I gårdagens DN fanns del 2 i en artikelserie om det ”tredje könet”. Där berättades det dels om Immanuel, född som flicka, nu ”könskorrigerad” till pojke. Om han är man eller kvinna spelar tydligen ingen roll för honom. Immanuel har diagnoserna aspberger och adhd och kan inte leva sig in i en könsidentitet.
DN skriver också om Ulrica Engdahls avhandling ”Att vara som/ den ’en’ är”. Hon forskar i etik vid Tema genus på Linköpings universitet. En idé hon framför är att man ska kunna få välja könsidentitet eller registrera sig som ett tredje kön. Detta ska individen göra utifrån en egen upplevelse av sitt kön.
Jag har roat mig med att läsa delar av avhandlingen och förutom en viss snöblindhet så inser jag att t ex jag som person med lätthet kan fogas in i de tankekonstruktioner och definitioner (?) som används.
Begreppet transgender: ”person som utan kirurgisk/eller hormonell korrigering lever i en självidentifierad könsidentitet som avviker från den vid födseln fastställda.” (Leslie Feinberg). ”Individ vars könsidentitet och eller könsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det juridiska kön som är registrerat för personen.” (Organisationen KIM).
Vad är den här könsidentiteten man talar om? Uppenbarligen handlar det inte om att man bara är ”gay”? Vilken annan könsidentitet finns det än den man urskiljer genom könsorganen och att man är dragen till det motsatta eller sitt egna kön? (Eller båda?) Vad ingår då i en sådan könsidentitet?
Könsuttryck? Som tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det juridiska könet? Vems norm?
Jag kommer osökt att även att tänka på Monty Python:
http://www.youtube.com/watch?v=sFBOQzSk14c
Jag och balettbarbien…
Jag kunde inte för mitt liv begripa varför jag borde leka med bäbisdockor som liten. Alla andra flickor gjorde det men för mig verkade det bara urbota trist att sitta på någon filt och mata en plastbäbis när man kunde springa och leka i skogen. Är jag transgender nu? Jag ville heller inte gärna bära kjol…bevisen hopar sig. Jag minns att jag var lite kär i en tjej i sjuan…mmm, jag ska nog stoppas i facket ”hen”, som en del könsöverskridare vill kallas.
Apropå kjol…queer-teoretikern Tiina Rosenberg vill dra in mig i begreppet queer också: ”…könsöverskridande som sker när kvinnor använder traditionellt könskodade manskläder på scenen som ett tecken på potentiell queerhet och en lustfylld lek med genus.”
Könskodade kläder? Räcker det med byxor? I så fall är en stor del av Sveriges kvinnor införlivade i queer-begreppet.
Min finaste julklapp på länge var en barbiedocka som jag fick av min svenske styvfar när jag redan var lite för gammal för barbiedockor. Det var en balettbarbie, helt underbar! Det var ju en vuxen kvinna, inte någon trist bäbis. Moderskan var vid denna tid anti-Barbie, jag tror att hon tyckte att det var kommersiellt skräp. Jag ritade huvudsakligen prinsessor och hästar, men även en del psykedeliska rymd- och sagoteckningar. På sommarlovet efter första skolåret blev jag kär i en pojke. Jag var alltid en ledare i dagis och under de första skolåren i Finland och jag tror att jag skulle ha kunnat bli en liten gangster om vi inte hade flyttat och mobbingen hade satt stopp för mina pretentioner.
Jag
Jag kan förstå att man känner sig instängd i en unken könsroll. Jag själv hade turen att bli uppfostrad till en individ i första hand, inte ett kön. Jag minns dock att jag tidigt blev medveten om att flicka/kvinna var något som var sämre eller var behäftat med främst negativa saker och revolterade mot det. Jag har allt sedan dess valt att göra det jag vill, utan några hänsyn till hur jag borde göra utifrån någon norm. Jag identifierar mig inte på minsta vis som något annat än kvinna trots att jag främst studerat teknik och arbetat på antingen mansdominerade eller blandade arbetsplatser. Jag gillar inte handarbete, hushållsskötsel eller barn speciellt mycket, men däremot att klä upp mig och piffa till mig. Jag har aldrig haft våta drömmar om det perfekta prinsessbröllopet. Om man nu ska utgå ifrån de tröttsamma klyschorna om vad män och kvinnor förväntas uppskatta. Min livmoder kommer att opereras bort och jag vet inte hur jag efter det definieras medicinskt. Kanske som en kvinna utan vissa delar av könsorganen? Det spelar mig ingen roll, jag kommer att vara samma individ i alla fall. Jag behöver inte någons erkännande eller godkännande eller tillåtelse för att vara den jag är.
Så vems norm talar man om? Är inte det i sig att överlämna definitionsmakten åt någon annan. Jag tycker att alla som vågar leva som dom är och utmana de stelbenta normerna om hur en kvinna eller en man ska vara är beundransvärda. Ett tredje kön känns som en kapitulation. Ett tredje kön där man kan stoppa in alla som inte enligt någon förutbestämd norm inte passar in i hur en kvinna eller en man ska vara. Den individuella variationen inom könen ÄR dessutom större än skillnaden mellan könen när det gäller de flesta egenskaper.
Jag tycker att man i så fall hellre bör arbeta för allas rätt till att leva som de individer de är, inom de kön som existerar.
