200 000 år av patriarkalt förtryck var en myt??

drottningmargareta432px-Roskilde_3_20101110 Monument över maktlöshet? Drottning Margareta. Foto: Southerly Clubs/Wikipedia

I DN skriver en samling historiker i en debatt(reklam)artikel för de undertecknades bok Den Dolda Kvinnomakten om den vad man anser som felaktiga historieskrivningen i moderna historieböcker. Kvinnorna, särskilt de med makt, har enligt artikelförfattarna konsekvent osynliggjorts på grund av framför allt en manligt dominerad, patriarkal historieskrivning under de senaste två seklerna. Patriarkatet tycks alltså ha uppstått med industrialismen, åtminstone när det gäller historieskrivning.

Jag kan inte uttala mig om det rimliga i dessa påståenden, men undrar i så fall hur det då går med de feministiska beskrivningarna om tusentals år av patriarkalt förtryck? Var förtrycket inte så massivt som det påståtts? Fanns det verkligen kvinnor med makt? Kvinnor kanske rentav kan sägas ha deltagit i hur historien utformades? De kanske…håll i er nu…har ett ansvar för samhällsutvecklingen(?!?!) Mången gång går den feministiska retoriken ut på att kvinnor i alla tider har varit så förtryckta att de på intet vis kan ses som ansvariga för de (negativa) inslagen i samhällslivet och den mänskliga tillvaron. Får allt detta omvärderas nu?

Man motsäger sig dock själv i artikeln genom att först hävda att det patriarkala förtrycket i historieböckerna tillkom med industrialismen, men sedan:

”För 1800-talets människor var kvinnornas maktlöshet, både i dåtida nutid och i historisk tid, så självklar att den sällan eller aldrig ifrågasattes eller problematiserades.”

Det kryllade alltså av mäktiga kvinnor och kvinnor som bedrev allehanda verksamheter historiskt, men ändå var kvinnornas maktlöshet fullständigt självklar för 1800-talsmänniskorna? Jodå, det går nog att trycka in en kvadrat i en rundel med lika stor diameter som kvadratens sida om man filar lite…

Läs även Teodors inlägg på Genusdebatten om artikeln ifråga.

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, genus, genusvetenskap, historia, jämställdhet, kultur, Okategoriserade, politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

21 svar på 200 000 år av patriarkalt förtryck var en myt??

  1. Ninni skriver:

    ”För 1800-talets människor var kvinnornas maktlöshet, både i dåtida nutid och i historisk tid, så självklar att den sällan eller aldrig ifrågasattes eller problematiserades.”

    Det kryllade alltså av mäktiga kvinnor och kvinnor som bedrev allehanda verksamheter historiskt, men ändå var kvinnornas maktlöshet fullständigt självklar för 1800-talsmänniskorna? Jodå, det går nog att trycka in en kvadrat i en rundel med lika stor diameter som kvadratens sida om man filar lite…

    Fniss! De är helt sanslösa.

  2. benjamin skriver:

    Jag tror de kom på att de med artikeln hade motsagt ”kvinnor har förtrycks i tusentals år” och la till stycket om kvinnornas maktlöshet för att kunna publicera. Vilket ledde till en motsägelse som falsifierade artikelns innehåll. Hur de än vred och vände på det blev det fel (jag kan se deras svettiga blickar och rynkade ögonbryn). Så de gick givetvis på den genusideologiska linjen: skit i ett konsekvent argument! Kvinnor har inte förtryckts genom historien, förutom att de har förtrycks genom historien.

  3. michael skriver:

    Jag såg ett bra föredrag på Axxes tv som en kvinna höll om kvinnligt företagande om jag inte missminner mig så var 40% av företagarna kvinnor i Stockholm under 1700 talets senare hälft.
    Ofta hade dom mindre brännerier och tillverkade sprit och bedrev krogverksamhet,jag förstår om feminister inte vill lyfta fram dom som goda förebilder eftersom den sociala misär detta ofta skapade.Bättre då lyfta fram att det fanns många kvinnor inom nykterhets rörelsen som kämpade mot alkoholens demoner inte sina egna dock.
    För som vi alla vet kvinnor gör endast gott och tänker aldrig på profiten när dom sysslar med företagande,utan ägnar sig endast åt ett slags socialt arbete med sitt företagande.

