1. maj 2012

Ylva Johansson och Åsa Linderborg sitter på TV 4:s Nyhetsmorgon och försöker inhägna arbetarklassen. Linderborg tjatar om att man föds in till en klass och därmed goda eller dåliga förutsättningar. Hon själv definierar sig dock inte som arbetarklass, hon tjänar bra och är akademiker. Men hon föddes väl in i dessa förutbestämda förutsättningar med en fabriksarbetare till far som vårdnadshavare? Förmodligen gäller den klassmässiga tvångströjan enbart andra.

Ylva Johansson definierar arbetarklassen som alla som har ett LO-yrke. Jag har ett LO-yrke, jag är tom medlem i ett LO-förbund. Jag är också medlem i Sveriges Ingenjörer och har en akademisk examen.

Linderborg fortsätter med att arbetare är alla som inte kan styra sitt arbete och sina tider. Mjah…jooh, i mitt arbete är det visserligen svårt att själv bestämma över när tågen ska gå, men ledigheter och scheman går hyfsat väl att påverka. Dessutom har jag även ett annat, kreativt arbete som konstnär. Den här tvångströjan som ödet som en arbetare enligt henne är ger mig i själva verket möjlighet att arbeta med det som är min passion. Utan att behöva tigga efter skattefinansierade bidrag.

Enligt Linderborg studerar ju inte människor ur arbetarklassen på högre nivå. Jag har två tjejkompisar, en är högskoleingenjör från KTH och den andra är ekonomie magister från Södertörns Högskola/KTH som båda kommer från finska familjer där föräldrarna har haft traditionella arbetaryrken i Södertälje.

Men visst, har man arbetarklassen som affärsidé vill man ju gärna att den ska vara så omfattande som möjligt. Dessa arbetets döttrar som bor på lukrativa adresser och tar lilla segelbåten till Almedalen med pärlorna runt halsen övertygar mig inte. Socialdemokratin är huvudsakligen en maktorganisation (som blivit av med sin maktposition och därav befinner sig i kris) numera och Linderborgs politiska idéer betackar jag mig för. Lycka till med fanorna. Jag ska iväg till arbetet.

– : – : – : –

Jag glömde en sak; på alla mina arbetsplatser har vi genom kollektivavtal haft precis samma lön för samma arbete oavsett kön. (Kollektivavtalen och de rimliga/goda förhållandena på våra arbetsplatser finns där tack vare fackföreningarna och det ska de ha all ära för.) Talet om att kvinnor tjänar 84 % av männens lön stämmer helt enkelt inte om man korrigerar för faktorer som utbildning, yrke, antal år i yrket och andra kvalifikationer, då är skillnaden 6 %. En förklaring till det kan tänkas vara att kvinnor tenderar att undervärdera sig vid löneförhandlingar och män tenderar att övervärdera sig. För övrigt handlar skillnaderna främst om yrkesval och inte någon diffus könsmaktsordning eller något ondsint patriarkat.

 Fotnot: Min fars släkt kan på goda grunder kallas för överklass; en jordägande släkt av akademiker, godsägare och finansmän. Min morfar kom från ett påvert hem men studerade teologi och blev präst samt lärare, mormor var dotter till en välbeställd handelsman.

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, genusvetenskap, historia, jämställdhet, Okategoriserade, politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på 1. maj 2012

  1. Ja vilka galningar. De har fastnat i tiden uppenbarligen. Både Ylva Johansson och Åsa Linderborg. Både är teoretiska och fattar inte att människor kan göra sk klassresor åt alla håll nuförtiden. Jag skrev också om det där. Ha en trevlig 1 maj!

  2. Ulf Holmén skriver:

    Om man vill överleva som affärsidé, måste man pissa in sitt territorium och trumma in sitt budskap om den egna förträffligheten. Om situationen skulle uppstå där den egna varan är överflödig, måste man trumma in ett budskap om varför man trots detta behöver varan. Lyckas man inte med allt detta går man under. Likadant inom politiken, man måste pissa in sitt territorium, trumma in budskapet om den egna förträffligheten och till sist försvara sin position till och med när man själv är överflödig. Där står socialdemokratin idag, överflödig men med en fortsatt vilja att regera oss till döds med sina otidsenliga idéer. Hur lurar man då att väljarna att välja just dessa? Statistik är tacksamt. Med denna kan man förvrida verkligheten i det oändliga. För att kunna göra detta måste man ha folk som tar fram statistiken. Nyttiga idioter som statsvetare är bra att ha, särskilt om de är partianslutna. Några professorer på olika universitet som borde vara objektiva, kan därmed serva der partei med ständigt nya förvrängda fakta.
    Organisationer som Rädda Barnen eller Hyresgästföreningen som på pappret ska vara självständiga, är nästa nyckel i spelet. De kan också de förse der Partei med så kallade ”fakta”, där fakta är liktydigt med lögn och förbannad dikt.
    Så fortsätter vi år från och år, och svensken går på det varje gång.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.