Det vill säga: ska jag sälja min själ till kommersens demon och börja skapa lite mera publikfriande konst? Jag funderar på att åtminstone starta en lite mindre provokativ och frånstötande linje vid sidan av det vanliga. Då får jag nog leva med att bli anklagad för att sälja mig. Men alla vill väl sälja sina verk? Hur ska man ens ha ambitionen att överleva på sin konst om man inte vill sälja den? Är det bättre och finare att svälta ihjäl och aldrig vilja bredda sin publik? Att bara fortsätta skapa för det fåtal som förstår och uppskattar det man gör? Eviga frågor, så klart.
Förresten har jag redan ett gäng mera publikfriande verk, särskilt bland artistporträtten. För att inte tala om beställningarna. Jag har nog redan sålt mig och är en sköka i konstköparnas tjänst.
Med dagens publikfrieri gick det lite sådär…
Sister Styx, mixed media 2012. Susanna Varis
Ibland vill människor veta hur jag har tänkt. Den här beskrivningen gav jag en vän i en konversation på Facebook:
”This one is actually about fear of hospitals…and then I thought about how nurses spend their time among people who are dying and also people who are coming to this world…it´s so very dramatic. I imagined a nurse…if she would let all her feelings just out.”
Livet är inte alltid den rosa tylldröm vi vill att det ska vara. Konst måste reflektera också det, inte bara det vackra och intagande. Provokationer och utmaningar är det som gör konst intressant, utom i Odell- eller Nug-fallet den formen av provokation kan jag vara utan, och därför är just smaklöshet och pekfingrar helt nödvändiga. Att tänka annorlunda och provocera fram alternativa sätt att tänka är också en uppgift som konst kan ha, titta på till exempel Dali. Därför är säljandet av sig själv minst sagt problematiskt. Vill man inte ta in, inte förstår, repelleras av vad man ser och vägrar att se eller på något annat sätt som tittare inte vill förstå, då kanske man ska titta på ointressanta bilder av stilleben eller husdjur istället. Det är dock den personens förlust och kulturella fattigdom som i det fallet gör sig gällande och det kan ingen göra något åt. Inskränkthet kallas det i vissa sammanhang och den finns i alltför stora kretsar i vårt land. Men glöm inte att det alltid finns en liten strimma hopp också i det mest kompakta mörkret. Vi är några stycken som beundrar din konst och vi vill nog inte att du kompromissar bort ditt uttryckssätt alltför mycket just därför att det är du och inte en massproducerad skittavla som det finns alltför många av. Talanglös är din teknik inte heller så håll ut.
Tack, vad snällt! Näe, mitt försök till kommersialisering stupade ju på senaste Sister Styx här…men det kanske ändå kommer något lite mara lättsmält i framtiden. Pengar behöver ju alla :)