Tillbaka igen

Efter en veckas behagligt internetfria tillvaro ute på landet är jag nu tillbaka. Vi har besökt sommarstugan i Finland och fotoalbumet från den resan finns att beskåda på min Facebook-sida:

https://www.facebook.com/media/set/?set=a.4094356930208.157207.1621374851&type=1

Ett sidoprojekt på denna resa var ett reportage i stil med livsstils/livet på landet-magasinens innehåll, där man skuttar runt i shabby chic-klänningar för tusentals kronor i prudentliga, drottningholmsliknande trädgårdar och pittoreska ängar med vackra kor, intar sina måltider på pietetsfullt framdukade installationer av antingen vacker, antik porslin eller modern design, inreder med ”loppisfynd” (svindyr design eller antik, igen) och bär de obligatoriska Hunters-stövlarna dygnet – och året runt.

Så håll till godo; Livet på Landet – The Real Thing (Uncensored), ej för känsliga och alltför magasinskadade läsare:

 Så här ser det ju ut när man hänger lite bohemiskt framför en järsgård…

 Verkligheten. Krattning av ett års löv…

 Tjejen på bilden har en tjusig, antik kamera…

 …men jag visar stolt upp mina svampfynd. Notera den fallfärdiga, pittoreska lekstugan i bakgrunden. (Ja, den ska rivas)

 Se, så lantligt chict på promenaden från stranden…

 I verkligheten har naturen åter tagit över tomten fullständigt och ogräset slår nya rekord…

 …ett träd har fallit på huset…

 …myrorna bygger flitigt bo under terrassen…

 …stormen har flyttat på bryggan och det är bara att hoppa i och lyfta hela chabraket rätt (det är sugande gyttjebotten), inte ens snoken kan ligga där. Vattnet ligger så lågt att strandväxtligheten snart växer över bryggan…

 …de flitiga getingarna har byggt bo på utedasset, där även mössen har gjort konfetti av toapappret…

 För att inte tala om allt naturskräp som ligger överallt. I nederkanten kan skönjas en av rabarber-betongplattorna jag tillverkade förra året.

 Man påtar i sina välordnade rabatter…

 …eller myrstackar och årshögt hö.

 Köken är ofta ljusa och fräscha…

 …med en snygg, antik, vedspis…

 …eller lite snygg, modernare design…

 Patina uppskattas…

 …och shabby chic.

 I verkligheten ser ett 60-70-tals-inrett kök med diverse loppisfynd ut så här. 70-talet var inte så snyggt som ni inbillar er, p**sgult och s**tbrunt var en ytterst moderiktig blandning. Hos oss i en underbar plasttapet och en halvcentimeterslager plastfärg på de annars ganska snygga luckorna.

 Den gamla UPO-gasspisen måste bytas ut och vi befinner oss nu på 80-talet. UPO var snyggare, men den här har fyra platser och råkade finnas till hands hos lantbrukarvännen…se vilken pietetsfull installation den nya spisen, plasthinken från Rusta och den rustika gasflaskan utgör!

 Man sitter i sitt lantliga kök i moderiktiga kläder och nylagt hår…

 …eller så snurrar man dit tråden på grästrimmerhuvudstycket. Obs! Notera flip-flopsen som följde med magasinet Cosmopolitan för ca tio år sedan…

 Man sitter med skira gardiner, snygga lyktor och kläder på rustika plankor…

 …eller så oljar man bryggan som dricker som en åsna ett par gånger. I senaste Scania couture och 20 år gamla och urblekta cykelbyxor…

 Man ställer till med lantfest (och skuttar runt i högklackade sandaletter med en skottkärra)…

 …eller så skrubbar man den nya gasspisen som stått i en lagård i cosmopolitan-flip-flopsen…(notera de dubbla vaxdukarna, båda från antagligen ÖB eller Rusta, varav den understa genomlevt livet på landet i den utsträckningen att den längre inte är representabel…) Livet på landet är förstås så där ekologiskt och skönt…

 …den av jordbruket övergödda sjön. Ekologiskt? Vedeldning, gasspis, gaskylskåp och oljelampor…om det känns som eko-chic, så fine by me. I gamla tider fodrade man med asbestplattor och grävde ner bilbatterierna under en gran på tomten…

På landet har jag inte heller belastat naturen med indraget vatten. All vattenanvändning sker medelst hink eller i sjön (men där får man inte använda några tvättmedel). Salo kommun kräver mig på ca 1500 kronor varje år för sophämtningen (jag är där max 2 veckor per år), men ingen sorteringsstation finns i sikte.

 Självklart har man de svindyra badtillbehören…

 …ja. Det här är innan krattning och borstning.

 Rabarberfat och 70-talsinspiration…

 En installation med grönt…

 …och med bränsle till röjsågen, olja till bryggan och lasyr till huset.

 …och självklart svampskörden!

 Självklart står man i konstig ”vingar fram”-modell-pose på landet bredvid sina tunnor…

 Verkligheten mitt i krattningen ser något annorlunda ut…

 Och så är det ju dom där gummistövlarna…

 Självklart sitter jag och slappar på altanen i mina gummistövlar.

 I fyra härliga vårhem hänger man också runt lite bohemiskt med ena spännet på sniskan…

 …precis som jag när vi ska ut en sväng i civilisationen.

