Beate Zschäpe
Idag har jag hunnit ta del av endast ett par artiklar; en artikel på ledarsidan, där man vill koppla terrorism hellre till bland annat kön än religion och Catia Hulqvist som skriver om ”den manliga blicken” exemplifierad med det danska programmet Blachman.
”I stället för att leta efter ”det där” i ett enskilt fall bör vi titta på den samlade bilden av massmord och terrordåd i väst. Och nej, då är inte minsta gemensamma nämnare att förövarna framför allt är utländska studenter, tjetjener eller muslimer. Det är i stället att de är av manligt kön, ganska eller riktigt unga och ofta på ett eller annat vis utanför det ”vanliga” samhället.
Vare sig dåden kläs i islamistisk, högerextrem eller – som vid skolmassakrer – apolitisk och icke-religiös klädnad framträder en mer eller mindre socialt alienerad gärningsman.
[…]
Medan Wall Street Journal argumenterar för utökad övervakning av vissa grupper, dock inte unga, socialt kantiga, lättkränkta och arga män, finns andra som drar helt andra slutsatser.”
Det är alltså problematiskt att förknippa gärningsmän med en viss ideologi eller en viss religion, men det går utmärkt att förknippa dem med ett kön. Har man glömt Jihad Jane och Beate Zschäpe? Eller räknas kanske bara bombdåd och skjutningar?
”Men ändå finns skäl att fundera över vad Wall Street Journal skulle säga om det skulle visa sig att någon eller några infödda amerikaner varit delaktiga. Då faller hela resonemanget.”
Vad skulle DN säga om det visade sig att några kvinnor var involverade?
Catia Hulquist tycker att det är
”dags att vi genomskådar illusionen av vår förträffliga jämställdhet”
Hennes exempel handlar alltså om ett program som produceras och sänds i Danmark, men av någon anledning är det vi som ska genomskåda illusionen om vår förträffliga jämställdhet.
”Jag insåg också att den mytomspunna manliga blicken sträcker sig långt utanför modebranschen. Förutom alla avklädda kvinnokroppar i medierna ser jag mansblicken avspeglas i hur vi klär oss: urringade karriärkvinnor, mammor i burka, tonårstjejer som gömmer sig i huvtröja. Att förhålla sig till den manliga sexualiteten är ett åtagande så självklart att vi inte ens tänker på det. Vi har gjort den manliga blicken till vår egen.”
Kvinnor har, som bekant, ingen förmåga till självständigt tänkande eller att fatta egna beslut. De klär sig i precis det som dikteras av de onda männen. Det vore ju förträffligt om Hultquist ville granska myten om den förträffliga jämställdheten även ur ett manligt perspektiv, men en sådan ingår kanske inte i hennes uppfattning om vad jämställdhet är.
– : – : – : –
Ekvalist fyller på listan av kvinnliga terrorister här
Lösningen vore förstås att kastrera alla män, så slapp vi problemet
Javisst. Eller obligatoriskt könsbyte.
Hmmm, Vad säger de om t ex Pia Laskar som är ”medarbetare” på Linköpings tema genus? Eller räknas inte försök att kidnappa Anna Greta Lejon på 70-talet? Hon är ju numera en genuskommissarie och sånt ger nog frikort… Trots att hon dömdes till flerårigt fängelsestraff…
http://www.tema.liu.se/tema-g/medarbetare/pia-laskar?l=sv
http://timoleon.wordpress.com/tag/pia-laskar/
Leila Khaled, som nämns i blogginlägget, verkar också vara en kvinna som kan nämnas i sammanhanget.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Leila_Khaled
Ha! Ni missar ju poängen. Nu tittar DN på minsta gemensamma nämnare hos manliga terorrister och då var bland annat man ligt kön en av dessa nämnare.
Likadant som i Slagen Dam. Där tittade man på mäns våld mot kvinnor och sen drog man slutsatser om det.
Kvinnors våld eller mäns utsatthet kan väl någon annan bry sig om?
Det är klart, väljer man att studera gruppen manliga terrorister så kan man nog dra slutsatsen att manligt kön är en gemensam faktor…
Gudrun Ensslin och Ulrike Meinhof
http://sv.wikipedia.org/wiki/Röda_armé-fraktionen
Under min tid bland vänsterfeminister så sågs Leila Khaled och Ulrike Meinhof som en slags mytomspunna hjältinnor i dessa kretsar. Som ”girl power” personifierade.
Jaa, så klart! Baader-Meinhof själva. Så klart att de också platsar på listan.
Och våldsfeministen Ulla Hauton i danska terrorgruppen Blekingegadebanden.
http://www.dagbladet.no/magasinet/2008/01/31/525416.html
Vilket osynliggörande av Ulrike Meinhof och hennes medsystrar i RAF. Inte precis tunnsått med kvinnor på medlemslistan. http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_medlemmar_i_R%C3%B6da_arm%C3%A9-fraktionen
Och kvinnorna som deltog i gisslandramat på ryska teatern 2002 och i Beslan.
