Bild från Xtribune.
Nu har delar av den manliga befolkningen i det stora landet i väster tröttnat på feminister och då framför allt de skränande, moderna radikalfeministerna vi även känner igen här hemifrån. Rörelsen Meninismen är här!
”Feminists today are known for their repulsive behavior, so it isn’t hard to understand why so many would be against them. Somewhere along the line, “girl power” turned into constant man-hating and acting like vile animals for their “cause”.Read more at http://xtribune.com/2015/01/hundreds-men-start-new-trend-enrage-feminists-working-meninism/Mer från Meninism. Bild från Xtribune.
Rörelsen verkar ha startat som ett skämt, men fler och fler har anslutit med vad man kan anta, varierande seriositet. Jag är övertygad om att det bubblar en hel del trötthet och till och med aggression mot dagens skränfeminism hos en tilltagande skara människor, inte bara män och att detta är ett sätt att lätta på trycket. Det ska finnas två hashtags ”Meninist Twitter” och ”yes all men” där olika uttryck för meninismen samlas. (Även feminister tycks ha hittat till de här trådarna dock…)
Ida Östensson i SVT Debatt.
Själv har jag varit mycket nära att packa mina väskor och emigrera omedelbart efter att jag råkade se den skränande feministen Ida Östensson från Crossing Boarders använda sig av hela arsenalen av feministiska härskartekniker mot GP:s ledarskriben Csaba Bene Perlenberg i SVT Debatt 20:52 om huruvida feminismen har ansvar för pojkars sjunkande skolresultat. Perlenbergs debattartikel på temat hittar du här. Erik på Genusdebatten har replikerat utmärkt i samma ämne på en debattartikel Östensson med flera i sin tur skrivit som svar till Perlenberg. Det är fascinerande hur blind feminismen är för sin egen sexism och hur omöjligt det är att ens försöka föra fram åsikter som inte sammanfaller med de radikalfeministiska. Visst kan det vara provocerande för en feminist att någon skyller på den egna ideologin i någon fråga, men med tanke på att den enda förklaringsmodellen inom feminismen när det gäller kvinnors problematik på jämställdhetsområdet är män/manlighet och möjligen patriarkatet, så borde man kunna se det hela som en möjlighet att sätta sig in i hur ”den andra sidan” upplever debatten.
Ibland blir jag alldeles matt av all den galenskap som dagligen sköljer över oss i media och radikalfeminismens tolkningsföreträde i allt som har med jämställdhet att göra. De politiska partierna har från höger till vänster, med ett par undantag, enats kring just den här, vad det verkar, enad vägens ideologi. Den har nästlat sig in hos ett skrämmande stort antal akademiska institutioner och hos många företag. Inom akademierna utser genusvetarna sedan varandra till professorer och producerar radikalfeministiska ”avhandlingar” i parti och minut, för att de politiska aktivisterna sedan ska ha ”vetenskap” att hänvisa till när de kampanjar för sina lösningar. Det är fortfarande en gåta hur detta är möjligt i Sverige år 2015. Journalistkåren (med undantag av SvD:s och numera även GP:s ledarsida, vad det verkar, om man räknar dags- och kvällstidningarna) gör sitt bästa för att uppfostra folket i den rätta läran, dvs de åsikter som ryms inom åsiktskorridoren och som i stort är socialistiska och/eller miljöpartistiska samt radikalfeministiska. Det verkar som att vi, eller de, eller vem(?) är i färd med att demontera demokratin i dess beståndsdelar och ersätta den med en slags ”enda ideologins väg”. En åsiktsdiktatur skapad helt och hållet på egen hand i ett av världens mest välmående (och jämställda) länder, efter hundratals år av fred. I det perspektivet är GP:s nya politiska redaktör Alice Teodorescu ett välbehövligt tillskott i mångfalden. Självklart var inte Teodorescus väg till chefredaktörsposten okomplicerad. Det blev uppror på ledarredaktionen:
”Hur ser ni på att få Alice Teodorescu som chef?
– Vi tycker att det är djupt problematiskt. GP har en lång tradition av en socialliberal linje. I många frågor är vi närmast vänsterliberala. Jag känner inte Alice, men jag antar att hon hyser sina politiska uppfattningar och vill driva dem precis som vi, säger Gert Gelotte och fortsätter:
– Det är den politiska redaktören som avgör tidningens politiska linje i olika frågor. Vi undrar om detta innebär att GP ska bli en konservativ tidning.”
Alice Teodorescu. Foto: Frankie Foughantin
Så kontroversiella kan liberalkonservativa åsikter vara för en socialliberal ledarredaktion. Alexandra Pascalidou har redan tidigare glidit runt på tunna, identitetspolitiska, för att inte säga rasistiska isar i programmet P1 Debatt, där Teodorescu var gäst. När Teodorescu nu utnämndes till politisk redaktör för GP kände sig gänget bakom programmet Tankesmedjan i P3 nödgade att ägna 20 minuter åt att mobba och håna, även på ett grovt rasistiskt sätt, henne i etern. Men det är klart, det är ju satiiir. Åsiktskorridorens grindvakter sköter sina jobb. Tankesmedjan har för övrigt figurerat här på bloggen redan tidigare här.
(Jag känner att jag glidit ifrån ursprungsämnet lite här…jag skyller på förkylningen…) Var var vi? Kontentan av allt detta är att jag mycket väl förstår motrörelser som Meninism. Det borde finnas en större motrörelse mot den enda vägens ideologi också.
Andra bloggar:
Toklandet om SVT Debatt-programmet här och om Public service samt Teodorescu här.
Löjesguiden ger tips till Aschberg om troll att jaga här.
Bloggen Politivism mycket intressant om åsiktskorridoren här.
Fnordspotting om den ideologiska ”forskningen” här.
