Funderingar kring vuxna skolgårdsmobbare

Det är inte ofta man råkar ut för dem i vuxenlivet, åtminstone har inte jag gjort det. Mobbarna. Människor som av någon outgrundlig anledning har behov av att trycka ner andra med metoder långt under bältet. Det beteendet minns jag mest från tuffa tjejgänget på skolgården, som för att maskera sin egen osäkerhet behövde någon annan att utse till hackkyckling och blickfång. I tjejvarianten handlar det oftast om en subtil, mental psykning, medans killarna mest slåss, inbillar jag mig. Det är därför en extra märklig känsla när individen som hänfaller åt ett sådant beteende är en medelålders karl på närmare två meter. Det är fascinerande och samtidigt outhärdligt patetiskt. Om man inte på snart ett halvt sekel har hittat någonting som man kan hävda sig bättre med i sociala sammanhang, eller gentemot sina rivaler, än att syssla med tjejig mobbning och att dra fram ofördelaktiga historier om andra för att försöka framstå som lite bättre själv så är det inget annat än sorgligt. Kanske handlar det om för få leksaker som barn, att mössan var för trång, att föräldrarna sket i en och skickade iväg en till internat, eller om miljoner andra saker. En individ som en sådan lider med allra största säkerhet av mycket dåligt självförtroende och skulle mest behöva hjälp för att bearbeta detta. Finns det skolkuratorer för medelålders mästermobbare? Det kan inte vara hälsosamt att gå runt och behöva sprida ett sådant gift omkring sig.

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Funderingar kring vuxna skolgårdsmobbare

  1. dolf (a.k.a. Anders Ericsson) skriver:

    Får intryck av att du tryckte på ”pubba” innan du var färdig.
    Jag antar att ”en medelålders karl på närmare två meter” syftar på en specifik person och att det hela handlar om en specifik situation. Så … what gives?

  2. CarlK skriver:

    Kan du utveckla? Eller har jag missat ngt från dina tidigare inlägg? Mvh

  3. Tommy skriver:

    Jag råkar vara en nästan halvsekelgammal man på närmare två meter, men jag försäkrar att det är en ren tillfällighet. :)

    Tänkte bara kommentera det du skrev om killars mobbning. I min erfarenhet (som offer en gång i tiden) handlar det mestadels om HOT om våld, snarare än faktiskt fysiskt våld. Avsikten är att förnedra offret och få honom att visa rädsla och underkastelse. Mobbarna själva är vanligtvis alldeles för fega för att våga sig på handgemäng. Men även om tillvägagångssättet är ett slags psykning är den långt ifrån så subtil som den som mobbande tjejer (och vuxna kvinnor) använder.

    • Susanna Varis skriver:

      Haha…ja, du är nog helt oskyldig i det här fallet. :)
      Ja, det är just det där mera subtila som är en specialitet hos tjejer. Mobbare rent allmänt är ena fega kräk och mår antagligen inte så värst bra själva.

    • Fredrik skriver:

      Nja Tommy, jag håller inte riktigt med. Mobbarna drar sig inte för våld, i alla fall så länge mobbaren är avsevärt större och starkare än den mobbade eller om det är 3 mot 1.

  4. Tommy skriver:

    @Fredrik: Jag skrev som sagt utifrån min erfarenhet och den ligger ju cirka 40 år bakåt i tiden. Det kanske är annorlunda nu, och det kanske var annorlunda även då på andra ställen i landet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.