Svensk jämställdhet riskerar att gå åt fel håll

…låter en blänkare på omslaget och en rubrik i kattstora bokstäver inne i tidningen i dagens SvD. Jag hittar inte artikeln, som omfattar tre helsidor inne i papperstidningen på nätet, så här kommer faksimiler av valda delar. Artikeln är skriven av Karolina Andersson.

003 Skriande ojämställdhet, var man än ser, med andra ord. De nordiska länderna hamnar i topp i vanlig ordning, men Sverige placerar sig nu som trea i rankningen, något som antagligen föranleder den braskande rubriken.

001

 Nu är det inte riktigt så enkelt att indexeringen i Gender Gap Report direkt går att översätta till ”kvinnors lönenivå jämfört med män på samma jobb”. Indexet är framtaget enligt en något komplicerad modell där olika kvoter och viktningar avspeglas. I rapporten är female-to-male-ratio för kategorin ”Wage equality survey” (s.48) angett för de aktuella länderna enligt siffrorna ovan. Går man en tabell ner återfinns ”Estimated Earned Income”, där Sverige har en female-to-male-ratio av 0,93. Något förbryllande vid första anblicken och jag hinner tyvärr inte riktigt sätta mig in i beräkningsgrunderna och metoden. Dessutom talas det i rapporten om ”likvärdigt jobb”, inte ”samma jobb”. För övrigt förstår jag inte varför man just måste välja 50 år som referens i rubriken högst upp ”antal år med kvinnlig president eller statsminister”. Kvinnors inträde på den politiska arenan har skett mycket snabbt sedan 70-talet. 30-40 år hade gett en mera korrekt bild.

Rwanda, tillsammans med Andorra och Kuba, lyfts i SvD:s artikel åter fram som ett föredöme angående jämställdhet:

002I rapporten rankas Sverige dock som tvåa efter Kuba (Tabell D12: Women in Parliament, s.60) och jag hittar inte den uppgift som återfinns i artikeln. Det kan nämnas att Rwanda, efter senaste omröstningen, har 64 % kvinnor i parlamentet. och att Sverige har 45 %.

Ekvalist har tidigare kommenterat rapporten här.

Fler exempel på ”ju fler kvinnor- desto bättre jämställdhet” här

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, feminism, genus, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 svar på Svensk jämställdhet riskerar att gå åt fel håll

  1. dolf skriver:

    Hm, det är väl i Gender Gap man har såna där lustiga kvoter, i stil med att om kvinnor tjänar 75000 kosingar och män 100000 kosingar så räknas det som 75% i mätningarna, men om kvinnorna tjänar 100000 kosingar och männen 75000 kosingar så räknas det som 100% och är alltså jämställt?
    (Jag är inte helt säker på att man gör just så i Gender Gap, men jag tror det. Det finns i alla fall någon sån där internationell statistisk jämförelse där man har sådana där ohederliga metoder i sina beräkningar)

    • Susanna Varis skriver:

      Jovisst, det kallas för ”trunkering” i den här rapporten. Man klipper av vid 1,0 som är definierat som jämställt. Om kvoten kvinnor/män för någon specifik variabel blir högre tas det inte med mer än på vissa ställen.

  2. Pingback: Referensinlägg – Ju fler kvinnor, desto bättre jämställdhet | Susanna's Crowbar

  3. Casey Jones skriver:

    Apropå varför Rwanda ligger i topp…

    ”although women were victims of murder, rape, sexual torture and assault during the genocide, it was men and boys who were the primary targets for extermination. As a result, immediately after the genocide, the population of Rwanda was estimated to be approximately 70 per cent female; now, some 14 years later, over 56 per cent of the adult population is female. In addition, as is often the case during violent conflicts, many women took on new traditionally ‘male’ roles in the economy and politics during the period of war and genocide.”

    http://pa.oxfordjournals.org/content/61/2/237.full

    • Susanna Varis skriver:

      Ja, det var ungefär det jag tänkte.

    • Benjamin Srs skriver:

      Dessutom är Rwandaexemplet väldigt illustrativt om man försöker intala sig själv att kvoten kvinnor/män bland de folkvalda är betydelsefull som parameter att förklara hur bra det är att bo i ett land. Rwanda visar att det inte är en viktig förklaringsfaktor.

      Jag tror inte så många har Rwanda som önskeland att flytta till om man säger så.

  4. Pingback: Forskare efterfrågar politiska reformer som kan förändra normer kring femininitet | WTF?

  5. Benjamin Srs skriver:

    Kanske inte riktigt anknytande om posten men däremot rubriken.
    Lyssna gärna på SR:s rep om att det är fler kvinnor (70%) än män som utbildar sig till präster.
    Situationen är inte helt olik den ständigt debatterade frågan om mäns överrepresentation i styrelserummen men i det här reportaget så beskrivs det inte alls som ett problem med ojämn könsfördelning. Roligt nog argumenterar ärkebiskp Anders Wejryd dessutom nästan exakt som motståndarna till styrelsekvotering, nämligen att det är ”kompetens som avgör”.
    Trots dessa likheter mellan de två fallen är SR:s rapportering totalt olika. Överrepresentation av kvinnor = inget problem, överrepresentation av män = problem.
    Sedan bemängs reportaget med diverse hobbyförklaringar till den ojämna fördelningen, förklaringar som definitivt skulle bemötts med kritiska frågor om det varit överrepresentation av män det handlat om.
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5802524

    Not1: Jag är inte själv upprörd över snedfördelningen, det är frivilligt att bli präst utan det är den partiska vinklingen hos SR som är problemet.

    Not2: SR låter reportaget representeras av en bild på en kyrka. Naturligtvis en som ligger på Södermalm. ;-)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.