Rätt kön viktigast för att erhålla filmstöd

 Anna Serner, vd för Filminstitutet

I dagens DN (papperstidningen) berättas att ambitionerna att uppnå en 50/50-fördelning baserat på kön hos landets filmskapare ökar. Redan tidigare har det uttalats i filmavtalet att förhandsstödet ska fördelas jämnt mellan kvinnliga och manliga sökanden. (Från landets regissörsutbildningar utexamineras det i runda slängar 30 % kvinnor och 70 % män årligen).

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/filminstitutet-satsar-pa-jamstalldhet

I papperstidningen står det mer:

Fem åtgärder ska hjälpa den manschauvinistiska filmbranschen att nå jämställdhetsmålet innan nästa filmavtalsperiod löper ut 2015.

Jämställdhetsmålet är inget enskilt påhitt, strävan att förbättra kvinnliga filmskapares villkor står inskriven i filmavtalet.

”Målet är att föhandsstöden, räknat i antal projekt som får stöd, vid avtalsperiodens slut ska ha fördelats jämnt mellan kvinnor och män inom kategorierna manusförfattare, producent och regissör.”, säger avtalstexten som börjar gälla 2013.

De fem åtgärderna utgörs av en filmportal, som synliggör kvinnliga nordiska filmare, ett mentorsprogram för kvinnliga regissörer, ett forskningsprojekt om branschens strukturer, uppföljning av stödfördelningens utfall och pedagogiska insatser för unga filmare.

– På så sätt skruvar vi upp kraven på jämställdhet både på oss själva och på branschen i stort, samtidigt som vi kastar tillbaka bollen till den som ifrågasätter jämställdhetsarbetet, säger SFI:s vd Anna Serner. 

På vad sätt är det förenligt med jämställdhetsarbete att ett kvinnligt kön ger en automatisk fördel till att lättare få filmstöd och att få ta del av olika specialsatsningar, som inte den som är född till man kan ta del av?

Man uttrycker i andra sammanhang att man vill ha mer svensk kvalitetsfilm, men det här avtalets ledstjärna är att man snarare vill ha rätt kön på dem som skapar film. Om människor inte självmant fördelar sig på olika yrkesval i enlighet med den genusvetardesignade schablonen, så skriver vi avtalen så att sluteresultatet ger den verklighet vi vill ha.

 

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, Film, genusvetenskap, jämställdhet, kultur, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Rätt kön viktigast för att erhålla filmstöd

  1. Maria skriver:

    Poängen med jämställdhetsarbete inom filmbranschen är att även ge potentiella kvinnliga filmskapare möjlighet att göra film, inte att låta vilken amatörfilmare som helst få miljoner i filmstöd bara för att hon är kvinna. Jag skulle gärna se liknande satsningar på att få män till förskoleläraryrket – på samma sätt som filmaryrket ter sig avlägset för många kvinnor, är förskolelärare ett yrke många män inte ens ser som ett alternativ eftersom så väldigt få män arbetar som just förskolelärare.
    Ibland måste det till särskilda satsningar för att synliggöra och möjliggöra. Det är inte detsamma som att kvotera enbart på grund av kön.

    • Susanna Varis skriver:

      Så definitionen på jämställdhet är att det råder exakt 50/50-fördelning mellan könen i samhällets alla delar, oavsett vad människor vill arbeta med? Är det inte vikitgare att alla ska ha möjlighet att välja och verka inom det yrke de vill? På vad sätt är det jämställt att en minoritet kvinnliga sökanden ska ha hälften av anslagen?

  2. Malte Skognäs skriver:

    Finns det inte en risk att man kommer att skapa ett nytt begrepp, t.ex. ”kvinnofilmer”, som ett nytt skällsord i stället för B-filmer?

  3. Maria skriver:

    Första frågan: Nej, och det har jag heller inte sagt.
    Andra frågan: Precis, och därför är det oerhört viktigt att även kvinnor ser, och ges, möjlighet att göra karriär inom filmbranschen.
    Tredje frågan: Det står inte i SFI:s plan att ”en minoritet kvinnliga sökanden ska ha ha hälften av anslagen”, det står att ”målet är att förhandsstöden, räknat i antal projekt som får stöd, vid avtalsperiodens slut ska ha fördelats jämnt mellan kvinnor och män” (precis som du själv citerar i ditt inlägg). Arbetet med att nå målet innebär att hitta och stötta de kvinnor som faktiskt kan och vill göra film. Sen får tiden utvisa om det innebär en förbättring, försämring eller ingetdera av kvaliteten på svenska filmer.

    • Susanna Varis skriver:

      Det vore intressant att veta hur könsfördelningen ser ut hos de som söker de här pengarna. Till syvende och sist kan det ändå innebära att det blir klart lättare att få pengar om man är kvinna. Om jag var kvinna med ambitioner i filmbranschen skulle jag åtminstone vara lätt orolig för att mitt arbete skulle förknippas med kvotpengar. Så länge det inte är lika många kvinnor som män som gör film eller söker pengarna, kommer kvinnorna att ha fått pengarna lättare än männen. Jag anser att meriter borde vara styrande; bäst projekt får pengar, oavsett kön på den som söker.

      • Maria skriver:

        Håller med om det sista.
        Till Doris-satsningen för några år sedan (filmpengar endast kvinnor kunde söka) fick man väldigt många ansökningar vilket var förvånande eftersom det inte motsvarar antalet kvinnliga sökande till de vanliga SFI-stöden. Ungdomsstyrelsen har konstaterat att unga kvinnor som har filmandet som hobby lägger ner yrkesambitionerna i mycket högre utsträckning än vad killarna gör. Jag drar slutsatserna (delvis också pga egen erfarenhet) att det handlar om att de, kanske undermedvetet, inte ser någon framtid som filmare eftersom branschen mestadels består av män (redan i grundskolan är man udda om man helst leker med motsatt kön).
        Än så länge gör färre kvinnor än män film, och om du tittar på statistik över fördelade stöd från SFI som är det fortfarande männen som dominerar stort, vilket tyder på att SFI oftast lägger pengarna på projekt som anses hålla kvalitet och helst drar in mycket pengar (med vissa undantag). Jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att SFI skulle släppa allt kvalitetstänk bara för att få till snygga könsfördelningssiffror. Svensk filmbransch har inte råd med sånt.
        Återigen, jämställdhetsarbetet går ut på att få fram fler kvinnor som gör bra film, inte att fördela om stödet rakt uppochner.

        • Adam Bek skriver:

          Hmm… Med tanke på alla dåliga svenska filmer som görs så tror jag redan i dagsläget att de som delar ut pengarna är oförmögna att se kvalitet. Det blir bekvämt att titta på könet istället.
          Oberoende av detta är det precis som Susanna skriver kvotering vilket per definition blir diskriminering om ansökningarna inte är 50/50.
          Ändamålet helgar därmed medlen. Kanske en etik som passar Maria. Själv anser jag att den är både farlig och dålig.

  4. Pingback: Dagens diskriminering | Susanna's Crowbar

  5. Pingback: Avgå Serner | Susanna's Crowbar

  6. Pingback: Anna Serner: en klok feminist som sätter Lou Reed och andra gubbslem på plats. | Jämställdhetsfeministerns blogg

  7. Pingback: Kvotering till vilken nytta och kärringgnäll | Susanna's Crowbar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.