Susanna's Crowbar

På förmiddagen ett litet business-möte på ABA Fine Art, jag planerar ett par serier på två populära konstverk…bäbisarna blev kvar där för inscanning. De blir säkert väl omhändertagna…

Jag promenerade till Wennergren Center, så det blev den hackiga bussen tillbaka till centralen. Där skulle jag möta en kund för utbyte av målning mot betalning, samt Uffe för vidare tillbringande av helgen tillsammans. Lunchen blev en hälsokost-påse från Birger Kung. Efter den e-ämnes- och transfettsspäckade lunchen kände jag mig pigg nog att även spontant delta i ett möte på företaget, trots att jag idag är ledig.

Fotografiska. Foto: essen.se

När vi sedan båda var klara med dagens inplanerade övningar, var klockan för mycket för Lars Wallin på Waldemarsudde, men lagom för Mapplethorpe på Fotografiska. Bussen till Slussen och kosan mot moderskans förra arbetsplats. Någon gång innan Fotografiska muséet övertog det gamla tullhuset på Stadsgårdskajen, huserade ett företag vid namn Margell Shipping (eller Marginal Shopping, som Tord, en gammal, numera tyvärr avliden vän, brukade säga…) i huset. Margell Shipping var ett grossist-företag för tax-free-varor till bl a Silja Line och moderskan arbetade som inköpschef där.

En riktigt god smörgås med basturökt skinka och melon före kulturupplevelsen…

Fotografiskas café

Först ut blev utställningen med Robert Mapplethorpe. Mänskliga och andra former vackert ljussatta och komponerade. Alla känner väl till Mapplethorpe, så jag ger mig inte in i någon djupare beskrivning av honom…annars finns ju Wikipedia och resten av nätet.

Robert Mapplethorpe och Patti Smith. Foto: rodeo.net

Det blev en hel del kropp och en hel del könsorgan. Perfekta kroppar uppställda som antika statyer eller skulpturer, eller som föremål. Kroppar som objekt, som ting. Chokerande? Kanske. Vissa poser och arrangemang är väldigt utmanande, men väcker åtminstone inte hos mig några mer upphetsande känslor. Framställningarna är alltför kliniska och skulpturala…åtminstone i denna utställning. På nätet finns ännu grövre bilder av Mapplethorpe. Hans syfte var med all säkerhet inte heller att göra pornografi. Tydligen var han mest intresserad av formen. För honom spelade det inte någon roll om han fotograferade en blomma eller en erigerad penis, han ville få fram skönheten i formen. Fotografierna är mera besläktade med design än säg, måleri.

Självporträtt. Foto: Robert Mapplethorpe

Thomas 1987. Foto: Mapplethorpe

Jag ville även se de nordiska fotomodellerna klädda i Chanel och på vägen dit ramlade vi över två spännande utställningar.

Foton: Liu Bolin

Liu Bolin är en kinesisk konstnär som blivit känd som ”den osynlige mannen”. Han har fotograferat en svit bilder där han målat sig själv i samma färg som bakgrunden, så att han på fotografierna blir i det närmaste osynlig. Projektet startade med ett självporträtt framför ”Skatboet”, den nya Olympiska arenan i Peking. Det spekuleras om att detta är en sorts protest mot det repressiva klimatet i hemlandet, bl a splittrade de kinesiska myndigheterna ett konstnärskollektiv där han var verksam. Antagligen uppfattades en samling tänkande och skapande människor för hotfull.

Jag i ett av Liu Bolins verk.

En annan, mycket stämningsfull utställning var Martin Bogrens ”Lowlands”. En bildserie från en by i Skåne. Stämningarna i många av bilderna var fullständigt underbara, jag blev speciellt förtjust i denna:

foto: Martin Bogren

…som påminner om:

Caspar David Friedrich

En annan bild med ett grodperspektiv på en bakbelyst midsommarstång, blev också en favorit. Skräckfilmsstämningen i ljuset, den svarta stången som reser sig som en totempåle…jag kom att tänka på offerriter som i t ex filmen The Wickerman. Midsommar är, som andra storhelger, inte alls så vidare idylliskt alla gånger…

Sista anhalten blev så modellerna och Chanel (Northern Women In Chanel, Peter Farago/Ingela Klemetz-Farago). Jag vill ha en chaneldräkt. Jag vill också ha en Chanel 2.55. Modefotografi är en speciell gren. Bilderna i den här utställningen kommer från en längre tidsperiod, men modefotografin på senare år har urartat i en orgie på modeller med oproportioneligt stora huvuden (en effekt av att kropparna är förkrympta av anorexi), fullkomligt tomma ögon och öppna munnar för den rätta, efterblivna looken och onaturliga poser. Klädprakten i denna utställning var dock underbart njutfull.

Såhär ser det ut hemma hos mig också när jag precis kommit från kantarellskogen… foto: Peter Farago

Ingela ”Ingy” klemetz och Lars Wallin på en gammal vimmelbild och cirkeln är sluten!

Vackra Stockholm på vägen hemåt.