Susanna's Crowbar

 Född med fel kön?

I dessa tider existerar ju snart sagt inga andra värden än de genuspolitiskt korrekta. Akademisk exellens, banbrytande upptäckter eller den största nyttan för mänskligheten göre sig icke besvär, det viktiga, som i alla andra sammanhang nuförtiden, är ju könet hos den som föräras ett pris. I denna artikel i dagens DN anför en blandad kompott av prominenta undertecknare för främst två förslag på hur man ska kunna få fler kvinnor som pristagare. (Gratis könsbyte för potentiella pristagare med fel kön om föreslagen skulle anammas ingår dock inte.)

Man vill:

”1. Ett effektivt sätt kan vara att inrätta ett råd, som omgående börjar arbeta för att skapa en ”Nobels namnbank”. Denna ska innehålla namn på möjliga kvinnliga pristagare, med minst lika excellenta meriter som sina manliga kolleger. De kvinnor som finns med i namnbanken ska sedan kunna komma i fråga som Nobelpristagare.” 

”2. Ett andra förslag är att inbjudningsbreven, som går ut till världens lärosäten, ska innehålla en uppmaning att nominera lika många kvinnor som män. Det finns vad vi förstår inget som hind­rar ett sådant tillägg, förslaget kan därför omgående genomföras.” 

Förslag nummer ett ser jag inga problem med, bortsett från att såväl kvinnliga, manliga och transsexuella (samt andra varianter) som har gjort upptäckter, skrivit böcker (litteraturpriset har ju förstås sedan länge varit olyckligt politiserat) och annat som motiverar till nobelpris ska finnas i rullorna.

Förslag nummer två innebär, som all annan kvotering, diskriminering av den grupp som finns i majoritet i UNDERLAGET. Om det inte finns lika många kvinnor som män som bedriver forskning och kan komma på fråga för ett nobelpris inom de olika disciplinerna, betyder ett förslag med 50/50-fördelning mellan kvinnor och män diskriminering av det kön som finns i majoritet (män).

Man skriver i artikeln:

””Det finns inga kvinnor att välja”, är ett återkommande argument som brukar höras, och det så kallade ”historiska arvet” sägs minimera antalet möjliga kvinnliga Nobelkandidater.

Men är det sant? Ska kvinnor förbli osynliga i Nobelsammanhang?”

för att sedan inte presentera så mycket som en tillstymmelse till fakta för just det möjliga, kvinnliga underlaget bland de som kan tänkas nomineras för nobelpris.

Istället slår man fast att ”män väljer män” och ”bevisar” detta med att lista upp könssammansättningen hos de olika nobelkommitéerna.

Medelåldern för en nobelpristagare är 59 år och man har alltså en bakgrund som forskare i genomsnitt på 30 år. Hur många kvinnor med en sådan bakgrund går att återfinna i de olika disciplinerna? Hur många av dessa har uträttat något som skulle föranleda ett nobelpris? (Om underlaget bland lämpliga forskare inom en disciplin är säg, 20 % kvinnor, 80 % män, hur mycket LÄTTARE har en kvinna då att bli nominerad med en 50/50-fördelning i förslaget från lärosätet?) Jag skulle vilja att undertecknarna presenterade svar på dessa frågor först innan man slår fast en fördomsfull sanning och talar om pingvinberg. Som brukligt inom den av genusvetenskapen dikterade könspolitiska diskursen är sanningen en fråga om tycke och smak och ingenting som behöver underbyggas med fakta.

Tyvärr ser jag att en av undertecknarna är Anders Flodström, förre rektorn för min gamla läroanstalt, KTH. Fanns det minsta tillstymmelse till misstanke om att min examen därifrån skulle vara kvoterad skulle jag lämna tillbaka den och avsäga mig äran. Jag skulle inte acceptera att bli behandlad med andra premisser än mina manliga kollegor.

”Vad innebär det när vår unga generation nästan uteslutande ser män på det så kallade ”Pingvinberget” i Konserthuset den 10 december varje år? Herrar som prisar andra herrar. Vad sänder det för signaler?”

Vad skulle det sända för signaler till den uppväxande generationen att det först och främst är könsfördelningen som är viktig?

”Är inte mansdominansen och de signaler den sänder ett problem som rentav riskerar att försvaga prisets renommé?

”Bort med ”Gubbprisen” – länge leve Nobelprisen!” 

Hur skulle ett pris som premierar kön framför kompetens förstärka prisets renommé, menar man? Och givetvis kan man inte ens här hålla sig från det förlöjligande tillmälet ”gubbar”.

Frågan som jag också vill ställa undertecknarna är: Ska nobelpriset följa Alfred Nobels intentioner och premiera excellens samt något som gjort mänskligheten den största nytta, eller ska det vara ett könspolitiskt instrument?”