Zebran känns igen

annahedin Bild från SR

P1 och närmare bestämt Ring P1 har råkat i blåsväder tack vare sin åsiktsregistrering av inringande lyssnare. Man har, utan personernas vetskap, registrerat uppgifter om politisk hemvist, åsikter, religionstillhörighet och sjukdomar. Ring P1 produceras av olika redaktioner runt om i landet och registreringen har varit allt från obefintlig till mer eller mindre omfattande beroende på redaktion, men den mest utförliga registreringen tycks ha förekommit i Göteborg, där ”mångfaldsstrategen” Erica Hedin verkar.

”Erica Hedin, projektledare och ansvarig för ”Ring P1”, säger till Dagens Nyheter att databasen är förenlig med svensk lag. På frågan om hon inte tror att programmets lyssnare kan bli upprörda över att de registreras svarar hon:

– Du påstår att det är känsliga uppgifter och så, och du frågar om folk kan bli upprörda. Människor kan bli upprörda över mycket, vi har upprörda människor i ”Ring P 1” varje dag. Och en del blir väldigt upprörda över saker som någon annan tycker är ointressant, det lever vi med varje dag.”

Erica Hedin hävdar också att man inte bryter mot lagen. Regeringsformen kap 2 §3 lyder:

3 § Ingen svensk medborgare får utan samtycke antecknas i ett allmänt register enbart på grund av sin politiska åskådning. Lag (2010:1408). *

Erica Hedin visar sig ha befunnit sig i blåsväder förr. Bland annat förbjöd hon låten Dunka Mig Gul och Blå från att spelas på Sveriges Radio Kronoberg. Hon hade även en liten sejour som ambassadör för landshövdingen i Kronobergs län, något som resulterade i att hon lämnade tjänsten som kanalchef för Sveriges Radio Kronoberg.

Numera arbetar hon alltså som mångfaldsstrateg på Sveriges Radio. Jag ville ta reda på hur detta arbete bedrivs och började då ana ugglor i mossen…lät inte detta misstänkt likt vissa genuscertifieringar? Här beskrivs något som heter Paraplyprojektet:

”- Vi har ett ansvar för de kunskaper vi sprider. Om vi blir klokare, blir vi effektivare, gör bättre journalistik och får en större publik. Då får vi syn på fler vinklar, får fler idéer och ett bredare perspektiv. Fler raster att tolka genom helt enkelt.

Det säger Erica Hedin som har jobbat som nyhetsreporter under många år men som numera titulerar sig mångfaldsstrateg på Sveriges Radio. Hon är också medlem av styrgruppen för kompetensutvecklingsprojektet Zebra. Projektet utbildar all personal inom de svenska public servicebolagen i mångfaldsfrågor.”

”- Om det finns diskriminerande strukturer inom organisationen, använder vi våra resurser sämre och blir mindre effektiva. Med zebraperspektivet får vi syn på den mångfald och de resurser vi redan har, och lär oss att använda dem bättre, säger hon.”

”Alla anställda på de svenska public servicebolagen går igenom projektets webbutbildning. Utöver det utbildas så kallade zebracoacher som går en längre kurs om hur organisationerna ska arbeta med mångfaldsfrågor ute på redaktionerna.

Erica Hedin berättar att coacherna fungerar som mångfaldsagenter och ska nå ut till alla på arbetsplatsen. Men, för att en kurs inte bara ska vara en kurs, utan ge kunskap som genomsyrar hela organisationen, krävs ett djupare lärande på arbetsplatsen. Ett lärande som sker varje dag.

– Zebracoacherna ska ha med sig mångfaldsperspektivet hela tiden, till exempel när de formar arbetsgrupper, men även för att hitta de människor som vi har svårt att nå ut till.

– Och de flesta som jobbar på redaktionerna har ju gått webbutbildningen. De gör val varje dag, och när de har kunskaper om mångfald innebär det att de gör annorlunda val varje dag, säger hon.”

”- Projektet väcker frågan hos så många att när den väl dyker upp på arbetsplatsen, känner alla igen den. De som har genomgått utbildningen har skapat en förförståelse som gör det lättare för dem att knyta an till argument om hur de ska agera och varför, säger Erica Hedin.

Hon menar att de diskussioner som skapas och den låga omsättningen av personal inom svensk public service, kommer att bidra till att kunskapen och de nya perspektiven stannar i organisationen.”

Misstänkt likt genuscertifieringen alltså. Kan denne Hedin tänkas ha en genusvetarbakgrund? I skrivande stund har jag inte lyckats hitta någonting om hennes eventuella utbildning, men hon har medverkat i ett projekt, Global Media Monitoring Project, på Göteborgs universitet. Där ingår hon i egenskap av medlem i det mediakritiska nätverket Allt är Möjligt.