Ja precis. Tänkte först och främst på terrorism på senare tid, men självklart platsar Meinhof & co på listan. I DN-artikeln menade man västvärlden lite bekvämt avgränsat, men Ryssland ligger ju förstås delvis i Europa.
Läs gärna bloggen ”tankar om IB” också, så klarnar bilden av våra kommunistiska, förlåt, feministiska vänner, menar jag….
http://tankaromib.wordpress.com/
Lägg till DDRs kulturcentrum i stockholm också så klarnar bilden ytterligare, där de rödvinspimplande kulturmarxisterna i media samlades.
När det lades ner i och med DDRs fall, är dessa mediamänniskor nu rödvinspimplande kulturfeminister på södermalm istället…..
Säga vad man vill om Leila Khaled, men hon gjorde i alla fall en sak som inte många kvinnor skulle ha gjort. Hon plastikopererade sig för att bli fulare (och oigenkännlig).
Pingback: Den radikala feminismens radikalitet | Kimhza Bremers Bodega
Jag beundrar dig för att du orkar, Susanna! Så viktigt ändå och du gör det med odiskutabel skärpa!
Jag måste erkänna att jag tog bort ett stycke där jag åter deklarerade att jag kommer att lägga ner bloggandet om jämställdhet, det äter på mig för mycket. Men jag vill inte verka som att jag fiskar efter sympatier eller heja-rop (vilket iofs är roligt att få för att orka fortsätta) och jag ångrade mig, jag fortsätter nog ett tag till. Men visst frestar det på.
Detsamma till dig, Kimhza! Din blogg är ovärderlig och det är så bra att du också orkar!
Lägg inte ner för hundra gubbar.
Men skriv när andan faller på utan att känna press.
(Och det finns väl andra intressanta saker att skriva om också?)
Ja, så får det bli :)
Jag tog två dagars total paus och sträckläste Café Rättvisan och njöt av naturen. Slog inte ens på tv för att inte riskera få en dos av galensk…
Det hjälpte. Ingen vinner på att vi kör ner oss. Ta en paus, det är du väl värd!
Tack! Ja, jag ska se till att prioritera lite annat också emellanåt. :)
Jag säger samma sak som Dolf: lägg inte ned. Jag har ju precis upptäckt er! Men bränn inte ut er. Det här är en lång kampanj; vi avgör inte kriget genom vinna ett slag. Man måste hushålla med krafterna.
Det har du rätt i. Så det blir nog lite konst för mig ett tag nu.
Halva befolkningen är män. Att säga att minsta gemensamma nämnaren på förövarna är att de är män är snudd på lika korkat som att säga att minsta gemensamma nämnaren är att de är människor eller dricker vatten, eller befinner sig i åldersgruppen 15-75 år.
Däremot kan man väl lugnt säga att minsta gemensamma nämnare för feminister verkar vara långt utbredd encefalisk atrofi.
Jag tänkte på det också… :)
Encefalisk atrofi? Det låter spännande.
Faktum är att denna logik är Hitlers logik: ”judar här och judar där – aha! De ligger bakom allt ont i världen”. Jag minns att jag när jag förstod detta tänkte att det var lika korkat som att notera att det finns kvinnor på alla möjliga dåliga sidor och sedan dra slutsatsen att kvinnor är onda. Nu noterar jag att det är exakt så många feminister resonerar!
GWW har ett bra resonemang om psykologin bakom det: http://www.youtube.com/watch?v=OSaT9utl4Ys
Javisst, däri ligger faran med kollektiviseringar. På samma sätt, om man nu från feministhåll hävdar att våldtäkt är något som alla män har ett ansvar för eller har en kollektiv skuld till (i och med att vissa, som ex vis Sveland, hävdar att våldtäkter hjälper till att skapa ett psykologiskt övertag över kvinnor för alla män), måste man ju också anse att alla kvinnor har ett ansvar för att några anklagar män falskt. Det borde också i analogins namn ge ett psykologiskt övertag för alla kvinnor. Samma sak med att falskeligen anklaga sitt barns far för pedofili och dylikt. Dessutom måste alla kvinnor ses som potentiella partnervåldsutövare, eftersom vissa är det. Något av ett sidospår, men tangerar samma ämne.
Susanna, du skrev här ovan:
”Men jag vill inte verka som att jag fiskar efter sympatier eller heja-rop (vilket iofs är roligt att få för att orka fortsätta) och jag ångrade mig, jag fortsätter nog ett tag till.”
Okej, inga heja-rop, men ni som uppskattar Susannas blogg, notera att det numera går att ge ett bidrag istället, så hon inte ensam behöver stå för prenumerationskostnaderna.
Haha, tack!! Ja, det vore ju trevligt förstås. Bloggen tar mycket tid i anspråk och ibland svävar man på gränsen till koleriska anfall över alla galenskaper man tar del av, så donationer kan vara bra även för att kunna införskaffa en och annan burk med valium. ;)
Pingback: Terroristen är en man | Susanna's Crowbar
Pingback: Att tämja den manliga blicken | En stilla undran
Pingback: Misandrin frodas | Susanna's Crowbar
Pingback: Dagens feministiska notiser | Susanna's Crowbar