 Nybakade bullar serveras av härligt lillahusetpåprärien-klädda köksunder…

 Eller så köper man bullarna på butiken och får en ros av en liftare på vägen dit…

 På landet har man skedar med patina…

 Överblivet, loppis och ÖB på riktigt…

Men, som vi alla vet; det är enbart amatörer som bär nytt på landet…

(Alla bilder som inte är egna från tidningen Lantliv)

Idén till reportaget fick jag när jag läste Catia Hulquists text:

http://www.dn.se/kultur-noje/catia-hultquist-avkoppling-ar-inte-det-forsta-jag-tanker-pa-nar-jag-bladdrar-i-l

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i finland, inredning, kultur, medier, Mode, Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 svar på Tillbaka igen

  1. mikki skriver:

    ny pitää kyllä pikkasen rauhottua,mutta hieno reportaasi,näinhän se menee

  2. Ulf Holmén skriver:

    Fast det är ju skillnad och så måste det ju vara. Om Emilia Adamo vill ha ett lantreportage, skickar hon ut en reporter tre kilometer utanför mediereservatet pk-malm till typ Nacka eller fjäderholmarna där en annan ur mediaeliten ”råkar” ha ett urtjusigt men enkelt chateau. Nämnda ruckel får sedan den ansiktslyftning som behövs för det urtjusiga hemmet medelst någon liten svartstäderska, svartjobbande hantverkare och en trädgårdsmästare som tar oförskämt lite för sina respektive tjänster. Sen är det bara att få modellerna att huka i spenaten (om de förstår begreppet) och se ut som de jobbar för den chicka lantliga looken. I slutändan kan den medieinvigde stugägaren dra ett riktigt långt strå med inkomster för reportage och lite uppmärksamhet som man inte gärna tackar nej till. Att slita i skogen är lite för arbetarklassigt alternativt gammalmodigt och sånt kan man ju inte visa upp. Vad skulle folk tro? Att man måste jobba för att det ska någorlunda ut? Det är ju sånt andra gör, men inte vi inom mediaeliten.

  3. Gustaf skriver:

    Ok, så du driver med att de i ett reportage visar tjejer som orkar ta hand om sitt utseende, i en vacker miljö? Coolt.

    • Susanna Varis skriver:

      Jag gör parodi på att man i sådana här livstilsmagasin prackar på just, företrädesvis kvinnor, ideal om perfekta hem och det perfekta utseendet som man självklart hela tiden ska upprätthålla, oavsett om så livet på landet består av att röja i skogen, olja bryggan eller bekämpa skadedjur. Jag gör också parodi på att livet på landet enbart enligt dessa reportage kan levas i miljöer som kostat hundratusentals till miljoner kronor (enbart sett till inredningarna). Men om du anser att mera utseendefixering och materialism är vad vi behöver så…coolt.

  4. Anna skriver:

    Haha, fullträff! :-)

    ”Ta hand om sitt utseende” skriver Gustaf. Jo självklart, en heltidsanställd privatstylist ingår väl i normal modern hygienstandard?

    Jag äger själv en 1800-talsgård på landet och har märkt att när man googlar på renovering av gamla hus, finns det betydligt fler artiklar i de här magasinen om hur man väljer rätt kakelugnsmurare och fyndar på loppis än hur man själv fixar isolering under de gamla golven eller lagar en ihoprasad husgrund.

    Glamouren går definitivt före hårt arbete i tidningarna. Men jag kan förstå det, det är lättare att sälja drömmar än verklighet. :-) Fakta får man leta på annat håll.

    • Susanna Varis skriver:

      Så sant, så sant! Och förresten, ”tjejer som bryr sig om sitt utseende”? Är det fotomodellerna, som stylats av ett helt team och som bär märkeskläderna som man antas ha på landet, som menas? Fotomodellerna får betalt för att se snygga ut, det får inte en vanlig bondmora mig veterligen.

  5. P skriver:

    Lysande!!! :)

  6. Ylva skriver:

    Haha! Du fick mig att fnissa ohämmat på jobbet, min kollega ser lite misstänksam ut…

  7. Eva skriver:

    Hehe, det är ju ej själva modellen som är på bild som du parodierar utan idén om att livet på landet är just så glamoröst och enkelt, att man bara ansar lite och strosar drömskt runt i tillvaron. Jag med vill gärna strosa och drömma i en fin stass och ha ett hem liknandes som i tidningen Lantliv, som jag älskar och ska börja prenumerera på. Lever annars i en liten 4a i stan på hyra men shabby chic och rustikt lantstuk det jag föredrar och mer och mer tar det sig form min lilla drömtillvaro.Underbar självinsikt har du och jag favoritar sidan din för ett leende behövs ofta och jag fick massa under scrollningen ner!

    • Susanna Varis skriver:

      Tack! Ja, jag ville parodiera drömvärlden som kan bidra till stress och onödiga perfektionskomplex i tidningarna med glimten i ögat. Visst ska man unna sig att drömma också, bara det inte blir ännu ett perfektionstvång. Om du är intresserad av lantliv, så tipsar jag gärna om min väninna Eijas blogg:
      http://norrfrid.blogspot.se/
      Hon förverkligar sin dröm om livet på landet i Sollefteå (och har faktiskt varit med i Lantliv nyligen haha).

  8. Pingback: Livet på landet – the real thing del II | Susanna's Crowbar

  9. malin Larsson skriver:

    Är det märke Panther på de gröna gummistövlarna ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.