Feministisk hjärtesymbolfråga

spendrup_1131430c Jens Spendrup. Foto: Lars Pehrson

Så var det dags igen för en av feminismens absolut mest omhuldade symbolfrågor: kvinnlig representation i bolagsstyrelser. Från feministiskt håll framhålls ibland att feminism handlar om att både kvinnor och män ska ha lika möjligheter att utforma sina liv. Samtidigt hävdar man att definitionen på jämställdhet är att könen fördelar sig lika i alla delar av samhället, 50/50 kvinnor och män i börsbolagens styrelser, i de politiska församlingarna, i uttaget av föräldraförsäkring etc etc (framför allt är feminismen inriktad på de områden som förknippas med maktutövande av olika slag). För att dessa två premisser ska sammanfalla måste man vara en anhängare av sk social konstruktivism, dvs att könet i första hand är en social konstruktion och utmejslas företrädesvis genom de förväntningar och normer som råder i individens omgivning. Preferenser går alltså att härleda till det socialt konstruerade könet och har ingenting med individens biologi att skaffa. I exemplet bolagsstyrelser är tanken att bara kvinnor omgivs av rätt slags normer och förväntningar så kommer lika många kvinnor som män att vilja bli styrelsemedlemmar i börsbolag.

Jens Spendrup har i dagarna orsakat högröd feministisk ilska bland annat genom att svara jakande på följande fråga (enligt artikeln av Johan Hellekant i SvD) i Ekots lördagsintervju (ca 17 min):

”Beror bristen på kvinnor i företagens styrelser på att det inte finns kompetenta kvinnor?”

Frågan som ställdes löd faktiskt så här (SvD sjunker med andra ord ner på kvällstidningsnivå):

”Så anledningen till att det ser ut som det gör idag är att det inte finns tillräckligt många kompetenta kvinnor?”

Lite skillnad, eller hur?

Spendrup säger också att det är bra med fler kvinnor i styrelser, men att det än så länge inte finns tillräckligt många kvinnor med en sådan bredd, kompetens och erfarenhet som krävs för styrelsearbete i de stora börsbolagen. Han tar också i flera omgångar upp frågan om de sk välfärdsföretagen, vilkas verksamhet man nu vill begränsa, något som drabbar många kvinnliga företagare. En nyansering och allmän hederlighet gentemot den intervjuade ger dock inga rubriker, bättre då att snedvrida det hela ytterligare:

”Sedan Jens Spendrup har besvarat frågan med ”ja”, i Ekots lördagsintervju, och samtidigt pekat ut vård- och omsorg som en lämplig arena för kvinnor att visa framfötterna i, stormar det mot Svenskt Näringslivs styrelseordförande.”

Nej, Spendrup har inte ”pekat ut” någonting som ”en lämplig arena”. Han har pekat på att man från politiskt håll vill snöpa sektorer där många kvinnor är verksamma och där många företag drivna av kvinnor skulle kunna verka. Det är knappast Jens Spendrups fel eller förtjänst att kvinnor väljer att i hög utsträckning arbeta inom den sk offentliga sektorn. Och vad är förresten fel med det? Är det på något sätt fel eller fult att arbeta inom de här sektorerna? (Jag börjar ärligt talat undra varför jag överhuvudtaget läser några tidningar. Jag är inte intresserad av att i syfte att politiskt och moraliskt ”uppfostra” mig få vinklade och förvanskade halvsanningar nedtryckta i strupen.)

 ”Han fortsätter bland annat med att förklara kvinnor historiskt inte har varit företagare, något som får till exempel feministen Marcus Stenberg att avfärda Spendrup som ”dumhuvud” eftersom det fanns lagliga hinder för kvinnlig företagsamhet.”

Hinder som…vinstförbud? Eller?

Spendrup vill inte kalla sig för feminist och får följdaktligen löpa gatlopp hos bl a Camilla Wagner (engagerad i jämställdhetsfrågor och Veckans Affärer):

””Han vet inte vad feminism är, men vet bestämt att han inte är det med den enkla förklaringen att han inte gillar ord som slutar på ism… Feminism är enligt SAOL: Rörelse för kvinnors jämställdhet med män”, skriver Camilla Wagner i sin blogg.

Hon fortsätter:

”Om Jens Spendrup är emot kvinnors jämställdhet med män så ska han förstås inte kalla sig för feminist. Men då får han förklara sig”.”

Med samma hederliga debatteknik kan alla som inte vill kalla sig liberaler påstås vara mot frihet från tvång och mot valfrihet. Vill Wagner förklara varför hon är mot dessa saker? (Tillägg: Wagner kan också förklara varför hon inte vill att all utsugning av människor ska upphöra; Nationalencyclopedin/kommunism.)

Emmylou Tuvhag hoppar också på drevtåget i SvD (ärligt talat hade jag större förhoppningar om nämnda tidning):

”Bristande kompetens bland kvinnor är en myt som många trodde var begraven, om inte annat så under rapporterna om skillnaden mellan män och kvinnors studieprestationer.”

Nu är det ju inte enbart studieprestationer som ligger till grund för att bli invald i en styrelse. Kvinnor är i majoritet på högskolorna och bland dem som tar ut examen. Men på t ex de tekniska utbildningarna, traditionell rekryteringsbas för chefer i det svenska näringslivet (som till stor del just varit industri- och teknikbaserat), är kvinnor fortfarande en minoritet, ca 23 % av de studerande. Man kliver heller inte in på en styrelseposition direkt från högskolan, det krävs längre och bredare erfarenhet än så, från t ex olika chefs- eller vd-positioner. (Statistik: 16 av 231 vd:ar är kvinnor37 % av alla chefer är kvinnor samt andra fakta om chefsskap från Ledarna, Här hos ekonomifakta kan man enkelt få fram statistik om andel kvinnliga chefer branschvis.) Tuvhag fortsätter med att beskriva en paneldebatt, Battle of the Numbers:

”Var det då någon av dem som sade att kvinnor behöver mer utbildning för att stärka sin kompetens? Nej. Om något, kanske mer självförtroende. Bristen på kvinnliga förebilder, och en jantelag som kan ha slagit hårdare mot kvinnor än män, gör att företagen lyfter fram mentorer som ett sätt att ge kvinnor den push som könsstrukturer tidigare förvägrat dem.

Andra parametrar som kan bidra till att kvinnor filtreras bort på vägen till toppen är, enligt deltagarna i projektet, exempelvis svårigheterna att kombinera barn med chefskap, rekryteringsannonsernas utformning och nätverkens betydelse.”

Utbildning har avhandlats ovan. Självförtroende kan kanske vara en delförklaring, men ställdes ens frågan om vilja? Kvinnliga förebilder finns det en hel del nuförtiden. Slår jantelagen verkligen hårdare mot kvinnor? Mentorer ska alltså motverka något som ”könsstrukturer förvägrat kvinnor”. Om en kvinna utbildar sig på universitetet, får jobb, blir chef, skaffar familj och därpå väljer att kombinera chefsjobbet på en lägre nivå med ett någorlunda fungerande familjeliv framför att helhjärtat satsa på karriären, vad är det för struktur då? Att en ”struktur” skulle ”förvägra” kvinnan något implicerar att hon är tvingad att prioritera på ovan beskrivna sätt, inte att hon skulle ha valt det själv. Varför är det en omöjlig tanke att hon skulle ha valt på det beskrivna sättet av fri vilja? Oavsett, handlar den feministiska agendan enbart om att utfallet i styrelserna ska vara lika. Hur kvinnor prioriterar är inte lika intressant, eller är det enbart i meningen att de prioriteringarna måste vara ”fel” och att detta är orsakat av ”strukturer”.

”EU-parlamentet vill kvotera in kvinnor i privata bolagsstyrelser. Sveriges företagsledare protesterar, liksom EU-kommissionären Cecilia Malmström. Ericssons Hans Vestberg, Sandviks Olof Faxander, Ikeas Peter Agnefjäll och de andra företagsledarna i Battle of the numbers säger visserligen också nej till kvotering, men de säger också ja till att påbörja den förnyelse som krävs för att komma runt strukturer och normer som hindrar kvinnor att nå toppen.”

Det är enkelt att alltid hänvisa till strukturer och normer och aldrig någonsin behöva förklara vad dessa skulle vara för något, vad de skulle bestå av. Skulle exempelvis”…påbörja den förnyelse som krävs för att komma runt de felaktiga prioriteringar som hindrar kvinnor att nå toppen” falla på läppen? Något säger mig att det inte gör det. Lite intressant är hur man har tänkt sig att bekämpa de här strukturerna och normerna som man inte ens är villig att närmare beskriva. Genom ännu fler artiklar om strukturer och normer?

Dessutom förstår jag inte vad kreti och pleti har med privata företags styrelsesammansättning att göra. Företagen är ryggraden i samhället och grovt draget genereras allas vår välfärd ur de värden dessa skapar. Konkurrensutsatta företag har dessutom inte råd att slösa med talanger, vilket är bra grund för att se till så att all den kompetens som finns kommer till användning. De som skapar företag, produkter, arbete och välfärd åt oss alla ska självklart ha all frihet att utforma sina verksamheter som de anser vara mest gynnsamt. De företag som fortfarande finns inom landets gränser är för viktiga för att agera lekstuga åt allehanda ideologer och feministiska förståsigpåare.

Här kan du läsa om ”rättvisan” som uppstår när Sweco kvoterar in 50 % kvinnor från ett underlag där kvinnor är 20 %.

Fler artiklar (och mera drev):

Aftonbladet

Aftonbladet 2

DN

Tillägg: kvoteringsförespråkarna vädrar morgonluft. Camilla Wagner i DN-artikeln ovan:

”Camilla Wagner ser å sin sida politiska öppningar efter Spendrups uttalande. Hon konstaterar att han i sina svar slår fast Svenskt näringslivs officiella hållning i frågan, vilket borde öppna för att regeringen tar krafttag.

”För oss som är både feminister och kvoteringsförespråkare är Jens Spendrup en gudagåva. Ingen i regeringen kommer att kunna låta bli att lagstifta när näringslivets makthavare så här flagrant avslöjar varför det inte händer något”, skriver Camilla Wagner.”

R Dinamarca m fl i SvD

Resumé

Resumé – Spendrup svarar

Veckans Affärer

Sydsvenskan

Sanna Rayman i en mycket bra text om den problematiska syndabocken Spendrup och annat om kvinnliga/manliga chefer.

Dagens Industri om tveksamheten i att Spendrup sitter kvar (det har mao spårat ur fullständigt nu.) SvD om samma sak.

– : – : – : –

Ulf T om Spendrup och kvotering på Genusdebatten.

Erik på Genusdebatten.

 

 

Please like & share:

Om Susanna Varis

Susanna Varis, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!

Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, feminism, genus, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

39 kommentarer till Feministisk hjärtesymbolfråga

  1. Leif skriver:

    Väl talat som alltid, Susanna! Är det inte de som äger företagen som ska tillsätta styrelsen? Konstigt om de inte vet att välja de ledamöter som är bäst lämpade.
    Fick själv ett erbjudande om SvD i fem veckor på prov för 50 kronor, men jag avstod. Skrev faktiskt till chefredaktören och uppgav att och varför jag avstod. Ingen respons förstås, men det kan ju vara bra för honom att veta.
    Varför läsa sådant strunt som det du här lyfter fram, eller det för en tid sedan timade förhöret med Skavlan under rubriken ”Är du tuppen i hönsgården?”, där han till slut tvingade uppge om (läs: att) han är feminist. Högt blodtryck är väl inget att stå efter:
    http://www.svd.se/kultur/ar-du-tuppen-i-honsgarden_8884338.svd
    Hur länge ska denna mardröm fortgå?

  2. Chattanoga skriver:

    Kompetens för en veterinärklinik innebär att vara utbildad veterinär. Kvinnor utgör ca 80 procent av studenter och examina på veterinärutbildningen (SLU).
    En veterinärklinik som vill anställa nyutbildade veterinärer efter kompetens kommer få 80 procent kvinnor. Vill de ha en jämnare könsfördelning kommer de att upptäcka att det finns för FÅ KOMPETENTA MÄN. Om de skulle tillämpa positiv särbehandling för att uppnå jämn könsfördelning så kommer kompetenta kvinnor drabbas av negativ särbehandling. Dessutom kommer övriga kliniker att få ÄNNU svårare att hitta kompetenta män.

