Ja, jag vet att jag inte ens är klar med Wien-äventyret här på bloggen, men jag sticker in ett inlägg om dagens utflykt till Steninge slott och teater Domestiques uppsättning av August Strindbergs Fröken Julie (biljetter finns här: Fröken Julie).
Som synes var det vår sedvanliga kulturgängarkvartett som var ute även idag; Helene, Miche, Uffe och jag. Först lite stärkande (och mycket god) mat på Steninge Kök och Skafferi, behändigt beläget i samma stallbyggnad som föreställningen spelas i.
Foto: Micheles Kindh
Stilig, gammal brandbil. Från en svunnen tid, då brandmän inte behövde pansarfordon för att utföra sina arbeten och då de flesta insåg värdet av en fungerande räddningstjänst.
Foto: Ulf Holmén
Trevligt att buskaget i förgrunden kom i fokus… :P
Foto: Micheles Kindh
Vackra vyer i slottets barockpark. Slottet är uppfört i slutet av 1600-talet och ritat av Nicodemus Tessin och i barockparkens skapande medverkade Johan Hårleman.
Bild: Teater Domestique
En gång i tiden, som ung och smårabiat feminist, bestämde jag mig för att censurera bort allt av herr Strindberg ur min kulturkonsumtion. Jag skulle inte slösa bort ett ögonblick av min begränsade tid på jorden åt denna kvinnohatares verk. Detta har hållit i sig, mest av gammal vana. Jag hade med andra ord varken läst någon bok eller sett någon uppsättning av något av hans verk innan dagens föreställning. Med andra ord har jag inget att jämföra med vad gäller beskrivning av densamma.
I spänd förväntan…
Inramningen för uppsättningen är både passande, eftersom Fröken Julie ju ska utspela sig på en herrgård och intim. En teaterns motsvarighet till klubbspelning där publiken nästintill befinner sig på scen, då en hel del agerande pågår bakom och runtom bänkraderna. Violinisten Karin Egerhag såväl välkomnar publiken in till föreställningen, som ger pjäsen en musikalisk garnering i form av en enkel folkmelodi som andas svensk landsbygd, midsommar och en annan tidsepok.
Rasmus Dahlstedt som Jean och Malin Arvidsson som fröken Julie. (Kristin: Rebecca Kaneld, regi: Michael Riise).
Tre drivna skådespelare bjuder oss sedan på en och en halv timmes svindlande resa där kärlek, lust, klass, kön och makt (ja, jag vet…men faktiskt i det här fallet på ett utmärkt sätt) vävs in i ett intrikat spel där ingen någonsin kan vinna. Åtminstone inte fullt ut. Finns övermänniskan? Finns hon bland de fina människorna? Eller är den som är längst ner i hierarkin i själva verket den som är den ädlaste? Människan är sig lik och för en tröstlös kamp mot sina drifter. Föreställningen var helt fantastisk och jag förstår nu all uppståndelse kring herr Strindberg.
Malin Arvidsson, Rasmus Dahlstedt och Rebecca Kaneld
Peter Hallam, Karin Egerhag och Göran Holm
Efter föreställningen. Uffe tar en artsy-fartsy bild på mig och Miche och lyckas fånga ett par spöken på bild också…
Rasmus och jag. Foto: Ulf Holmén
Fröken Julie spelas ett antal datum nu på sommaren på Steninge slott och rekommenderas varmt!
På kvällen blev det middag på La Cantina, en italienare i Södertälje som vi tänkt besöka lääänge (men som aldrig blivit av förrän nu…)
- : – : – : –
Miche recenserar föreställningen här:
http://blogg.blaskan.nu/2016/07/10/teater-domestique-spelar-froken-julie-pa-steninge-slottsgalleria/