1299659_kodning22 Erica Hedin, Sveriges Radio och medlem i det mediekritiska nätverket Allt är möjligt, visar ett typiskt tidningsuppslag från 10 november i fjol: Bara män… Foto: Ulla Sätereie (Foto och text från Göteborgs universitets hemsida)

Allt är Möjligt beskriver sig själva:

”Det mediekritiska nätverket Allt är Möjligt är en ideell och obunden förening som bildades 1992”

”AäM är nationell koordinator för Global Media Monitoring Project av World Association of Christian Communication som är internationell koordinator. Kvinna till kvinna deltar liksom mediestudenter och lärare vid Umeå och Göteborg universitet under 2005.”

”2004

8 mars kom Allt är Möjligts handbok i mediekritik ut för tredje gången i en ny om arbetad upplaga. Boken används nu som kursbok på några universitet. Föreläsningarna ökar rejält i antal. Den socialdemokratiska regeringen konsulterar AäM i frågor som rör kvinnobilder, sexism, sexualisering, och könsdiskriminering i medierna liksom vänsterpartiet och miljöpartiet. Maria Jacobson ingår i regeringens expertgrupp för fokusområdet Sexualiseringen av det offentliga rummet.” 

Jag vet inte riktigt var jag ska börja med utredningen av de härs och tvärs gående trådarna mellan politik (feminism och socialdemokraterna bl a och en specifik landshövding), akademi, en ”mediakritisk förening”, public service och gud vet allt. Här blandas roller och lojaliteter efter bästa behag. I ankdammen ser man snart inte stimmet för fiskarna.

* Regeringsformen reglerar ju nu den offentliga maktens förehavanden, men det vore klädsamt att även ett public service-företag som finansieras av medborgarna håller principerna och andemeningarna i den och de andra grundlagarna högt.

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, genusvetenskap, jämställdhet, kultur, medier, Okategoriserade, politik, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Zebran känns igen

  1. Leif skriver:

    ” I ankdammen ser man snart inte stimmet för fiskarna”
    Zebrafiskar får man väl anta. De är ju stimfiskar.
    Lyssnade för övrigt på P1-programmet medierna i dag. Bland annat avhandlades den s k teliaaffären och också Sveriges vapenaffärer med Saudiarabien. ”Nu gömmer sig makthavarna istället för att be om ursäkt.” konstateras det i textpresentationen av programmet på SR:s hemsida. Och det gör man ett stort nummer av i programmet.
    Så mycket märkligare då att konstatera att SR tillämpar exakt samma metodik:
    1. Göra sig otillgänglig för kommentarer:
    ”Sveriges Radio vd Cilla Benkö vill inte kommentera uppgifterna om Ring P1:s åsiktsregistrering av lyssnare som ringer in till programmet. (SvD)
    2. Hemlighetsmakeri i stället för transparens:
    ”Enligt dokumentet, som har signerats av Erica Hedin, projektledare och ansvarig för ”Ring P 1,” ska databasen hållas hemlig: ”Det är inget system vi i detalj redogör för eller diskuterar med utomstående”, står det i dokumentet.” (DN)
    3. Undanglidningar och otydliga svar:
    ” Du påstår att det är känsliga uppgifter och så, och du frågar om folk kan bli upprörda.”
    Har man gått på kurs hos näringslivets konsulter för hantering av besvärliga journalister?

  2. Ulf Holmén skriver:

    Jag förväntar mig som ägare av Sveriges Radio, vi har ju faktiskt betalt alltihop via skatten, att de sparkar Erica Hedin. En person som så grovt missuppfattar och förvirrar begreppen ”skyldigheter” och ”ansvar”, kan inte tillåtas att inneha en tjänst där just sådana ord måste vara ledstjärnan. Springer man dessutom och gömmer sig bakom flummiga och vaga ursäkter som de hon har använt sig av hittills, så bevisar hon ju att hon är oförmögen att ta just ansvar. DDR-feminister, hjärntvättade sossar och annat löst vänsterfolk bör dra en lärdom av historien istället för att upprepa den om och om igen, de som drabbas av historielösheten drabbas nämligen på ett sådant sätt att ”oacceptabelt” är det enda ord man kan använda om det. Det borde vara ganska tydligt av historien, men än en gång måste man alltså konstatera att samma tendenser som fanns på 70-talet, finns än i dag. Skam över Sveriges Radio och skam över den klick som tycker sig stå över lag och moral utan som hellre ser ändamålen helga medlen som vanligt.

  3. Pingback: Sveriges Kvinnolobby | Susanna's Crowbar

  4. Pingback: Sveriges Kvinnolobby del 2 | Susanna's Crowbar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.