Det mest idiotiska tv-play-systemet…

…finns på TV4 Play.

  Så här ser det ut om:

1. Avsnittet närmar sig sitt slut

2. Om förflyttningarna mellan reklampausen inte förlöper friktionsfritt

3. Om systemet av någon anledning måste buffra

4. Om du vill hoppa fram eller tillbaka

5. Om ekorren i granen utanför hickar, eller vad fasiken som helst som på något sätt stör uppspelningens känsliga nerver.

De två föreslagna avsnitten mitt på allting går inte att klicka bort. Om du vill fortsätta att titta där du var så måste du spela upp hela avsnittet igen, eftersom det ju inte går att hoppa fram utan att miniatyrerna dyker upp igen.

Jag vet, det är en utmattningsteknik för att få mig att börja betala för TV4 Premium eller Plus eller vad betalvarianten nu heter, men reklaminslagen är ju redan obligatorisk tittning, varför detta kundföraktande påfund? Det verkar som att jag kommer att falla ifrån även Dallas´tittarskara. Skiftarbete gör för det mesta serier omöjliga att följa…förutom om de går att se på nätet. På Premium kan jag få två extra kanaler med sport. Så underbart. Jag som vill slippa de tre som jag redan har. På Premium får jag sändningar dygnet runt. Inget som jag efterfrågar. På Premium kan jag se hela säsonger av mina favoritprogram. Jag har inga favoritprogram på TV4. Jag vill se ett avsnitt av Dallas åt gången. Störningsfritt. Tack!

(Från 79 kr i månaden. Plus avi-avgift om 29 (?)…ca 1300 kronor om året för att störningsfritt få se Dallas…? Tror inte det.)

Publicerat i kultur, medier, Okategoriserade, teknik, TV | Etiketter , , , | 4 kommentarer

Hemma, skrotar och rotar

Idag har jag varit något piggare efter att ha legat däckad större delen av veckan i feber av varierande grad, ont i kroppen och ont i huvudet. Jag har till och med orkat fortsätta på mitt projekt med att bli av med så mycket saker som möjligt för att kunna flytta till mindre.

 Det här brevpappret fick jag av min gudmor när jag var liten. Jag skrev mycket brev, ofta till vänner som blivit kvar i städer (eller länder) som vi hade flyttat ifrån. Nu använde jag sista bladet till att skriva till ett av mina fadderbarn.

Jag tror att jag har haft många saker för att skapa mig en trygghet, för att jag har känt att oavsett var vi bott så har jag ändå haft dessa saker. En del har fått stå för olika människor som jag inte har haft i min närhet. De har varit en slags trygghet. En annan del av sakerna är den uppfostran jag fått, framförallt hos morfar; ingenting får slängas, allt går att använda till någonting annat. Ett arv från fattigare och krigsdrabbade tider.

Sakta men säkert har jag ändå börjat göra mig av med dem och är numera ganska duktig, enligt mig själv.

 Ett porträtt som jag ska ge till den som det föreställer, en gammal vän. Det kan vara dags för det nu. Om hon vill ha den…

Så ett antal samlingar börjar materialisera sig i hörnen: en till Tradera, en till Vårby loppis för försäljning, en till loppisen här för dem att sälja. En sängram som ska upp på Blocket…

…så skönt att göra sig av med överflödiga saker!

Publicerat i Egna verk, Från arkiven, Konst, kultur, Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vad är väl en bal på Rival…?

 Så här roligt skulle jag haft om inte förkylningen bestämt sig för att sätta p för det. Så nu sitter jag och surar hemma och får väl trycka i mig Järnaglass med jordgubbar eller något för att kompensera det hela…

Publicerat i events | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Dagens humor: Julia Schramm

 Julia Schramm. Foto: Bastian Haas/Wikimedia Commons

Julia Schramm, piratpartist i Tyskland, har skrivit en bok, gett ut den på ett traditionellt bokförlag och i form av e-bok. Boken har sedan fått spridning i fildelarkretsar och se, det var inte populärt hos Schramm och hennes förlag:

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/forfattande-piratpartist-jagar-fildelare

Om hon hade trott på sina egna ideal hade hon givetvis gett ut boken som gratisfil på nätet. Men det kanske inte kändes lika lockande när det nu gäller den egna möjligheten till inkomster och inte profitering på andras arbete.

Vilket påminner om en annan artikel om en annan debatt. Malin Ullgren rycker till Nina Björks försvar i debatten som uppstått i sociala medier om dubbelmoral och att leva som man lär. Nina Björk, vänsterfeministen som skrev boken Under det Rosa Täcket där hon ville befria kvinnan från familjens bojor och som numera, efter att ha fått barn vill att hela samhället ska konstituerats enligt en storfamiljsprincip (eller en kolchos, eller ett gammaldags bondesamhälle): ”arbetsbeting som ger betalning i form av livsmedel, tjänster eller ting”. För all del, man har rätt att ändra åsikt. Debatten som har följt har handlat om Björks hycklande; hon är antikapitalisten som bor på 140 kvadratmeter sekelskifte i Lund. Champagnevänster. Jag kan tänka mig att hon lyckats både reta upp en del högerdebattörer, men även sina forna vänsterfeministvänner genom sin nya inställning till familjen. Hon lever inte där heller som hon har lärt.

Hursomhaver rycker alltså Malin Ullgren till Björks försvar i en något förvirrad krönika där tesen tycks vara att speciellt högerdebattörer skulle ha ett behov av att se vänstermänniskor som någon slags förebilder eller substitut för sina föräldrar:

http://www.dn.se/kultur-noje/malin-ullgren-vilket-slags-liv-bor-en-manniska-med-vansterideologiska-asikter-le

”Alla, i synnerhet borgerligt sinnade, har anledning att granska de egna reaktionerna kring vänstern och privatlivet, för att få syn på sina eventuella förväxlingar av symboler (förälder/religiöst överhuvud/vänsterskribent).”

Åter alltså ett försök att omyndigförklara eller förminska (en härskarteknik) sina ideologiska motståndare. Kan man inte koppla ihop motståndarna med Hitler eller Breivik, försöker man reducera dem till kvinnohatare, kommentarsfältsherrar och nu i det här fallet, till omyndiga eller infantila personer.

Personligen anser jag att visst kan Björk kalla sina inredningsambitioner (som många inte ens skulle ha råd att realisera) för ”skitdrömmar”, bo på sina 140 kvadratmeter sekelskifte (vilken dröm!), men drömma om ett liv i en kolchos. Problemet uppstår när hon vill att vi alla ska drömma om att leva i en kolchos. Mångfald och vi gillar olika, bara alla vill och gillar som jag. Hävdandet av individens frihet eller valfrihet är och har inte varit vänsterns främsta kännetecken. Det blir dessutom något ihåligt att förfäkta ett ideal som man själv inte vill eller kan leva efter, precis som i fallet Julia Schramm.

Dessutom, Nina Björk igen:

”Jag kan inte leva som jag lär. Jag är inriktad på systemet, inte på individnivå.”

Varför kan inte Nina Björk leva som hon lär? Vad gör det omöjligt? Hon skulle kunna sluta arbeta helt och utväxla arbetsinsatser mot mat och husrum från sin make? Mycket hårddraget, men det är vad hon i slutändan drömmer om, att bli beroende av ett byalag, närstående, partiet (ja, vad?) för att där byta tjänster mot mat, husrum och saker. Om detta inte fungerar på individnivå och enbart kan uppnås genom att hela samhället (systemet) anpassas till modellen, vill jag inte vara med. De historiska exemplen är alltför avskräckande.

Andra artiklar:

http://www.dn.se/livsstil/intervjuer/nina-bjork-jag-kan-inte-leva-som-jag-lar

http://www.expressen.se/kultur/nina-bjork-lyckliga-i-alla-sina-dagar/

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/nina-bjork-lyckliga-i-alla-sina-dagar-om-pengars-och-manniskors-varde

http://www.svd.se/kultur/litteratur/rosa-tacke-blev-rod-kollektivism_7510116.svd

Publicerat i böcker, feminism, genusvetenskap, jämställdhet, kultur, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, samhällsplanering | Etiketter , , , , , , , | 4 kommentarer

Dramaten, Strindberg och härskartekniker

Dramaten sällar sig nu till raden av ”satiriker” som verkar på temat Vita Kränkta Män. Kawa Zolfagary, som startat facebook-gruppen med detta namn, vill alltså genom att använda satiren som vapen motverka rasism, sexism och intolerans.

 Faksimil från Facebook

Redan namnet är en liten uppvisning i både rasism och sexism, där man dessutom lyckas införliva en härskarteknik; förlöjligande. I gruppen blandas kommentarsfältsmisär med allehanda nedvärderande och suspekta exempel vars främsta syfte är att förlöjliga…ja, vem? Alla vita män? Kommentarsfältsmarodörerna? Pär Ström personligen (eftersom en karikatyr av honom får stå som profilbild för gruppen)?

Detta är ytterligare ett exempel på att man med den självpåtagna underdog-positionen anser sig ha rätt att bedriva precis samma sorts hetsjakt som man beskyller sina motståndare för eller hänfalla till vilka metoder som helst, det egna hatet är ju motiverat och till och med något fint.

Låt oss nu först konstatera att det finns kvinnohatare. Det finns manshatare. Det finns människor som vill arbeta för jämställdhet och dessa människors definitioner på vad jämställdhet är kan skilja sig en hel del. Jag förstår fortfarande inte hur man främjar en debatt genom att förlöjliga och spotta på sina motståndare, vilket man gör när man envisas med att bunta ihop en jämställdhetsdebattör som Pär Ström med allehanda kvinnohatare och rasister från kommentarsfälten.

Eftersom Zolfagary och co förmodligen inte orkat läsa igenom vad som står på Ströms blogg Genusnytt, så kommer det här:

”Detta står jag för:

Jag är jämställdist, vilket innebär att jag varken är partisk för kvinnor (som feminismen) eller för män (som maskulismen). Istället tycker jag att båda kön ska ha SAMMA värde, rättigheter och skyldigheter. Idag dominerar en statsfeminism som utmålar kvinnor som förtryckta och i behov av curling för att klara sig här i livet. Det är fel, och jag anser attityden vara förödmjukande för kvinnor. Till skillnad från feminister anser vi jämställdister att kvinnor är starka och klarar sig utan curling. Dessutom är curling av kvinnor detsamma som diskriminering av män. Män är den enda grupp i Sverige som är formellt diskriminerade. Jämställdhet är INTE exakt lika antal av båda kön i samtliga sammanhang, det kan aldrig uppnås eftersom män och kvinnor i genomsnitt har lite olika preferenser. Det är LIKA FÖRUTSÄTTNINGAR för könen som är jämställdhet, inte lika utfall. Vill du veta mer? Läs en programförklaring för jämställdismen på sidan ”Vad vill jämställdisterna?” som du finner längre ned i denna spalt.”

Pär Ström

Programförklaringen:

http://genusnytt.wordpress.com/programforklaring-for-jamstalldismen/

Nu till Dramaten. Där sätter man upp en serie föreställningar på tema Strindberg vid namn Satans Strindberg. En av föreställningarna regisseras av Nils Poletti från (surprise!) Turteatern och heter Reflektioner kring naturalismen och kvinnan – ett samtal.

DN Kultur är entusiastisk:

Artikeln finns inte i skrivande stund på nätet.

SVD skriver:

http://www.svd.se/kultur/scen/polettis-strindberg-en-smakrik-polsa_7503144.svd

På Dramatens hemsida citeras förordet till Fröken Julie:

”Teatern har länge förefallit mig vara liksom konsten överhuvud en Biblia pauperum, en bibel i bild för dem som icke kunna läsa skrivet eller tryckt, och teaterförfattaren en lekmannapredikant, som kolporterar tidens tankar i populär form, så populär att medelklassen, som huvudsakligen befolkar teatern, kan utan mycket huvudbry fatta varom frågan är. Teatern har därför alltid varit en folkskola för ungdom, halvbildade och kvinnor, vilka äga kvar den lägre förmågan att bedraga sig själva och låta bedras, det vill säga få illusion, emottaga suggestionen av författaren.”

Jag kan inte finna några större likheter med Pär Ströms sätt att resonera i detta lilla stycke, men det verkar som man även inne på Dramaten nu anammat sanningen: Feminismkritik = Kvinnohat

Mitt inlägg om Nöjesguidens hen-nummer:

http://www.susannavaris.com/blogg/2012/03/gardagens-blodtryckshojare/

I samma tidning:

http://www.susannavaris.com/blogg/2012/03/en-notering-i-kanten/

Publicerat i blodtryckshöjare, feminism, genusvetenskap, jämställdhet, kultur, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap | Etiketter , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Ett till nytt konstverk klart: Spider City

Puh!

 Spider City, mixed media 2012. Susanna Varis

Publicerat i Egna verk, historia, Konst, kultur, lowbrow, Okategoriserade, pop surrealism, religion | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Dagens inspiration: Heather Nevay

 Alchemists in an Industrial Landscape

 Flesch and Blood

 Hermaphrodite Reliquary

 Master Lambe and Mistress Woolfe

 The Lost Girl

 The Sheperding of Master Lambe

 The Waiting

http://www.heathernevay.net/

Publicerat i Inspiration, Konst, kultur, lowbrow, pop surrealism | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Nightfligt

Ett litet Mia Mäkilä-inspirerat stycke blev klart igår, efter mycken möda och besvär. Nightfligt.

 Nightfligt mixed media 2012. Susanna Varis

Publicerat i Egna verk, Konst, kultur, lowbrow, Okategoriserade, pop surrealism | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Försäljning på Tradera

 Denna snygga La Croix-klänning finns till salu bland mina Tradera-auktioner…

Detta inlägg är i själva verket från förra veckan. Jag hade glömt att trycka på publicera-knappen och skyller detta på sömnbrist…

Veckan har gått i flyttankarnas tecken. Varje morgon har jag blivit väckt av fristadsgänget. Nu är det belagt; Om det låter så förläggs arbetet till tiden mellan 06.50 och 08.00. Om det inte låter förläggs det till resten av dagen ety det då är tyst. För det kan väl inte vara så att hantverkare enbart jobbar mellan 06.50 och 08.00? Jag har god lust att åka hem till dem imorgon (idag) om sisådär sex timmar och dra igenom väggen med hallandsåsborren Åsa för att sedan undra om de fortfarande ligger och sover så här dags?

Men det är väl smällar man får ta när man envisas med att arbeta konstiga tider som sena kvällar (för att tågen går även då)…

Och om det nu vore en eller ett par dagar, men år ut och år in med några avbrott…? Allt för det höga nöjet att i slutändan få så hög hyra att man blir ändå tvungen att flytta? Lika bäst alltså att göra slag i saken fortast möjligt. För att flytta in i mindre och billigare och börja spara ihop till någonting eget. Där kan jag åter konstatera att jag verkligen har valt fel tillfälle för allt när det gäller boende. I dagens tidningar kan vi läsa att de med bostadslån kan glädja sig åt kommande sänkningar av räntorna, medan de (jag) som nu tänker sätta igång tvärtemot förlorar följdakligen på sänkta räntor. Grattis jag, åter i fel läge med allting.

Så här sur och grinig blir man tydligen av att bli berövad sin sömn, så jag får nog dra mig in i dormatoriet för att få någon slags sömn innan det är dags att dra vidare till nästa arbetspass. (Jag hade en ledig dag i veckan och blev då också väckt av de morgonflitiga fristadarna…)

Jo, här finns för närvarande lite kläder och accessoarer till salu, bl annat denna La Croix-klänning (kolla gärna även på de andra annonserna, det kanske finns något intressant…):

http://www.tradera.com/-lacroix-for-la-redoute-klanning-lyx-mode–auktion_301743_163238841

Publicerat i blodtryckshöjare, Dagens stass, Mode, Okategoriserade | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Runö och civilkurage

 Jag i aulan med den aktuella utställningen i bakgrunden.

Hemkommen från Runö kursgård, där vi deltagit i en kurs för skyddsombud samt vältrat oss i den rikliga och lyxiga buffén, gått sköna promenader bl a i ett naturreservat, sovit på tjocka madrasser, badat i helkaklade badrum med golvvärme, sett på konst, ätit lite till, haft vickning på mögelostar, badat bastu och simmat (tänkte vi göra, men hann inte) och rent allmänt slitit i vår anletes svett, som de arbetare vi är. Det var dock en välbehövlig och bra kurs, nu känner jag mig manad att ta itu med arbetsmiljön borta på lönearbetet på ett mera strukturerat sätt.

 Öppen spis och allt…

Ett entusiastiskt skyddsombud på väg till lektionerna.

 Det är vackert ute på Runö…

 Sven X:et Eriksson finns representerad med ett tjugotal verk…

 X:et

 Grupparbete

 Den aktuella utställningen av Valeria Montti Colque

 Strykjärnsvärmare från förr

 Aulan/fikarummet

   

 Magen försöker fortfarande ställa om från ett ständigt matintag och är i uppror.

Samtidigt har en annan historia utspelat sig: En man har efter en blöt utekväll ramlat ner på ett tunnelbanespår, varpå en annan man som förföljt honom redan från en buss, hoppat ner för att råna honom på mobiltelefon, pengar och guldkedja. Sedan har rånaren hoppat upp på perrongen igen och lämnat mannen på spåret, medvetslös. Där har han sedan blivit överkörd av ett tunnelbanetåg, men mirakulöst nog, överlevt.

http://www.dn.se/sthlm/ingen-gripen-for-t-baneran

Upprördheten är, hoppingivande nog, stor, men hela kvällen har man på nyheterna undrat vart civilkuraget har tagit vägen. Vad har civilkurage överhuvudtaget med den här historian att göra? Min fråga är snarare hur rånaren klarar av att se sig själv i spegeln? Hur kan man leva med vetskapen att man saknar de mest elementära förutsättningarna för att leva som en civiliserad varelse?

Nej, nu kniper magen. Jag måste nog ta någonting i matväg och hoppas att den blir belåten.

Publicerat i En vanlig dag på jobbet, Konst, kultur, Okategoriserade, politik, Utställning | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar