Jag ligger och ser på Kulturnyheterna på SVT1 i detta nu och kan konstatera att programmet lyckats helt och hållet i sitt jämställdhetsarbete. Det har handlat om en kvinnlig koreograf och sökandet av bidrag, årets Visionary-pris, som inte i år heller gått till en kvinna, om kvinnoaktivister i bland annat Liberia och en kvinnlig musiker som vunnit ett jazzpris. Allt givetvis presenterat av en kvinna.
Kulturnyheterna på SVTPlay. (Kvällens program finns dock inte med än).
Tillägg: I kvällens rapport togs dock svårigheterna för manliga offer för relationsvåld att bli betrodda och att få skyddat boende. Det verkar som att några glimtar av mera balanserad rapportering börjat tränga in.
Jag förstår inte vad som är anmärkningsvärt med det. Det har säkert hänt att det handlat om 100% män också någon gång.
Bara en småsatirisk notering i kanten.
Skillnaden är väl om det skulle ha varit 100% män i ett eller annat kulturprogram så kan du med nästan 100% säkerhet säga att minst en av
tidningarnas krönikörer,många av de extremfeministiska bloggarna och flera andra hade skrivit om det gubbiga kulturnyheterna som förtrycker de duktiga kvinnorna. När det är tvärt om så är det ett tecken på att de duktiga kvinnorna utmanar strukturerna och slår tillbaka mot patriarkatet.
Numera är det ju alltid ett tecken på jämställdhet ju flera procent över 50
som representeras av kvinnor. 100 % kvinnor är maximalt jämställt som jämställdhetsfeministern skulle ha sagt ;-).
Nej, det är inte skillnaden.
Extremmaskulinistiska bloggare må ”småsatiriskt” notera i kanten att en SVT-sändning som varar i 15 minuter – alltså en kvart – domineras av kvinnor.
Ingen extremfeministisk bloggare skulle orka gnälla över blott 15 minuters mansdominans i… kulturnyheterna. Och att skriva satiriskt över det vore ju tämligen poänglöst.
Prova räkna män respektive kvinnor en annan gång, bara för skojs skull och fundera en stund över varför bara 30% av dem som representeras i media är kvinnor, när kvinnor utgör halva jordens befolkning.
Räkna män och kvinnor finns det redan väldigt många genusutbildade människor som sysslar med (märkligt nog, när de samtidigt hävdar att könet är en social konstruktion). För mig är det inte intressant att det är rätt kön på människan som förekommer i media, utan det som den människan är där för. Kulturnyheterna här hade ett stort inslag om feministisk aktivism i bl a Afrika, ett ämne som inte direkt har med kultur att göra.
Varför är det förresten så få kineser i media, de utgör ju snart en fjärdedel av jordens befolkning?
Jag gissar förstås bara, men om du åker till Kina domineras antagligen rapporteringen där av kineser och du kommer att få vänta riktigt länge innan en svensk dyker upp. En dålig liknelse tycker jag faktiskt. Kvinnor och män finns i samma utsträckning över hela jordens länder, vilket är mer än man kan säga om kineser.
Varför inte höra av dig till kulturnyheterna och fråga varför de rapporterar om feministisk aktivism i Afrika? Jag är säker på att de skulle svara.
Vad jag ville få fram var att identitetspolitiken inte nödvändigtvis är den bästa grunden för att välja vad som är relevant att visa i media eller på nyheterna. Jag gissar ju bara, men för dig är det viktigare med en kvinna i rutan det hon har att säga. I dina ögon är identitetspolitiken överordnad allt annat och varför stannar det vid kön? Om till exempel antalet utövande kvinnliga musiker är ca 25 % av alla, tycker du fortfarande att Kulturnyheterna ska rapportera 50/50 om kvinnliga och manliga musiker?
Satiren gick förresten ut på att det av många feminister omhuldade 50/50-målet kommit att omformuleras till > 51 % kvinnor = god jämställdhet. det verkar som att du inte riktigt snappade det.
Fast jag förstår inte vari satiren ligger, att >51% kvinnor skulle vara god jämställdhet. Det är ju ingen annan som påstår det än antifeministerna. Jag undrar varför du reagerar på den här sändningen. Tycker du att det är fel att den handlar (till stor del) om kvinnor? Eller tycker du att det är fel att sträva efter en jämställd rapportering?
Jag tänkte att du antagligen reagerar för att den avviker från det förväntade, men just i kulturnyheterna kan jag tänka mig att det förekommer många kvinnor annars också (jag har faktiskt aldrig tänkt på det) eftersom kvinnor både utövar och konsumerar i högre grad än män. Vet inte hur det är på musikområdet just (för att ta ditt exempel), men jag vet att det är så inom konst.
Jag kollade faktiskt igenom just den här sändningen p g a ditt inlägg och kan ärligt inte förstå hur du har tolkat det hela. Den ”kvinnliga” koreografen som lägger av talar ju själv kritiskt om kraven på politisk korrekthet, som om det är del i att hon väljer att kliva av scenen. Och jag såg inte en rapport om ett ”jämställdhetsprojekt i Afrika”, jag såg en rapport apropå en dokumentärfilm som råkar fokusera tre kvinnorättsaktivister i olika länder i världen, vilket visst har med kultur att göra. Jag tycker ärligt talat att det är ganska cyniskt av dig att reagera på det som om det skulle vara nåt fel med det.
Här kan du läsa om ett exempel där > 51 % kvinnor anses vara god jämställdhet. I länkarna finns det beskrivet hur det ser ut på musikscenen vad gäller utövare:
http://www.susannavaris.com/blogg/2013/10/jamstalld-festival-for-vilken-gang-i-ordningen/
Jag noterade lite trött att det var så gott som 100 % kvinnor i den sändningen. kvinnor anses ju av feminister alltid behöva ”lyftas upp” och ”ges plats” etc, eftersom man anser att de är marginaliserade och undanskuffade och förtryckta i snart sagt alla sammanhang. jag delar inte den analysen och tycker att det här upplyftandet ibland sker på bekostnad av kvaliteten. Jag anser inte att rapporteringen t ex är jämställd om andelen utövande kvinnor är ex vis 25 % och man kräver att 50 % av rapporteringen ska vara om de 25 procenten. Anser du?
I den här rapporten kan man hitta statistik på allehanda yrkesgrupper och utbildningar, bland annat konstnärer (s.39): http://www.scb.se/statistik/_publikationer/UF0521_1990I30_BR_A40BR1001.pdf
Könsfördelningen på de konstnärliga utbildningarna har varit mycket jämn fram till ca 2001-2002, då andelen kvinnor skjuter iväg och är nu ca 60 %. Andelen yrkesutövande konstnärer är dock vid rapportens tillblivelse 55 % kvinnor, 45 % män, inte någon jätteövervikt för kvinnor direkt.
Här finns ett annat exempel där 64 % kvinnor anses vara ”helt fantastiska siffror” (valet i Rwanda): http://www.politism.se/genusfolket/genustrean-5-afrikas-feminism-mean-girls-och-centerpartiet/#post-5551