Cyberfeministen Maja Fjaestad

fjaestad-664x346Maja Fjaestad. Bild från Dagens Arena. Fjaestad hos regeringskansliet.

Jag skrev igår om de två statssekreterarna som nu drar ut i kamp för kvinnors rättigheter på nätet. Detta uppmärksammas självklart av de andra feministiska medierna, här i egenskap av public service-organet SVT:

”Tonen och attityderna på nätet har diskuterats länge, men det är först nu som regeringen tillsatt en så kallad cyberfeminist, som ska lyfta kvinnors utsatthet på nätet.”

 

Ja, eftersom vi alla vet att det bara är kvinnor som drabbas, är förtryckta, mobbade och diskriminerade på nätet. Likaså vet vi att kvinnor aldrig tillhör dem som pågår övergrepp eller hotar och hatar på nätet. Bloggen WTF/Toklandet har länge bevakat det feministiska näthatet, här ett exempel med utgångspunkt i en av de mest kända, feministiska bloggarna Lady Dahmer. Här är ett inlägg på denna blogg om en annan populär feminists, Kakan Hermanssons, hot mot Gustav Fridolin. Jag lyckas inte hitta det inlägg jag behandlat utsattheten för hot och hat när det gäller kvinnliga och manliga politiker respektive journalister, men i grova drag kan sägas att manliga representanter för yrkeskategorierna ovan är mer utsatta, men de kvinnliga är oftare utsatta för sexualiserat hat och hot. nåväl, inget av detta är tydligen något att bry sig om, här gäller det att försvara just kvinnors rättigheter på nätet, inget annat.

folkmordsfeministFeministiskt näthat. Här från bloggen Jämställdhetsfeministern.

För en notering i protokollen: hot är aldrig ok och ska polisanmälas. Hat är förvisso obehagligt att utsättas för, men det tillspetsade medieklimatet samt möjligheterna att med provokationer skapa sig en karriär driver upp tonläget i den allmänna debatten, särskilt på nätet. Hat är en känsla – känslor genererar klick. Det finns ett antal grupper som skyddas mot hatfyllda uttryck i form av lagstiftning om hets mot folkgrupp, men på individnivå och utan att ha en tillhörighet i någon sådan grupp åtnjuter man inget särskilt skydd mot hat. Antagligen är det just detta man är ute efter att förändra från cyberfeministens och regeringens sida. Vad detta sedan kan tänkas innebära återstår att se. Själv associerar jag fortfarande, som sagt, till Sveland och Gardells förslag vid Nordiska rådet om att förbjuda kritik av feminismen. Hur gick det förresten med European Council of Tolerance and Reconciliations förslag:http://www.susannavaris.com/blogg/2013/09/forslag-om-kriminalisering-av-asikter-pa-eu-niva/ (förbenade WordPress) om att kriminalisera antifeminism?

Tre exempel lyfts upp i artikeln; sportjournalisten Johanna Garå, Anna Hedenmo och Alexandra Pascalidou. Angående sportjournalistiken konstateras, precis som jag skrivit ovan, att hatet är mera sexualiserat när det gäller kvinnor men att män också är utsatta. Hedemos intervju med Mattias Karlsson i Agenda rörde upp känslor:

Intervjun handlar om turbulensen mellan SdU och SD och uteslutningen av ett antal medlemmar i ungdomsförbundet. Hedenmo siktar in sig på en tweet från Richard Jomshof, där den sistnämnde skriver:

hedemo

Karlsson pressas om huruvida en tweet som denna borde föranleda uteslutning och huruvida Löfvéns uttalande om SD som ”nyfascistiskt” stämmer. Det hela kännetecknas av samma slags avståndstagande, mer eller mindre dolt förakt och försök att fiska fram komprometterande saker som de flesta andra intervjuer och granskningar av SD. Och visst, makthavare ska granskas. Det blir bara allt som oftast så sorgligt tydligt var journalistkårens sympatier och antipatier ligger utöver att man medvetet söker uppfostra tittarna och läsarna att ”tycka rätt” i olika sammanhang. Varför pressas inte vice statsminister på samma vis om sina uttalanden om medelålders män? Varför söker man inte med ljus och lykta efter märkliga tweets från företrädare för andra partier? Sådana finns, i mängder. Jomshofs tweet om ”islams vanföreställningar” kan dessutom tolkas på två sätt – han kan mena ”vanföreställningarna inom islam” eller att hela religionen islam präglas av vanföreställningar. Självklart har man valt den senare tolkningen. DN exemplifierar med följande mejl beträffande vågen av hat som efter intervjun riktades mot Hedemo:

””Du är ta mig fan den mest blåsta person jag sett i rutan i vänsterstyrda SVT. Fan ta dig och dina gelikar för att ni bjuder upp till dans med islam genom att kritisera dom som kritiserar dom istället för att lägga krut på det som verkligen hotar. Hur fan i hela helvete kan du se dina barn i ansiktet din självrättfärdiga skrupelfria jubelidiot”.”

 

Inte så trevligt kanske, men det råder väl ändå fortfarande åsiktsfrihet i Sverige?

Pascalidou hoppade av sitt radioprogram, åkte på semester och kom tillbaka till jobbet efter två veckor. Hot mot journalister är självklart inte acceptabelt och jag vill inte förminska de nämnda personers upplevelser. Alldeles säkert är detta inte några trevliga upplevelser. Pascalidou har dock själv kritiserats för att ha uppträtt rasistiskt, exempelvis när hon intervjuade Alice Teodorescu i P1: Sanna Rayman om detta här. I samma blggtext beskriver Rayman även hur dåligt SD:s Paula Bieler blir bemött av samma Pascalidou. Journalister ingår i det man kallar för ”tredje statsmakten” och deras traditionella uppgift har varit att bevaka den formella makten å medborgarnas vägnar. Så ser det inte ut i Sverige 2015 och om människor reagerar på detta så är det inte bara med all rätt.

Tillbaka till cyberfeministen.

”Nu lyfter regeringen kvinnors utsatthet på nätet genom att utse Maja Fjaestad (S), statssekreterare hos ministern för strategi- och framtidsfrågor till deras egen ”cyberfeminist”. Fjaestad kom nyss hem från en global cyberkonferens i Haag, där hon ville bidra med ett feministiskt perspektiv på cyberpolitiken.

– Informationsflödena på internet speglar rådande maktstrukturer och är i mångt och mycket en patriarkal spelplats, säger Maja Fjaestad.

– Tonfallet på nätet är genderiserat och det måste vi lyfta. Ser vi på hoten mot kvinnor har de ofta sexuell natur.”

 

Eftersom Fjaestad är feminist är den enda maktstruktur hon känner till könsmaktsordningen, möjligen med intersektionella komplement. Maktförhållanden mellan etablerad media och vanliga medborgare ingår inte i analysen.

”Det som hon ser som extra bekymmersamt är att friheten för kvinnor på nätet minskar för fjärde året i rad. Det visar mätningar från Freedom House, en oberoende organisation som jobbar för fri-och rättigheter. Bland annat handlar det om kvinno-organisationer minskar sin nätnärvaro på nätet när trycket blir för hårt.”

Freedom House listar ett antal hot mot friheten på nätet, men den feministiska regeringen och Fjaestad väljer att koncentrera sig på ”kvinnors” minskade frihet.

”– Det blir ett stort problem om kvinnor lämnar internet. Då förlorar vi en multipel av röster på internet, säger Maja Fjaestad.”

 

Framtiden lär visa vad för slags förslag och åtgärder som kan tänkas kläckas ut ur allt detta, jag har mina farhågor.

 

 

 

 

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Cyberfeministen Maja Fjaestad

  1. Jan skriver:

    Finns det belagt att kvinnor lämnar internet? Det är knappast mitt intryck. Mitt intryck är att kvinnor dominerar vissa delar av nätet (sociala fora som Facebook och instagram) men inte andra. Kan man kalla Facebook eller Twitter för en patriarkal spelplats?

    • Susanna Varis skriver:

      Det vet jag inte, har inte hunnit läsa Freedom Houses rapport som det hänvisas till. Den finns på sidan som länken går till. Patriarkal spelplats…det skulle jag också gärna vilja veta vad man grundar detta på. Vad menas ens med ”patriarkal spelplats”?

  2. Pelle2 skriver:

    Det är så tröttsamt förutsägbart att feministerna enbart ser hat från män på nätet men inte det fina feministiska hatet från sådana som t.ex Kakan Hermansson, Alicia Dickner, Lady Dahmer och Fanny Åström och det som gör det ännu sjukare är att Kakan Hermansson dessutom bereds plats som programledare i både SR och Svt trots sitt manshat.

    Helst skulle väl Fjaestad vilja förbjuda män att använda Internet alternativt att kritik mot feminister på nätet skall kriminaliseras.

    För övrigt är väl Internet vad man gör det till. Det finns inget som hindrar en kvinna att göra saker på nätet och som Jan skrev så är ju kvinnor verksamma i väldigt hög grad på t.ex sociala medier.Men det är väl som vanligt så att hon vill kvotera in kvinnor och tvinga män att stå tillbaka..

    • Susanna Varis skriver:

      Ja, precis. Efter att ha följt de här godhetsapostlarnas och värdegrundsivrarnas framfart under ett antal år så har man lärt sig att läsa mellan raderna. Pratas det om jämställdhet och feminism så handlar det om att förbättra för kvinnor och inget annat. Pratas det om demokrati, hot och hat så finns lagstiftning och inskränkningar runt hörnet.

  3. Pingback: (S)lutet På En Politisk Epok II | Löjesguiden

  4. Pingback: Ett solklart bevis | Löjesguiden

Lämna ett svar till Jan Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.