    Är ni med på ovanstående resonemang?
    Det saknas alltså kompetenta män för att uppnå jämn könsfördelning inom veterinärsbranschen.

    Titta nu på en typisk styrelse i privata industrin:
    De flesta av de framgångsrika bolagen på börsen befinner sig i tekniktunga sektorer. De behöver kompetens inom dessa områden och väljer i stor utsträckning personer med rätt teknisk utbildning. Män utgör minst 70 procent av högskoleutbildade inom området ”teknik”. Inom vissa tyngre tekniska utbildningar är mansdominansen större, ex Elektroteknik (88%) och Maskinteknik (79%).
    Ett teknikföretag som vill anställa folk med relevant kompetens kommer således att ha 20-30 procent kvinnor att välja ifrån, och kommer hamna i samma sits som veterinärkliniken ovan.
    Man skulle kunna säga att det saknas kompetenta kvinnor i teknikbranschen.

    Är ni med?
    Var något av dessa exempel provocerande?

    (Ovanstående är ett inlägg som SvD censurerar hela tiden.
    Radera om du inte tycker att det passar, eller om du blir lika provocerad som SvD.)

    • Susanna Varis skriver:

      Jag förstår inte varför jag skulle bli provocerad av det där…?

      • Chattanoga skriver:

        Nej det trodde jag inte heller. Det var en missriktad känga till de som censurerar dessa och liknande kommentarer.

        Det verkar vara en växande irritation bland SvDs kommentatorer, efter de senaste dagarnas godtyckliga raderande och nedstängningar. SvDs orginalartikel hade 300 kommentarer när man stängde. De flesta hade helt andra åsikter än de vi ser i tidningsrubrikerna och TV-sofforna.

        Skönt att din blogg finns, som ett ljus i mörkret.

        • Susanna Varis skriver:

          Tack! Ja, det är synd att de flesta kommentarsfälten numera är stängda alt. hårdmodererade (på dunkla grunder dessutom). Här på Crowbar råder frihet under ansvar. Det enda jag inte publicerar är sådant som skulle vara åtalbart. Trollen har lämnat mig hittills nästan helt i fred.

    • Malte Skogsnäs skriver:

      ”Är ni med?”

      Självklart men inte lika självklart för landets feminister.

  3. Lavazza skriver:

    Kvinnor som har en minst 15 år gammal examen från KTH, Chalmers eller Handels (och som fortfarande är yrkesverksamma) blir chefer oftare och efter färre år än männen.

  4. Kristian skriver:

    Inte SvD också … :(

    Jag tror det är Tove Lifvendahl som ger den behövliga nyanseringen (även om hon också skriver om glastak).

  5. Kristian skriver:

    (Beklagar att jag skriver en massa olika svar när jag med lite tankeverksamhet kunnat skriva bara ett. Ja, ja.)

    Det stora problemet är egentligen inte att någon har sagt något som inte får sägas, och att detta likt en svordom i kyrkan retat upp många. Problemet är att det finns en massa förhandsgodkända svar som han ”borde” ha använt i stället: ”vi funderar på särskilda program”,” det är alltid svårare för kvinnor”, ”förändra chefsjobbet” – det finns många fler. Alla dessa är godkända sätt att slippa säga något. Det hade på sin höjd blivit en liten notis: ”större insatser behövs, säger Spendrup.”

    Under Tony Blairs tid som premiärminister talades det om att det inte var en regering han hade utan ett hov: rätt bakgrund och framförallt rätt framtoning var det viktiga. Inte kompetens. Vi ser samma sak här: rätt sätt att uttrycka sig betyder mer än vad man faktisk gör.

    Tage Danielsson efterlyste en glad amatör istället för en ”åsiktsjonglör”. Tyvärr har de idag helt tagit över media och kulturliv, och släpper bara in de egna.

    ”Vad han vill, och vad han tror på
    innerst inne i sin själ
    vet man ej, han vill bli stor på
    att förbindligt verka vilja väl”

  6. enstillaundran skriver:

    Fantastisk bra att du skriver om det här! Jag har länkat hit från mitt nya inlägg.

    Det är extra viktigt att ha ett sådant här bra inlägg att kunna referera till eftersom den här frågan kommer upp allt oftare i allt fler sammanhang. Många politiska partier vill införa könsdiskriminering i olika sammanhang och kallar det omväxlande för positiv särbehandling och kvotering.

