Ny, feministisk bok kommer ut i höst

bitinte  En ny, feministisk bok verkar alltså vara på gång i höst (tips till er som är intresserade av feminismen och jämställdhetsdebatten). Det blir spännande att se med vilken selektiv verklighetsbeskrivning de två författarna använder för att visa att ”kvinnor har sämre villkor” i arbetslivet. Det kan ju knappast vara statistik på arbetsplatsolyckor eller -dödsfall.

Lite intressant är också hur tekniker från feministiskt självförsvar ska användas i arbetslivet och i vilka situationer man tänker sig att de ska komma till nytta…

Jag kikar in i min kristallkula och ser stående ovationer från dagstidningarnas feministiska skribenter.

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i böcker, feminism, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Ny, feministisk bok kommer ut i höst

  1. Pelle2 skriver:

    Det där med lönerna har ju motbevisats av SCB sedan länge.
    På vilket sätt har kvinnor sämre arbetstider än män och gäller det alla kvinnor i alla branscher ? Har inte deras manliga kollegor också samma arbetstider eller har de inga manliga kollegor ? Menar de kanske rätt till heltid ? Om de inte gillar sina arbetstider så får de väl byta jobb.
    Tunga lyft förekommer inom vården som är kvinnodominerad på sköterskenivå men återigen så finns det ju manliga sköterskor som borde drabbas lika hårt. Dessutom vågar jag påstå att det är män som dominerar yrken med tunga lyft för övrigt.

    Är boken lika usel som citaten från den så kommer vi ha en högtidsstund när vi strimlar deras så kallade argument i småbitar.

    Såg att den skulle ges ut på ordfront.Jag läste det först som om den skulle ges ut på förlaget offerfront ;-) En liten Freudiansk felläsning.

  2. Ekvalist skriver:

    Rebecka Bohlin är fd chefredaktör på den syndikalistiska tidningen Arbetaren.
    Ordfront beskrivs bra på Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Ordfront

    Jag känner mig mindre och mindre hemma i vänstern för varje dag som vänsterns energi slösas på feminism, normkritik och kollektivt offerkofteri.

    • Susanna Varis skriver:

      Jag prenumererade en tid på Ordfront magasin och har en del böcker från deras förlag, så jag känner till dem lite. Det kan vara intressant att ta del av andra sorters livsåskådningar än den man själv känner sig mest hemma i. Normkritiken är ju den nya normen. Jean Paul Gaultier-utställningen som vi såg igår passade självklart in i det sammanhanget som handen i handsken. Många av texterna i utställningen hyllade självklart feministiska statements också. Själv valde jag att försöka bortse från den biten. En annan utställning jag planerar att se är en om Drottning Kristina på Livrustkammaren. Jag kan redan gissa vad man fokuserar på där. Identitetspolitik, hbtq, feminism och normkritik i varje sammanhang. Den nya normen, med andra ord.

    • Malte Skogsnäs skriver:

      Du är välkommen ut ur vänstersfären om du vill, Ekvalist! Jag har inget emot rödgrön politik men p.g.a. att jag inte för ett öre kan identifiera mig med kulturvänstern så lägger jag mina röster på KDU-politiker vid nästa val.

  3. Dreadlock skriver:

    Gissar att rätt många av oss jämställdister (eller vad man nu vill kalla sig) från början sympatiserade med vänsterns (reforma eller frihetliga) politiska idealgods innan paradigmskiftet ”könsmaktsordningen” och ” Kvinnors underordning” skrevs in i partiprogrammen, kring början av 2000 talet.

    Läste en hel del litteratur utgivet av ordfront, när det begav sig. ETC med -för den delen. Reportage som Johan Ehrenberg gjorde på den tiden för ETC, fanns helt enkelt inte på kartan någon annanstans och internet var inte ens uppfunnet . Nu snackar vi om en tid då vadderade axlar , smala läderslipsar, kavajer med upprullade ärmar och hockeyfrilla och ”mobila” telefoner som väger som en mindre slägga.

    Vänsterns öde är beseglat , ormen har bitit sig i svansen och släpper inte taget. Cirkeln är sluten. Nu gäller det att utföra skadekontroll och minimera dominoeffekter – På något vis.

    Hallå (äkta) Liberaler ? Vi kan behöva ett handtag här. Hallo Humanister … dags att vakna nu , festen är slut för den här gången. Dags att kliva upp , göra några pushups och vässa pennan . Detta är en generalrepetition för humanister mot politiskt dårskap.