  4. Mangan skriver:

    Det är klart att det finns en intern spänning här: å ena sidan vill feminister, tyckare, politiker och trendiga forskare gärna ha bilden av att kvinnor alltid har varit förslavade, alltid, genom hela den skrivna historien fram till 1900-talet – men å andra sidan vill man ha spännande förebilder och inte bara en historia byggd av gråt, bittra nederlag och otacksamt slit, det behövs litet hjältinnor som krydda och bevis på att kvinnor faktiskt KAN! Och eftersom andelen verkliga kvinnliga regenter, generaler, profeter, konstnärliga titaner etc med egen makt, figurer i klass med Augustus, Gustav Vasa eller Michelangelo, är besvärande låg för kvinnor i äldre tider så sätter man ihop suggestivt luddiga resonemang om att det egentligen var kvinnorna som hade en betydande del av makten genom sin sexighet, sin status som brickor i maktspelet och så vidare. Att ifrågasätta det eller påpeka att en bricka i spelet har små möjligheter att verkligen styra spelet efter eget huvud anses inte opportunt, eller du får helt enketl inga kompisar om du trasar sönder vad Maria Schottenius eller Katrine Kielos säger om den saken, alltså kan spelet fortsätta.

  5. Rick skriver:

    Den här frågan är besläktad med observationen att feminister är totalt blinda för kvinnor som gjort fenomenal karriär utan några som helst räkmackor. Som exempel räcker t.ex. Angela Merkel eller Margaret Thatcher. Feministerna verkar nämligen förutsätta att kvinnliga ”förebilder” ska hysa något slags vänsteråsikter och vara inkvoterade, annars duger de inte. Paradoxen blir dock att energiska och självständiga kvinnor tigs ihjäl av ´det feministiska kollektivet. För övrigt har jag aldrig hört någon nämna Condoleezza Rice i sammanhanget, USA:s utrikesminister under förra adminsitrationen. Alldeles obeorende vad man tycker om den dåvarande presidentens politik, så var Rice imponerande på många sätt – inte minst som konsertpianist(!).

    • Susanna Varis skriver:

      Jag tror att allt snack om könsmaktsordningar, att kvinnor värderas lägre, patriarkat, hur svårt det är för kvinnor i alla lägen, hur drabbade kvinnor jämt är av det ena och det andra och att de måste kvoteras in för att ha någon chans är enormt kontraproduktivt. Jag har överlag mött enbart positiva reaktioner under alla decennier i mansdominerade verksamheter och skulle jag fått de där budskapen nedtryckta i strupen under ungdomsåren så vet jag fasiken om jag hade sökt ex vis till KTH. (Nu var jag iofs en rebell och motvallskärring av rang, så det är möjligt att jag hade gjort det ändå, men jag vete fåglarna om det är så inspirerande för genomsnittstjejen). Thomas Gür skrev bra om detta i SvD: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/i-debatter-om-feminism-talas-sallan-om-dessa-kvinnor_3301180.svd

    • Klåda skriver:

      Nåja, de flesta feminister jag känner har verkligen inte uppfattningen att kvinnor som gör karriär gör det på en räkmacka, tvärtom är det en allmänt omfattad uppfattning att kvinnor måste vara dubbelt så dugliga, eller manligare än den manligaste man, för att betraktas som kompetenta. Dina exempel där passar som hand i handsken där.

  6. Rick skriver:

    @ Klåda

    Du skriver

    ”…en allmänt omfattad uppfattning att kvinnor måste vara dubbelt så dugliga, eller manligare än den manligaste man för att betraktas som kompetenta.”

    Så du menar att t.ex. Angela Merkel är dubbelt så duglig som t.ex. Helmut Kohl, hennes företrädare och tillika ”politiska lärofader”? Han som drev igenom Tysklands återförening utan att ett skott avlossades?

    I min värld verkar deras duglighet ungefär lika.

    Jag kan inte alls dra din slutsats om t.ex. Condoleezza Rice och Barack Obama. Den förra är definitivt mer bildad och kulturellt bevandrad medan den senare har visat att det till synes omöjliga faktiskt är möjligt. Är alltså Rice ”dubbelt så duglig” som Obama?

    • robjoh skriver:

      Angela Merkel är dubbelt så duglig som t.ex. Helmut Kohl,

      Pratar vi om samma Angela Merkel som har drivit upp energikostnaden så högt att 1/6 tyskar anses leva i energifattigdom?

      Ska jag vara ärlig så anser jag att Angela Merkel har en bit att gå innan jag anser att hon är duglig i sin roll.

  7. Andreas Nurbo skriver:

    Hade en gammal släkting, 1800-talet, hade barn utanför äktenskapet och jobbade i en bar. Hon arbetade tydligen ihop kapital och startade egen firma, drev butik som hon skötte själv, åkte själv med häst och vagn och hämtade varor osv. Hon gifte sig med en konstapel som brukade besöka puben och fick fler barn. Han fortsatte jobba som konstapel vad jag vet. Den gamla tanten tyckte också det var galet att skaffa många barn vilket hon tydligen påpekade för sina döttrar. Hon blev rätt irriterad på de som gjorde det. Hon ansåg att skulle bara begränsa dem och de hade ju ett val. Detta är vad jag fått mig återberättat av gamlingarna iaf. Så även om det fanns ett visst klimat då så kunde man säga fuck it jag kör mitt race.

    • Susanna Varis skriver:

      Ja och jag undrar vad det är som hindrar alla dessa horder av feminister som hallucinerar om patriarkalt förtryck och strukturer att bara sätta igång och göra vad det nu är; sätta sig på KTH/Chalmers etc för att sedan jobba på teknikföretag och sikta på att sitta i styrelserna, sätta sig att skriva grymma kvinnocentrerade manus för filmer och slita som djur för finansiering, starta företag och se till att de växer sig stora och till slut blir storbolag (och anställa alla sina överkompetenta, feministiska kompisar), sitta och harva med instrument så fingrarna blöder i decennier för att bli ikoniska musiker, uppfinna botemedel för cancer och håva in nobelpris etc etc. Vad är det som hindrar?? Strukturen de eventuellt refererar till är dom ju bara själva med och skapar så länge de inte gör något åt det nämnda hållet, eller något alls för den delen, bortsett från att gnälla på patriarkat och strukturer.

      • juggen skriver:

        Det som hindrar dem är ju givetvis patriarkatet.
        Så många av dessa kvinnor har försökt göra just det du räknar upp, men så dök patriarkatet upp och satte stopp för det hela. Bara så där! Anledningen är att patriarkatet känner sig hotat av kvinnor som är bra på något, eftersom… Ja, det bara är så.
        ;)

        • Susanna Varis skriver:

          För att inte tala om de onda strukturerna; överallt där en kvinna försöker göra något kommer det en struktur och stoppar henne. Det är fascinerande hur det i de här sammanhangen räcker med att säga att något beror på strukturer, utan att aldrig någonsin behöva beskriva de sistnämnda närmare. Om naturvetenskapen skulle fungera likadant skulle det räcka med att kläcka ur sig att det beror på ekvationen. Ekvationerna gör så att kastbanan blir som den blir och ekvationerna gör så att stenen faller till marken. Eller i annat fall; det är den geometriska formen. Den geometriska formen gör att båten flyter, utan att då beskriva hur den formen ser ut.

  8. michael skriver:

    Ja man måste fråga sig hur mycket kan man ge en ism tillåtelse att ljuga i ett demokratiskt samhälle innan det blir odemokratiskt.

  9. Matias skriver:

    Susanna Varis:

    ”Mången gång går den feministiska retoriken ut på att kvinnor i alla tider har varit så förtryckta att de på intet vis kan ses som ansvariga för de (negativa) inslagen i samhällslivet och den mänskliga tillvaron. Får allt detta omvärderas nu?”

    Jep, precis allt bör omvärderas. Men konstigt detta selektiva ansvar och aktörskap? Hur kan kvinnor vara aktörer, och därmed ansvariga, i vissa saker och inom vissa områden men totalt oansvariga inom andra? Och tänk att ansvaret och aktörskapet råkar sammanfalla med bara positiva saker som ännu på köpet är i linje med ens feministiska strävanden i nuet? Som jag skrev på min egen blogg så tillskriver (och tillåter) feminismen kvinnor ansvar endast för positiva saker:

    ”Det är helt klart för mig som nogrannt följt med det feministiska jämställdhetsprojektet att kvinnor aldrig kan vara ansvariga i feminismen, för feminismen accepterar och medger kvinnligt aktörskap och ansvar först när kvinnors handlande sammanfaller med det feministiska idealet och utopin. Och så länge kvinnor inte handlar enligt det, är de inte ansvariga i feminismen. Det är alltså omöjligt att bevisa det kvinnliga ansvaret för en feminist.”

    Så kvinnor kan vara aktörer/ansvariga som regenter, starka kvinnor, mödrar, normbrytare osv. men kvinnor kan inte vara ansvariga för snäva könsroller, objektifiering, prostitution, våld, sjuka manlighets- eller kvinnlighetsideal osv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.