Jag hade precis för mig att jag redan hade ett sådant här inlägg, men kan i vilket fall inte hitta det nu. Här samlas material om misandri inom feminismen.
Tenebrism om att manshat inte är ett krav inom feminismen.
Bianca och Tiffany Kronlöf med Belinda Ohlsson inför den sistnämndas tv-serie om feminism i låten Gubbslemslåten 2014
Om Susanna Holmén Waris
Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i
feminism,
Feminism - referensinlägg,
genus,
genusvetenskap,
jämställdhet,
medier,
Okategoriserade,
politik och har märkts med etiketterna
feminism,
manshat,
misandri,
referensinlägg. Bokmärk
permalänken.
Även om manshat inte är ett krav inom feminismen så är det alldeles för många
som ägnar sig åt det alternativt försvarar de som gör det….
Bara formuleringen att det inte är ett krav är ju absurd. Men antagligen behöver frågeställningen behandlas eftersom så många feminister som syns och hörs ägnar sig åt det.
Ja det säger mycket om hur urspårad feminismen blivit när man på fullaste allvar diskuterar om det är rätt eller fel att hata män.
Man hatar inte en person för dennes åsikter utan endast pga personens kön kan det på ett mer klargörande sätt visa att feminism och jämställdhet är helt olika saker.
De ser det nog som att hata vargar. Dvs män är onda av naturen.
Ungefär så. Jag fick samma association när en feminist på Twitter menade att om inte män är potentiella våldtäktsmän, varför är då kvinnor rädda att gå ut på natten till exempel. Ungefär som vargskräcken – vargen måste ju vara farlig eftersom folk är rädda för den.