Morrissey och Lundell

Jag fick morgonkaffet i vrångstrupen (i vanlig ordning) av Kristin Lundells förvirrade krönika om Morrissey i SvD i dag. Kimhza Bremer har redan skrivit föredömligt om den här.

 

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, feminism, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, kultur, medier, musik, Okategoriserade, politik, religion och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 svar på Morrissey och Lundell

  1. Pelle2 skriver:

    Börjar undra om Lundell kan skriva någonting utan att nämna patriarkatet,strukturer och onda,vita män ? Hon måste ha ett av världshistoriens starkaste par genusglasögon i sin ägo.
    Eller är det så illa att hon egentligen inte har någon kompetens för sitt jobb utan hon är anställd för att vara SVD,s genuspolitruk. De var väl tvungna att ersätta Anna Laestadius Larsson när hon slutade.
    Vad gäller den så kallade artikeln om Morrisey så undrar jag varför hon inte recenserar hans biografi istället för att klaga på att det bara är män som recenserar boken. Då kanske det hade kunnat komma ut något läsvärt ur det även om jag starkt tvivlar på det.
    Hon hade väl kört sin recension genom det vanliga genusfiltret och klagat på att Morrisey är en vit,medelålder man.

  2. Uffe skriver:

    Kristin Lundell missförstår i vanlig ordning en rad saker. Medvetet eller omedvetet vet jag inte men missuppfattningar och grava feltramp tillika är det likt sjutton. Pelle2 menade att det var de starkaste genusglasögonen i branschen, jag vet inte ens om hon har glasögon för mer närsynt och dumt det får man leta efter.

    Vi kan börja i påståendet som grundar sig på undersökning från Sadistiska Centralbyrån om att unga kvinnor – 16 till 24 – generellt sett mår sämre idag. Välkommen till verkligheten Kristin och Sadistiska Centralbyrån, det kallas att växa upp med tonårsproblem. För övrigt, fråga dig Kristin varför män i samma åldersgrupp samtidigt som de tydligen är lyckligare än sina olyckliga medsystrar, tar livet av sig oftare och varför det går sämre för dem i skolan än de missförstådda och av patriarkatet utmobbade tjejerna. Ulla Danielssons lite väl tillrättalagda förklaring med eftertrycket att hon är ju psykolog, låter som en convinient explanation for you dvs en riktigt politiskt korrekt liten åsikt helt i tiden av en ”auktoritet”. Har någon bemödat sig med att kolla upp denna Ulla Danielsson och vad hon har för kopplingar? Man kan bli misstänksam för mindre.
    Missuppfattning två: Morrissey är bara till för män som ser honom som ”sin” artist. Inget kunde komma längre från verkligheten. Män arbetar inte aktivt för att alienera kvinnor från att lyssna på artister när de dessutom råkar vara bra. Tycker man själv, som jag, att Morrissey har något att säga till alla arbetar man tvärtom medvetet för att FLER ska lyssna på denna eminenta artist. Jag har i mina dar stött på många kvinnor/tjejer som har lyssnat på honom och aldrig blivit utfrusna eller ifrågasatta för det, tvärtom uppmuntrade. Mitt leende inför denna artist startade till och med en gång i tiden med en kvinnlig bekant som introducerade honom så inget monopol här inte. Om Kristin tycker att det är illa vara att män uttrycker sin kärlek och vurm för Morressey i artiklar tycker jag hon kan uttrycka sina känslor i andra typer av artiklar som innehåller lite mer nyans än bara dumheter och påhopp som hon ger uttryck för och som dessutom är dummare än tåget.
    Fler vurpor. Kristin medger att hon är en sådan devot fan att hon till och med har köpt och läst Morrisseys lilla Parlör ”Morrisseys Manchester. The Essential Smith’s Tour” som en karta till sevärdheterna i Manchester. Men vänta nu lite, vore det inte på sin plats att en uppenbart tänkande människa fritt utforskade staden utan pekpinnar om vad man ”ska” och ”inte ska” se? Om jag kommer till en stad Kristin, vill jag gå så som mitt hjärta och mina sinnen bjuder för att se och åtnjuta utan att någon talar om för mig vad som är hipt och inte. Annars hamnar jag ju i någon annans fåra där jag styrs till vad jag ser och inte ser och det är väl ändå lite dumt. En liten upplysning från en annan som har varit i Manchester, vet du Kristin vad ”Salford Lads Club” är för något? Hade du vetat det hade du kanske gått upp i dina feministatomer för det är inget mindre än en pojkklubb dit inga flickor var välkomna långt fram i historien. Där kunde ju dina feministiska teorier kommit mer till nytta Kristin, men istället väljer du att slå åt fel håll. Tänk på det nästa gång du låter någon annan tala om vad du ska se.
    Sedan rasar galenskaperna på. Kristin vill läsa mer om Morrisseys engagemang i köttindustrins tillkortakommanden och hur hans vegetariska livsstil är ett medvetet val för att tala om att dagens djurhållning och industrin kring kött inte är okej. Jag skulle nog inte köpa den boken om detta fanns med tyvärr. Jag vill återigen inte bli pådyvlad någons åsikt som är deras att ha, men som i lika hög grad är min att ha. Ja, dagens djurhållning och köttindustrins rovdrift är ett problem, men till skillnad från Kristin ser jag inte lösningen i att bli vegetarian eller se någon använda sin roll som förebild för att pådyvla mig åsikter. Lösningen är enkel, köp inte kött som är slaktad i stora slakterier när det finns närodlat från lokala bönder. För tro mig, bönder är inte stygga mot det som är deras bas för inkomst – djuren. Köp gärna köttet från gårdsbutik eller små återförsäljare och fråga framför allt hur den gården sköter sina åtaganden. Ta dessutom reda på själv var sanningen i påståendena ligger, ta inte allt för givet. Med andra ord engagera dig mer och ta reda på fakta, men framför allt köp inte kött som är tveksamt bara för att det är billigt.
    Men åter till Kristin. Nej, försök inte att omstöpa Morrissey till den pk-fjant du vill se honom som, det skulle vara som att försöka göra Socialdemokratin till en trovärdig politisk kraft. Mission Impossible med andra ord och inte så där jävla tilltalande även om du i din pk-malmhjärntvättade agenda tycker det är något utmärkt. Mindre tyckande om saker du uppenbarligen missuppfattar Kristin, så kan man sammanfatta det hela. Men framför allt, ge fan i att göra Morrissey till något annat än Morrissey. Låt honom vara SIG på sina villkor trots att dina medfödda mediaelitsinstinkter säger något annat. Varje människa, till och med Morrissey förjänar nämligen att vara fri från vad andra tycker och tänker och ingen har rätt att styra denna person till något man själv tycker passar in i sin världsbild. Slut i rutan Kristin.

