För många män vill göra film

 Bild från Studiefrämjandet

Måste väl ändå vara slutsatsen av Anna Serners kamp mot verkligheten när det gäller filmstödet. I kvällens Aktuellt skyller hon på produktionsbolagen när ca 30 % av filmstödet nu har utgått till filmer med kvinnlig regissör eller producent. Produktionsbolagen är tydligen dåliga på att skaka fram kvinnor. 25 % av sökningarna hade haft en kvinnlig regissör knuten till sig och 29 % av det beviljade stödet gick till dito projekt.

Det utexamineras kring 30% kvinnor från landets regissörsutbildningar, men Anna Serner vill dela ut 50 % av filmstödet till kvinnliga filmskapare. Antingen får hon börja dela ut pengar till vem som helst med rätt kön som vill göra film, eller strypa en del av pengarna till manliga regissörer. Alternativt ge mycket mer pengar per kvinnlig regissör än per manlig.

På SFI anammar man till fullo den genusvetenskapliga definitionen om jämställdhet som säger att jämställdhet endast existerar då 50 % kvinnor och 50 % män återfinns i alla delar av samhället.

Dessutom behöver tydligen flickor och kvinnor, trots decenniers feministisk kamp, extra curling och insatser för att t ex förstå att de vill arbeta med film:

”Det handlar till exempel om att lyfta fram kvinnliga regiförebilder för unga tjejer, att initiera ett forskningsprojekt om filmbranschen och att skapa en filmportal på nätet där nordiska kvinnliga filmare porträtteras.”

”…beviljade kulturdepartementet medel till en flerårig satsning på unga kvinnor som intresserar sig för filmyrket. Målet är att skapa förutsättningar för unga kvinnor att gå vidare till en framtid som till exempel professionell regissör, fotograf eller producent. Detta görs genom mentorsprogram, workshops och utbildningsinsatser vad gäller samhälleliga strukturer och jämställdhet.

Som en del av den fleråriga satsningen togs under 2012 även rapporten Inför nästa tagning fram. Rapporten, som bygger på samtal med unga filmare, regionala filmkonsulenter och professionella filmarbetare, fungerar som ett underlag för Filminstitutets fortsatta jämställdhetsarbete. Rapporten visar dels att genusmedvetenheten behöver öka på landets filmutbildningar, dels vikten av att bredda urvalet av förebilder inom filmbranschen, i synnerhet på regisidan.”

Männen då? Tja, dom klarar sig väl alltid själva, (det vet väl alla, speciellt feminister, genusvetare och jämställdhetsexperter), det är flickor och kvinnor som behöver hjälp och insatser för att klara sig och förstå sitt eget bästa. Eller?

En kommentar till DN-artikeln om detta:

”Efter lite grävande: rapport i länken s.46, utdrag tabell andel kvinnor som fick produktionsstöd till långfilm 2010: Regi: 29% Manus: 29% Producent: 44% Text under: ”Andel kvinnor bland de sökande till långfilmskonsulenterna 2010: regissörer ca 28%, manusförfattare ca 30% och producent ca 42%. Det har sett ungefär likadant ut de senaste åren.” Betyder inte det att i princip ALLA kvinnor som sökt fått stöd? Är det ett ”jämställdhetsproblem”? Vad är isf lösningen, TVINGA kvinnor att regissera?”

Mina andra blogginlägg om detta:

Apropå film

Dagens diskriminering

Rätt kön viktigast för att erhålla filmstöd