    • Susanna Varis skriver:

      Tackar! Jag har skrivit en hel del om detta tidigare och håller fullständigt med där; sk positiv särbehandling innebär per automatik negativ särbehandling av någon annan, med andra ord = diskriminering. Tack själv för alla bra inlägg om de politiska partierna och feminismen, de är mycket välbehövliga i dessa valtider!

  7. Pingback: MP och feminismen | En stilla undran

  8. Pelle2 skriver:

    Ja, det är tur att SVD fortfarande håller sig med en bra ledarredaktion som in någon mån
    väger upp för den extremfeminism som nu håller på att ta över delar av resten av tidningen i samma anda som DN. Om SVD fortsätter sin resa till det feministiska diket så kommer jag att avsluta min prenumeration även på den tidningen..

  9. Dreadlock skriver:

    Det enda riktigt säkra jag personligen kan läsa utav detta är att Jens Spendrups säger ja till fler kvinnor i hans styrelse. Med följande analys:

    1. Kön spelar ingen som helst roll ,det är kompetensen som avgör.
    2. Statliga styrsystem som vill stifta lagar mot privata bolags styrelsesammansättning är helt åt h-e
    3. Jag håller med på både punkt 1 och 2.

  10. Johan A skriver:

    Den individ som hävdar sin kompetens och att kompetens inte har något med vilken grupp människor man tillhör att göra utan beror på individen, och sen kräver hjälp (kvotering och positiv särbehandling), lättare generella krav samt möjlighet att slippa vissa jobbiga moment i arbetet med hänvisning till sin grupptillhörighet är inte kompetent i mina ögon.

    • Susanna Varis skriver:

      I den här artikeln: http://www.svd.se/naringsliv/darfor-sager-kvinnor-nej-till-chefsjobben_8639562.svd med Anna Wahl, (som jag i sig iofs inte hyser något större förtroende för) tas olika aspekter kring varför kvinnor inte väljer att bli chefer upp. Arbetet som chef förväntas alltså (av Wahl och co) anpassas till kvinnors krav på hur det ska se ut. Då handlar det inte längre om att bli behandlad lika när positioner tillsätts, kraven ska anpassas till den som söker (kvinnan). Det här är förstås företag fria att utforma precis hur de vill; anser man att den aktuella kvinnan har den kompetens och är beredd att anta villkoren, fine, vi lever i en marknadsekonomi, men då handlar det inte längre om någon likabehandling. Jag ser det som en svårighet att få ett företag att satsa på en kvinna med allehanda specialkrav, om man kan anställa en man utan några specialkrav. Det finns alltid människor som ser chefspositionen som så attraktiv att de är villiga att ställa upp på de krav och de arbetstimmar detta medför.

  11. Magnus skriver:

    ”För att dessa två premisser ska sammanfalla måste man vara en anhängare av sk social konstruktivism, dvs att könet i första hand är en social konstruktion och utmejslas företrädesvis genom de förväntningar och normer som råder i individens omgivning.”

    Könet är delvis, kanske till stor del, en social kontruktion. Nu är jag inte socialkontruktivist så att det *enbart* eller *i första hand* är det kan man ju diskutera.

    ”är tanken att bara kvinnor omgivs av rätt slags normer och förväntningar så kommer lika många kvinnor som män att vilja bli styrelsemedlemmar i börsbolag.”

    Det är ju DÄR det skär sig med empirin. Även om kvinnor ges möjligheter att gå på Handels och läsa FEK, m.m. så VILL de kanske inte sätta sig i bolagsstyrelser. UTFALLET behöver inte bli detsamma, bara för att MÖJLIGHETERNA är lika.
    Kvinnor på gruppnivå kanske prioriterar annorlunda – om det beror på arv eller miljö är ganska ointressant tycker jag.

    • Susanna Varis skriver:

      Ja, men om man hävdar att kvinnor borde vara lika intresserade som män av t ex styrelsepositioner och om de inte är det menar att det är något som går att åtgärda, måste man tro väldigt hårt på socialkonstruktivismen och förminska biologins betydelse.