  3. Adam Bek skriver:

    Men vänta nu, brukar inte feministanstrukna musikskribenttjejer klaga på vetabästmän som försöker pådyvla tjejer sin egen musiksmak och struntar i vad tjejerna lyssnar på. Här klagar Kristin istället på att de vill hålla sin artist ”för sig själv”.

    @Uffe: Jag vet inte om ”Sadistiska Centralbyrån” skall uppfattas som skoj eller kritik men jag är i vart fall glad över ”Statistiska Centralbyrån”. De har vi stor glädja av när vi vill veta hur mycket journalisterna distorderar sanningen. Utan SCB vore vi hänvisade till bra mycket sämre statistik. Odugliga, irrelevanta och felaktigt konstruerade enkäter från journalister till exempel.

  4. Uffe skriver:

    Skoj, inget annat Adam.

  5. Kimhza Bremer skriver:

    Tack för länken, Susanna!

  6. Dreadlock skriver:

    Uffe har redan skrivit det jag innerst inne tycker. Skönt. Så var det ur världen.

  7. dolf skriver:

    ettårsdagen av att Pär Ström drog sig tillbaka. Förtjänar att uppmärksammas. Jag gör det själv med Dags för nya glasögon Andreas Ekström? på GD.

  8. Magnus skriver:

    Kristin Lundell (och många andra idag) har problem med artister som kan göra sina fans hett nyfikna av egen kraft – de behöver inga kampanjer på sociala medier, pratshower eller sponsoravtal – – och som har tillräckligt med is i magen för att inte behöva dra några kollektiva offerkort, inte behöver veva fram ”ni hatar mig och mina polare för att ni inte gillar den slags personer vi är, ni hatar vår gruppidentitet”. Hon fixar inte när en artist utstrålar ”take it or leave it, jag behöver inte anpassa mig till just dig!”.

Lämna ett svar till Dreadlock Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.