  4. Ännu en bok där det visar sig att kvinnor alltid drabbas värst av allt. Ännu ett bevis för att vi feminister alltid har rätt alltså.

    Exempel på feministiskt självförsvar på arbetsplatsen:
    – får du inte den lön du kräver? stick en nyckelknippa i chefens ögon!
    – får en manlig kollega högre lön än dig? stick en nyckelknippa i hans ögon!
    – blir du ifrågasatt av en manlig kollega? stick en nyckelknippa i hans ögon!

  5. Rebecka Bohlin skriver:

    Varför inte läsa boken innan ni sågar den? Vi har aldrig förnekat att män drabbas av fler olyckor i arbetslivet än kvinnor. Detta till trots finns en rad andra exempel på att arbetslivet missgynnar kvinnor, i fråga om tex lön, trygghet i anställning och karriärsutveckling. Det analyserar vi i Bit inte ihop! och vi diskuterar strategier för att åstadkomma ökad jämställdhet. Nyckelknippa i ögat på någon är inget vi skriver om i denna bok, men det var väl mer menat som ett skämt, HA HA!

    • Susanna Varis skriver:

      Vad är er definition på jämställdhet? När är arbetslivet jämställt? Som konstaterat finns det olika slags problematik behäftat med olika slags yrken. Många av de saker som sägs missgynna kvinnor (som sämre löneutveckling, lägre inkomst) härrör från att personer har gjort annorlunda prioriteringar. Man kanske har prioriterat familjen och hälsan på bekostnad av en krävande karriär som å andra sidan skulle ge bättre löneutveckling. Kan er uppfattning av jämställdhet t ex innefatta en skillnad i inkomst baserad på olika livsval?

      • Rebecka Bohlin skriver:

        Ja, vad är egentligen jämställdhet? En exakt definition tror jag är svår att ge, för det kan handla om många olika saker – men kärnfrågan i ordet tycker jag är att kön inte ska spela roll för vilka förväntningar som riktas mot oss och för våra möjligheter, tex på arbetsmarknaden. Vi skriver i boken om just det du tar upp, att en viktig förklaring till att kvinnor har sämre lön och karriärsutveckling är att de gör en betydligt större del av det obetalda hemarbetet, vilket framför allt syns tydligt i statistiken över uttag av föräldraledighet (kvinnor 76%). Och vi ifrågasätter att det bara är en slump att kvinnor i så hög utsträckning prioriterar familjen – vilket ju samtidigt utestänger männen från denna sfär.

        • Susanna Varis skriver:

          Kvinnor i genomsnitt verkar prioritera hemmalivet/familjen i större utsträckning än männen. Det här är ett resultat av både biologiska skillnader och en socialiseringsprocess, inte enbart den sistnämnda. Är det då fel att de gör det? Många gånger verkar det så om man lyssnar på feministisk retorik; tid med barnen och familjen utmålas som en bestraffning snarare än något som någon vettig människa kan prioritera framför långa arbetsdagar (och högre lön). Alla individer måste få finna sin balans, utan att vare sig bli tvingade till yrkeskarriär eller att ofrivilligt stanna hemma. Om det då visar sig att prioriteringarna ser olika ut, vem eller vad ska anpassas? Bilden av utopin eller människorna? När det gäller hemarbetet så är det en traditionellt kvinnlig domän, där kvinnans norm om hur det ska skötas och hur hemmet ska vara i stor utsträckning råder. Även ensamstående kvinnor lägger ner mera tid på hushållsarbete än ensamstående män. När blir kvinnor beredda att släppa på sin norm och förväntning om hur hemmet ska se ut och hur ofta det ska städas? En annan fråga här är anlitandet av rut-tjänster, som vänsterfeminister starkt är emot, eftersom man av någon anledning ser utnyttjande i att en del av det obetalda hemarbetet faktiskt får ett pris och förs in i hushållens ekonomi. En föreställning om att alla ska kunna ha både toppkarriär, prima hemliv och hinna med allt det andra som det moderna livet kräver av oss är en utopi, tyvärr måste man prioritera. Toppkarriär görs i konkurrens med andra och så länge det finns individer som är beredda att offra en stor del av det övriga i livet för att nå dessa positioner blir det svårt för den som inte är det. (Om man inte förespråkar renodlad planekonomi med anvisade tjänster åt medborgarna).
          Jag undrar hur många människor som på dödsbädden ångrar att de inte tillbringade mer tid på jobbet istället för med nära och kära? (Apropå makt att utforma sitt liv och vad som anses värdefullt).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.