Dansmaskiner på Moderna Museet

Datorerna krånglar fortsatt på olika sätt och nu fungerar inte överföringen av foton från kamerorna till min laptop. En stationär är i karantän pga misstänkta ondskefullheter som bosatt sig i den och en minilaptop är inte kopplad till internet och ska nog inte vara det heller. För tillfället får ni alltså inga nya foton tagna av oss och därför är bilderna i det här inlägget också lånade annorstädes.

Vi är lediga i fyra dagar och igår blev det ett besök i huvudstaden och Moderna Museet. Där pågår utställningen Dansmaskiner. I första salen visas Kraftwerk och 3D- installationen 12345678. På en bioduk och medelst 3D-glasögon kan ett urval av Kraftwerks låtar ackompanjerade av specialdesignade visuella effekter beskådas.

 Foto: Paul Bergen/TT 

Kraftwerks elektroniska och maskinella sound är alltid tilltalande och jag tyckte om det visuella ackompanjemanget, som tycktes färdigställd framför allt med estetik hämtad ur allehanda program för tekniska tillämpningar med fäbless för det ursprungliga i de sammanhangen. Dos-miljö, program för modellering av vägar, rudimentär föreställning av rörliga kroppar och tredimensionella objekt, matematikprogram i sina tidiga utföranden…en estetik som framför allt utgår från ingenjören och inte från konstnären eller designern.

Visuell framställning till låten Autobahn. 

Något oväntat hade låten Radioactivity späckats med anti-kärnkraftsbudskap. Jag har alltid uppfattat gruppen Kraftwerk som högst teknikoptimistiska, men kombinationen monoton framställning och det tydliga budskapet i nämnda låt var snarast teknikpessimistiskt. Utan kärnkraft blir förstås Trans Europe Express´ framfart genom svarta omgivningar och skoglösheten i Autobahn mera bokstavligen beskrivande.

I de andra rummen blandas måleri, blandteknik, film, skulptur och annat av framför allt futurister och dadaister.

 Velocity of Cars and Light av Giacomo Balla, 1913. 

Jag är inget stort fan av abstrakt konst, men målningen ovan öppnade sig plötsligt för mig på ett nytt sätt. Det ser verkligen ut som om man ser in i strålkastarna av en kolonn med bilar som i hög hastighet kör mot betraktaren och förbi denne. Inte alla verk i utställningen öppnade sig på samma sätt, måste jag erkänna. Chaplins klassiska film Moderna Tider visas i ett litet bås och balanserar de mera intrikata verken.

 Charlie Chaplin i Moderna Tider 

En spännande och givande utställning, men var är den dansande svanen Robocygne?