      • Magnus Pettersson skriver:

        ” det är något som går att åtgärda”

        Ja DET är felet med socialkonstruktivismen. Lika förutsättningar ger inte automatiskt lika utfall. Peggy Bruzelius har sagt att kvinnor har ett lägre intresse av styrelsearbete än män, därför är det svårt att rekrytera kvinnor.

  12. robjoh skriver:

    Jag börjar inse att jag börjar bli skadad. När min spontana tanke när jag läser detta är att jag nog borde koncentrera mina inköp av öl från bolag som ägs av Spendrups. Jag är uppenbarligen för trött på feminister för att det ska vara hälsosamt.

    • Susanna Varis skriver:

      Samma här…jag som stoutgillare började fundera på om och i så fall vilka Spendrups-öler som är goda…det blir kanske en del Spendrups-reklam på bloggen framöver. Bara för att.

    • Magnus Pettersson skriver:

      Spendrups brygger inga bra öl, det mest spännande de har är exprimentbryggeriet Brutal Brewing och speciellt brutala är de knappast.
      Lite bättre lager (Pistonhead) vilket är strax över medem i betyg, och lager är i sig nästan alltid tråkig, med undantag av en del lager som färsköl (opastöriserad och ofiltrerad, med levade jäst kvar i ölet).

      Köp valfri bryggd från Spendrups och man får att typiskt alltför sött, high-gravity-bryggd utspädd vört, där man feghumlat, och pastöriserat ölet för att få den där beiga billiga lätt kokta aromen som all dussinöl har.

  13. michael skriver:

    Jag läste att twitter stormen bestod av runt 50.st kvinnor i ett feministiskt nätverk som ansåg att detta var kränkande som man sedan byggde folkstormen på.
    Ja ibland bygger en twitter storm på en handfull människor som journalister är vänner med och har rätt åsikter och sedan får ett alibi att skriva en artikel ur ett perspektiv av att svenska folket rasar.

  14. Pingback: Aldrig feminist? | WTF?

  15. Fredrik skriver:

    Varför hör vi aldrig att det finns för få kvinnliga gruvarbetare, bilmekaniker etc. ? Visserligen finns där jag bor ett antal projekt för att locka fler kvinnor men det har aldrig setts som ett nationellt problem att få kvinnor är intresserade. Är det bara VD poster och andra glassiga jobb som feministerna är intresserade av?

  16. Anders skriver:

    Det jag tycker är mest slaende i debatten är att hans ovilja att identifiera sig blint med feminismen är liktydigt med motstand mot jämställdhet, vilket i sin tur betyder ett motstand mot kvinnor.

    Är det inte underligt hur feminismen kan drabbas av sadant hat, samtidigt som de har lyckats sätta monopol pa en sadan viktig fraga?

    Läser man kommentarerna till artikeln i SvD, ligger nästan alla i linje med kommentarerna pa den här sidan. Även om fa skulle drista sig att försvara mäns rättigheter rakt ut, verkar det rätt uppenbart att denna monopolställning knappast atnjuter stöd hos majoriteten av befolkningen.

    Hur kommer det sig att denna skepsis inte slar igenom pa politisk niva i ett demokratiskt samhälle? Hur förklara vi detta?

  17. Matias skriver:

    Feminister har ju som alla här vet enorma läs- och hörsvårigheter när det gäller frågan om kvinnor i bolagsstyrelser och maktpositioner. Det enda dom läser (in) och hör (vill höra) är att ”kvinnor inte kan vara lika kompetenta som män” fast, så långt jag är informerad, har väldigt få personer kommit med sådana resonemang. Endera är feministernas läs- och hörförståelse undermåligt eller så saknar de förmåga att göra distinktion mellan ”det finns inte lika många kompetenta kvinnor” och ”kvinnor kan inte vara lika kompetenta”.

    Det en aning roliga är att feminister som brukar vara vänstertyper som gillar stort Slavoj Zizeks tankar och kritik av ideologi, är totalt blinda för hur deras egna tankar är ingenting annat än reaktionär ideologi. De är helt blint övertygade att de har rätt att de inte ens behöver försöka förstå vad som sagts eller tänka efter vad de själv säger har för bäring på verkligheten.

    Heiddgger skrev att ”vetenskapen är dagens religion”, jag tror att feminismen/jämställdhet är dagens religion.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *