Monica Gunne citerar en ”morsan” i sin kolumn i Aftonbladet idag. ”Morsan” är orolig eftersom tonårssönerna hatar feminismen och är upp till halsen-mätta på olika tjejsatsningar sedan dagis och upp genom skolgången:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/monicagunne/article15497533.ab
”Och enligt ”Morsan” har särbehandlingen av flickor lett till en ny uppdelning: flickor och pojkar knuffas in i olika världar och skillnaderna har förstärkts: de duktiga, högpresterande flickorna kontra de slarviga, busiga killarna. Och pojkar uppfattas på det hela taget som något som är ”dåligt” för flickorna …”
Vilken slutsats drar Gunne av det hela? Ifrågasätter hon tjejsatsningarna eller särbehandlandet? Nej: hon undrar hur vi nu kan ännu mera särbehandla pojkarna medelst olika killsatsningar.
Den feministiska kampen startade med ambitionen att kvinnor skulle ha samma rättigheter och möjligheter som männen och att de skulle bli sedda som människor i första hand, inte som kvinnor. Så kan någon förklara hur vi hamnade här? I en sörja av särbehandlande insatser som i grunden är nedvärderande för flickor och kvinnor som dessutom är diskriminerande för pojkar och män? I en genusvetenskap som lever i sin egen sörja av världsfrånvända teoribyggen vilkas främsta uppgift tycks vara att sysselsätta det expanderande genusfeministiska konglomeratet av experter och pedagoger?
För trots vissa förhoppningsingivande tecken tycks ”genusvetenskapens” produkter leva, frodas och växa. Miljöpartiet har nu senast anammat pronomenet ”hen”, eftersom man vill vara ett modernt parti. (Verklighetsförnekande vore ett bättre ord). Tydligen har vi i Finland ”helt andra möten mellan människor” tack vare det könsneutrala pronomenet hän. Magnifikare rappakalja har jag sällan hört.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15494169.ab
Dessutom ska ju, som bekant, en genuspedagog finnas i varje förskola. Maria Ludvigsson skriver i dagens Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/men-allt-hos-mp-ar-inte-bytt-till-nytt_7526462.svd
”I det förslag till nytt partiprogram som presenterades igår står bland annat:
”Att ha möjlighet att välja skola efter vilken pedagogik man föredrar eller vem som ska vårda en när man blir gammal är en del i att flytta beslut närmare människan.”
Gott så, men längre fram står att genuspedagogik ska införas i varje förskola och elevdemokrati tillämpas. Det finns säkert föräldrar som önskar förskolor med genuspedagogik, men poängen att välja går onekligen förlorad om samma pedagogik ska gälla överallt.”
Andra, fullkomliga galenskaper kan vi ta del av i Vänsterpartiets partiprogram:
”Patriarkatet
Vi lever i ett samhälle som bärs upp av en maktstruktur grundad på kön: patriarkatet. Det är ett system som innebär mäns kontroll över kvinnors liv. Detta system överordnar män och underordnar kvinnor både samhälleligt och privat.
Det patriarkala maktmönstret genomsyrar förhållandet mellan könen på alla områden, i familjen, på arbetsmarknaden, i statsapparaten, i myndighetsutövning och i de politiska församlingarna. Kvinnoförtrycket förekommer både öppet och dolt, medvetet och omedvetet. Det återskapas ständigt i nya former.
Patriarkatet är ingen biprodukt av kapitalismen utan en självständig maktfaktor i samhället.
Patriarkatet har sin materiella bas i reproduktionen, den sociala verksamhet där människor föder och fostrar nya generationer. Män som grupp utövar makt genom kontroll av kvinnors sexualitet och arbete både i familj och samhälle. I arbetsdelningen mellan könen framträder strukturen tydligt. Män och kvinnor gör olika saker och befinner sig på olika platser, vilket antas motivera att de betalas olika och har olika mycket makt.
En utvidgning av kvinnors makt, inflytande, utrymme och inkomster kommer att innebära en inskränkning för män. Samtidigt innebär det patriarkala systemet också begränsningar av mäns livsval.
Olika män har olika positioner i könsmaktsordningen men systemet skapar ett ömsesidigt beroende mellan män, en lojalitet som befäster deras samhörighet med varandra. Patriarkatet ger gruppen män makt över gruppen kvinnor och ger män fördelar som de inte frivilligt avstår från. När kvinnor ställer krav på ändrade maktförhållanden blir de ett hot mot mäns makt.
Det sexualiserade våld som utövas av män mot kvinnor och barn över hela världen, liksom våld mot homosexuella, återspeglar och upprätthåller den manliga maktstrukturen. Våldet mot kvinnor och barn exploateras av porrindustrin, som blivit en vinstgivande kapitalistisk storindustri. Människohandel inom och över nationsgränser växer i omfattning.
Porrindustrins bildflöde förmedlar förakt och manlig dominans. Pornografi och prostitution är besläktade fenomen. De blottlägger båda grundläggande strukturer i samhället som ytterst handlar om ojämna maktrelationer mellan könen. Kriminaliseringen av könsköparna kan inte ensamt utrota prostitutionen, men samhället markerar sin syn på könsköp.
Historiska, ekonomiska, sociala och politiska faktorer bestämmer hur kvinnoförtrycket konkret yttrar sig i olika samhällen och vid skilda tidpunkter. Dessa skillnader är stora och betydelsefulla, men förändrar inte patriarkatets generella karaktär.
Mäns överordning och kvinnors underordning är ingen naturlag. Kampen för kvinnors rättigheter har givit viktiga resultat. Feminismen ger argument och redskap för den särskilda kvinnokamp som måste föras för att patriarkatets makt skall kunna brytas. Denna kamp förs inom politiken och arbetslivet, men också i privatlivet.”
Jag vet inte ens vad jag ska skriva om det hela. Jag är förstås glad över att leva i ett land där ett parti med en så pass verklighetsfrånvänd omvärldsuppfattning ändå har rätt att finnas och verka, men nog är det något skrämmande att de för inte alls länge sedan var nära en ministerpost.
Den har v-skärning i nacken, är i linne och bomull (äntligen vettiga material) och mycket användbar. Både elegant och vardaglig.
