämställdist borde han, och alla ideologiska jämlikar, erkänna att de har vissa (internationellt antagligen de flesta) feminister på sin sida, andra inte. Annars gör man jämställdhet till ett subjektivt begrepp istället för honnörsord och riskerar urvattna det över tid. Därför är det inte ”vad det handlar om”.

    • Susanna Varis skriver:

      Det handlar väl snarare om att för många tongivande feminister, som Sveland, att sätta sig in i vad t ex Pär Ström skriver. För Pär handlar det om jämställdhet mellan könen och lika rättigheter oberoende av kön, för många tongivande feminister och inom en hel del sk jämställdhetsarbete handlar det snarare om att arbeta för fördelar för det ena könet. Oftast handlar det om problematiken med 50/50-fördelningen, som oavsett hur underlaget ser ut ses som ”jämställt”. Ex vis: 30 procent kvinnliga sökanden, 70 % manliga. Om man plockar ut en fördelning på 50/50, vilka blir diskriminerade då?

  8. Pingback: Feminismen får inte kritiseras | Susanna's Crowbar

  9. Pingback: Sveland och puben | Susanna's Crowbar

  10. Pingback: 33 anledningar blir demonstration | Susanna's Crowbar

  11. Pingback: Nina Björk vs Dennis Nörmark del 2 | Susanna's Crowbar

  12. Pingback: Nytt år, ny misandri | Susanna's Crowbar

Lämna ett svar till ERIK Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.